År 2012 hade Humanisterna den stora äran att ge sitt Hedeniuspris till Liberalernas nu nyvalda partiledare Nyamko Sabuni för sitt engagemang mot hedersvåld och tvångsäktenskap. Motivationen nämner hennes "outtröttliga arbete för att barn och ungdomar oavsett ursprung eller religion ska ha tillgång till samma mänskliga rättigheter" - allas lika värde ur ett barnperspektiv helt enkelt. Och idag valdes hon alltså till partiledare för Liberalerna, vilket gör henne till den första afrosvenska partiledaren för ett riksdagsparti. Det är i sin tur en indikation på att Sverige inte är ett speciellt rasistiskt land i jämförelse med många andra, men de problem som verkligen finns här, har bubblat upp rejält i och med att hon blev partiledare. Allt från de mest subtila anklagelser om att hon "inte är liberal" till anklagelser om att ingå i ett underjordiskt samarbete med Sverigedemokraterna.
Anklagelsen att någon "inte är liberal" kommer ofta från personer med väldig starka (men totalt omotiverade) föreställningar om vad som är rätt och fel, gott och ont, som seglar under falsk flagg som "liberal" som ett slags täckmantel framför sin väldigt bestämda uppfattning om hur världen ska vara och vad en "utlänning" tycka och hur hon ska bete sig. Anklagelsen är givetvis falsk.
Och falsk är den snällaste beskrivningen som kan användas för att beskriva anklagelserna om samarbete med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna - en anklagelse som ironiskt nog gärna kommer från Socialdemokraterna, det parti som systematiskt och utstuderat använder passivt stöd från Sverigedemokraterna så snart chansen finns, under devisen att "passivt stöd inte är samarbete" (vilket ingen heller hävdar). Men det känns inte det minsta otryggt att lova att varken S eller L kommer bilda allians med varken SD eller V, då både S och L är anrika partier som funnit sin plats långt från både rasism och populism.
Bland fotfolket kommer däremot invandrare som inte följer självutnämnda liberalers naiva förväntningar alltid att mötas med glåpord. För dem finns ett citat av Jan-Olof Strandbergs karaktär i I väntan på Godot: "Folk? De är ena arslen." Jag gratulerar gärna Nyamko Sabuni till sitt nya uppdrag!
Anklagelsen att någon "inte är liberal" kommer ofta från personer med väldig starka (men totalt omotiverade) föreställningar om vad som är rätt och fel, gott och ont, som seglar under falsk flagg som "liberal" som ett slags täckmantel framför sin väldigt bestämda uppfattning om hur världen ska vara och vad en "utlänning" tycka och hur hon ska bete sig. Anklagelsen är givetvis falsk.
Och falsk är den snällaste beskrivningen som kan användas för att beskriva anklagelserna om samarbete med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna - en anklagelse som ironiskt nog gärna kommer från Socialdemokraterna, det parti som systematiskt och utstuderat använder passivt stöd från Sverigedemokraterna så snart chansen finns, under devisen att "passivt stöd inte är samarbete" (vilket ingen heller hävdar). Men det känns inte det minsta otryggt att lova att varken S eller L kommer bilda allians med varken SD eller V, då både S och L är anrika partier som funnit sin plats långt från både rasism och populism.
Bland fotfolket kommer däremot invandrare som inte följer självutnämnda liberalers naiva förväntningar alltid att mötas med glåpord. För dem finns ett citat av Jan-Olof Strandbergs karaktär i I väntan på Godot: "Folk? De är ena arslen." Jag gratulerar gärna Nyamko Sabuni till sitt nya uppdrag!
Kommentarer
Skicka en kommentar