En idé som framförts mer eller mindre diffust av bl.a. Jordan B. Peterson handlar om att religion kan leda till moralisk upphöjelse genom att föreställningen att man är bevakad leder till en önskan att uppföra sig. Personligen tror jag inte att någon modern människa verkligen tror att Gud finns, utan att frasen "jag tror på Gud" snarare betyder något i stil med "jag hoppas att Gud finns" eller "jag har förtroende för det jag anser att Gud representerar". Men givet Petersons föreställning så borde den som verkligen tror att han är bevakad av Jahve när han jobbar, när han varvar ner med en öl efter jobbet, när han diskar, städar och lagar mat, och när han har sex med sin partner, således vara en felfri människa. Eller åtminstone en bättre människa än den som förstår att så inte är fallet.
Hypotesen att konstant övervakning leder till moralisk upphöjelse är förmodligen felaktig. Om Gud ser allt, så ser han allt. Då finns det ingen plats du kan ställa dig på för att få vara i fred, och då finns det inget du kan göra för att sväva under radarn. Gud vet vad du tänker på, Gud vet vad du drömmer på natten, och när din kropp dör kommer du behöva stå till svars innan han avgör din själs öde för all framtid. Någon kanske hamnar i den eviga elden, någon annan kanske når den himmel som beskrivs i Uppenbarelseboken, ytterligare någon annan får leva ut sina sexuella fantasier på 72 jungfrur, och så vidare.
Låter detta som något en mentalt stabil, bildad och begåvad person verkligen tror? Man kan naturligtvis blanda och ge. Någon tror på Gud, men förstår att den tron inte gör att man överlever sin död. Någon annan tror på en Gud som endast existerar bortom vårt universum, där drakar, demoner, älvor och häxor kan verka fritt utan att vi kan märka det. Ytterligare någon annan klipper helt relationen till Gud men tror ändå att vi har själar som kan förvandlas till spöken som hemsöker människors hus och att det är TV4-gruppen – inte minst Sjuan – som befriar oss från dem. Och så vidare.
Ur ett psykologiskt perspektiv borde skillnaden mellan två övernaturliga auktoriteter, som t.ex. Gud och en gammal faster som hemsöker dig, vara mindre än skillnaden mellan en övernaturlig auktoritet och ingen övernaturlig auktoritet. I själva verket vet ingen annan vad du drömmer om på nätterna, i de allra flesta fallen inte ens du själv. Det kan vara bra att veta att så är fallet. Men med det sagt så övervakas vi numera i princip hela tiden, om än inte av andra människor utan av robotar, när vi använder våra mobila enheter, när vi söker på nätet och när vi använder social media.
De som bevakar dig är genuint intresserade av att skydda din integritet. Anledningen till att de vill veta dina politiska preferenser, vad du konsumerar för tjänster och varor, dina sexuella intressen och hur du nätverkar, är att de vill tjäna pengar på dig. Överlappningen mellan människor som vet om detta och människor som ändå begår illgärningar är stor, säkert lika stor som överlappningen mellan människor som tror att de har en övernaturlig övervakare och människor som ändå begår illgärningar. Den övervakning som faktiskt sker, kommer du åtminstone inte lida av efter din död, även om en säkerhetsläcka skulle uppstå, för du kommer trots allt vara död. Jag hoppas att de flesta innerst inne förstår detta, även Jordan B. Peterson.
Läs gärna Goodbye Big Five.
Hypotesen att konstant övervakning leder till moralisk upphöjelse är förmodligen felaktig. Om Gud ser allt, så ser han allt. Då finns det ingen plats du kan ställa dig på för att få vara i fred, och då finns det inget du kan göra för att sväva under radarn. Gud vet vad du tänker på, Gud vet vad du drömmer på natten, och när din kropp dör kommer du behöva stå till svars innan han avgör din själs öde för all framtid. Någon kanske hamnar i den eviga elden, någon annan kanske når den himmel som beskrivs i Uppenbarelseboken, ytterligare någon annan får leva ut sina sexuella fantasier på 72 jungfrur, och så vidare.
Låter detta som något en mentalt stabil, bildad och begåvad person verkligen tror? Man kan naturligtvis blanda och ge. Någon tror på Gud, men förstår att den tron inte gör att man överlever sin död. Någon annan tror på en Gud som endast existerar bortom vårt universum, där drakar, demoner, älvor och häxor kan verka fritt utan att vi kan märka det. Ytterligare någon annan klipper helt relationen till Gud men tror ändå att vi har själar som kan förvandlas till spöken som hemsöker människors hus och att det är TV4-gruppen – inte minst Sjuan – som befriar oss från dem. Och så vidare.
Ur ett psykologiskt perspektiv borde skillnaden mellan två övernaturliga auktoriteter, som t.ex. Gud och en gammal faster som hemsöker dig, vara mindre än skillnaden mellan en övernaturlig auktoritet och ingen övernaturlig auktoritet. I själva verket vet ingen annan vad du drömmer om på nätterna, i de allra flesta fallen inte ens du själv. Det kan vara bra att veta att så är fallet. Men med det sagt så övervakas vi numera i princip hela tiden, om än inte av andra människor utan av robotar, när vi använder våra mobila enheter, när vi söker på nätet och när vi använder social media.
De som bevakar dig är genuint intresserade av att skydda din integritet. Anledningen till att de vill veta dina politiska preferenser, vad du konsumerar för tjänster och varor, dina sexuella intressen och hur du nätverkar, är att de vill tjäna pengar på dig. Överlappningen mellan människor som vet om detta och människor som ändå begår illgärningar är stor, säkert lika stor som överlappningen mellan människor som tror att de har en övernaturlig övervakare och människor som ändå begår illgärningar. Den övervakning som faktiskt sker, kommer du åtminstone inte lida av efter din död, även om en säkerhetsläcka skulle uppstå, för du kommer trots allt vara död. Jag hoppas att de flesta innerst inne förstår detta, även Jordan B. Peterson.
Läs gärna Goodbye Big Five.
Kommentarer
Skicka en kommentar