Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Hur roligt är det att förlora ett riksdagsval till det onda lägret?

Uppfattningen om partipolitik varierar från föreställningen om olika sidors olika visioner om hur vägen till välstånd ser ut, till föreställningen om att motståndarlägret är "det onda lägret" som på något vis vill sabotera för folket, särskilt för redan utsatta. I de mest extrema fallen det till och med förekommit ledartexter om att opposition är en sjukdom. Detta span av föreställningar kan man ana när t.ex. CUF, som tillhör den extrema finansiella högerkanten, vill avskaffa LAS, blir avslöjade av den extrema finansiella vänstern för att de i själva verket vill göra det lättare att sparka personal. Det är såklart sant att det är tryggare för en företagare att anställa om anställningen kan avbrytas efter företagarens behov, men det finns en misstanke från den finansiella vänstern om att den finansiella högern vill avveckla sin personalstyrka (och således sin möjlighet att tjäna pengar). Så hur roligt är det att förlora ett riksdagsval till det onda lägret?

Om CUF själva skulle tolka försvaret av LAS lika skevt, skulle de tro att den finansiella vänstern vill omöjliggöra anställning genom att försvåra avsked av personal. Men vi vet att det inte (heller) är sant - de vill skapa trygghet för människor med en anställning.

Det som möjligtvis saknas i Sverige är en träning i att förlora riksdagsval. Den erfarenheten finns på högerkanten, men är ganska sällsynt på vänsterkanten, vilket ger en skev balans i hur exponerad man för opposition, och rimligtvis en skev balans i hur tränad man är att leva i ett land som styrs av motståndarpartiet. Sverige har haft 34 riksdagsval, där 24 har vunnits av vänstern. Under kristider (1940, 1944) har högern ingått i regeringen i en gemensam strävan, men mitten och högern har alltså bara 10 segrar, där hälften av dessa inträffade före 1930! Om man är vänstersympatisör, kan man alltså ganska oemotsagt odla föreställningen att det finns en "bra sida" och en "dålig sida". Men vad händer då när den bra sidan blir avslöjade med fingrarna i syltburken?

Ett normalt förhållningssätt måste vara att transparens är något bra, och att även om man sympatiserar med en politisk modell, så förstår man att det välbetalda riksdagspolitikeryrket lockar till sig korrupta människor som vill komma åt de privilegier som endast kan åtnjutas där, och att det egna lägret således också ibland avslöjas för korruption. Men i den sneda maktbalans vi ser i Sverige finns det fler och fler röster som helt enkelt vill styra media och begränsa granskning, vilket vi ser i allt från Jan Guillous irritation av att statlig media granskas till regeringsförslaget om att "kvalitativ media" ska beviljas välfärdspengar som belöning för sin verksamhet.

Det vi egentligen borde sträva efter, är att maktskifte är något normalt. Det förhindrar att en stor minoritet aldrig får chansen till inflytande, och det raderar förutfattade meningar om en opposition som endast kan vårdas så länge deras politik aldrig införs. För att komma dit måste vi ha fri media, som inte styrs av staten. Så länge tidningar har ett ekonomiskt incitament att leva upp till bidragskriterier och så länge staten både själv sysslar med och kontrollerar radio och tv, kommer vi aldrig komma dit. Så när statligt kontrollerad försvaras av demokratiska skäl, är det något som inte riktigt stämmer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D