Hem      |      Om      |     Blogg/RSS     |      YouTube      |      Twitter      |      Podcast      |     Hall of fame     |      80-tal      |      Länkar

söndag 21 juli 2019

Leder avreglering till försämring?

Det cirkulerar ett roligt inlägg i sociala medier i form av en bild med följande text:

Vad folk beklagar sig över:
- Försämrad posthantering
- Försämrad tågpunktlighet
- Försämrad medicintillgång
- Försämrad skola
- Försämrad sjukvård

Exempel på avregleringar:
- Post
- Järnväg
- Apotek
- Skola
- Sjukvård

Givetvis en slump, så för all del - KEEP GOING.

Det roliga i inlägget ovan antas vara att eftersom svenska staten är den bästa aktören inom ovannämnda områden, borde svenska staten vara den enda legala aktören inom ovannämnda områden. Jag vill först kommentera dessa fem exempel, och sedan göra ett principiellt uttalande.

Posten, som tidigare delade ut post i Sverige, ägdes av svenska staten. Idag har Posten uppgått i Postnord som endast ägs av svenska staten till 60%. Resterande 40% ägs av danska staten. Fram till år 1993 har Posten haft monopol på utdelning av post, men sedan dess finns fler aktörer på marknaden. Och i och med att Posten nu konkurrerar om lönsamma kunder, antas det förklara den upplevt försämrade kvalitén.

SJ, som kör tåg, är fortfarande helägt av svenska staten, men sedan 2009 är det tillåtet för andra aktörer än staten att köra persontåg på svenska statens järnvägsnät, vilket antas orsaka försämrad kvalité. Samma sak gäller Apoteket - det är fortfarande ett helstatligt företag, men konkurrensutsatt sedan 2009.

Skolan kommunaliserades år 1991 och friskolereformen genomfördes 1992, så med tanke på hur svenska elevers skolresultat har dalat, skulle det kunna vara just friskolereformen. Andra faktorer skulle kunna vara pedagogiska förändringar och fler elever från utsatta områden, men friskolereformen skulle kunna vara en viktig bov i dramat.

När det gäller vården så har vi länge haft att göra med flera aktörer. Kommuner har sjuksköterskor anställda på t.ex. vårdhem, men primärt är det staten (genom landstingen) som bedriver vård, avlastat av privatägda institutioner. Eventuellt kan den offentliga vården ha fungerat bättre om även de patienter som söker privat vård istället också hade vänt sig till den offentliga, men det är absolut inte självklart.

Visst gör staten vissa saker riktigt bra. Clocks statliga hamburgare var bättre än McDonalds privata hamburgare, maskiner som hyrs från ett bolag vars aktiekapital kommer från skattebetalarna kan hyras ut billigare än vad bolag vars aktiekapital kommer från privat riskade och lånade pengar kan göra och Sveriges Television producerar bättre tv för skattepengar än vad TV4 gör för betydligt mindre pengar de måste dra in själva. Så allt borde vara frid och fröjd?

En aspekt är att konkurrens nästan alltid är bra. Systembolaget har kvar sitt alkoholmonopol men har sedan 90-talet infört självbetjäningsbutiker och ett bredare utbud då svensken hittat andra sätt att köpa alkohol bortom svenska statens kontroll, t.ex. privatimport via Internet. Vi vet inte ens vad privata aktörer skulle erbjuda för slags butiker, om de fick chansen. Kvalité är ett konkurrensmedel! När det gäller media så öser man in oproportionerligt mycket skattepengar i statlig radio och tv att det kanske rent av har hämmat de privata aktörerna, som har betydligt mindre pengar att röra sig med. Vi vet inte.

Men var vi vet är att frihet kräver en fri marknad, att frihet är viktigt för många invånare och att staten egentligen finns för invånarnas skull. Om du satsar dina pengar på att bygga upp ett företag genom att riska lånade pengar, skulle det vara surt att konkurreras ut av någon annan som gjort samma sak, men det skulle rent av kännas orättvist om du konkurreras ut genom att skattepengarna du betalar in vänds emot dig. Statlig inblandning har en hämmande inverkan. Vad skulle nya mediebolag kunna åstadkomma om konkurrensen från SR, SVT och UR vore mer resonlig? Och hade SVT varit lika bra som de är idag utan det fria informationsflödet mellan länder - alltså den konkurrens som är bortom svenska statens kontroll.

Slutligen bör man tänka på att statens överlägsna förmåga att föra fram ett tåg inte innebär att staten över lag är bättre än sina skattebetalare, och det går att hitta exempel på det motsatta. T.ex. när staten skulle bygga ett digitalt autentiseringssystem som aldrig såg dagens ljus, trots att projektet var både statligt och dyrt. Idag är det privata alternativet Bank-ID snarare en standard. Man bör fråga sig varför en tjänst finns: För att generera pengar eller för att utgöra en grundläggande service till sin befolkning? En stat som inte är allt för stor är inte så dyr att försörja, vilket innebär att det blir mindre betungande för företagen att betala in sin skatt som ska gå till vård, skola och omsorg. Börjar draken växa sig för stor, börjar den gnaga på den hand som föder den - företagen. När det sker, är det alltid de utsatta som får betala det högsta priset. Det är därför de högsta skatterna inte med nödvändighet leder till den bästa servicen åt invånarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar