Vi lever i en verklighet där mer än var femte kvinna har avstått att göra något på grund av risken för överfallsrån eller överfallsvåldtäkt. Rent statistiskt löper kvinnor lägre risk att drabbas av överfallsvåld (sexuellt våld inkluderat) än män, och således borde man kunna bortse från denna femtedel i ljuset av hårda fakta?
Svaret är faktiskt nej, och orsaken är privilegiet att kunna styra situationen. Män som råkar ut för våld på allmän plats har i många fall exponerat sig för en situation som hade kunnat väljas bort, t.ex. drogkonsumtion och/eller ett provokativt agerande, gärna i närvaron av andra män i liknande situation. Men de allra flesta kvinnor som råkar ut för t.ex. en överfallsvåldtäkt har inte agerat provokativt - det kan till och med ske under en motionsrunda! Man kan stanna hemma från kvällens fotbollsmatch och ändå hitta en förklaring bakom de tillsynes sneda siffrorna som säger att kvinnor, som bara drabbas till någon knapp procent av överfallsrån eller överfallsvåldtäkt, begränsas mer i sin fria rörlighet (23% 2017). Nästan varje gång de går ur kommer de att undkomma överfall, ändå väljer anmärkningsvärt många att avstå!
Män däremot, är en grupp där 3% drabbas av överfallsvåld, drabbas faktiskt betydligt mindre sällan på ren slump. Givetvis ska man inte köpa en Iphone X Max åt sin sjuåring, men även utan den tenderar joggingrundan att i betydligt högre utsträckning sluta utan en överfallsvåldtäkt. Män blir nedslagna på grund av grupperingar och provokativt agerande, gärna i samband med drogintag. Det handlar om ett lyxproblem snarare än om ett vardagsproblem.
Det kan alltså vara värt att fundera på om inte det faktum att drygt 20% av Sveriges kvinnor har begränsats i sin fria rörlighet på grund av överfallsrisken kanske är ett problem. Betydligt fler än de som räds över att få sitt kontokort kapat, får sitt kontokort kapat. Men den dissonansen är knappast ett demokratiskt problem och den begränsar knappast kvinnors fria rörlighet!
Nästan varje gång en kvinna går ut så slipper hon bli våldtagen eller rånad, men rikssnittet är en klen tröst för den som bor i ett utsatt område, och är direkt frustrerande för den som jämför med de relativt goda förutsättningarna som bjuds kvinnor som råkar bo i våra nordiska grannländer. Därför anser jag att var femte kvinnas begränsade rörlighet, är tillräckligt allvarligt för att vara en fråga att driva.
Svaret är faktiskt nej, och orsaken är privilegiet att kunna styra situationen. Män som råkar ut för våld på allmän plats har i många fall exponerat sig för en situation som hade kunnat väljas bort, t.ex. drogkonsumtion och/eller ett provokativt agerande, gärna i närvaron av andra män i liknande situation. Men de allra flesta kvinnor som råkar ut för t.ex. en överfallsvåldtäkt har inte agerat provokativt - det kan till och med ske under en motionsrunda! Man kan stanna hemma från kvällens fotbollsmatch och ändå hitta en förklaring bakom de tillsynes sneda siffrorna som säger att kvinnor, som bara drabbas till någon knapp procent av överfallsrån eller överfallsvåldtäkt, begränsas mer i sin fria rörlighet (23% 2017). Nästan varje gång de går ur kommer de att undkomma överfall, ändå väljer anmärkningsvärt många att avstå!
Män däremot, är en grupp där 3% drabbas av överfallsvåld, drabbas faktiskt betydligt mindre sällan på ren slump. Givetvis ska man inte köpa en Iphone X Max åt sin sjuåring, men även utan den tenderar joggingrundan att i betydligt högre utsträckning sluta utan en överfallsvåldtäkt. Män blir nedslagna på grund av grupperingar och provokativt agerande, gärna i samband med drogintag. Det handlar om ett lyxproblem snarare än om ett vardagsproblem.
Det kan alltså vara värt att fundera på om inte det faktum att drygt 20% av Sveriges kvinnor har begränsats i sin fria rörlighet på grund av överfallsrisken kanske är ett problem. Betydligt fler än de som räds över att få sitt kontokort kapat, får sitt kontokort kapat. Men den dissonansen är knappast ett demokratiskt problem och den begränsar knappast kvinnors fria rörlighet!
Nästan varje gång en kvinna går ut så slipper hon bli våldtagen eller rånad, men rikssnittet är en klen tröst för den som bor i ett utsatt område, och är direkt frustrerande för den som jämför med de relativt goda förutsättningarna som bjuds kvinnor som råkar bo i våra nordiska grannländer. Därför anser jag att var femte kvinnas begränsade rörlighet, är tillräckligt allvarligt för att vara en fråga att driva.
Kommentarer
Skicka en kommentar