Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Sveriges mest sexistiska barnprogram?

I morse uppträdde John Dunsö i TV4-programmet Nyhetsmorgon. John är son till Per Dunsö som gjorde programmet Solstollarna tillsammans med Ola Ström, och med anledning av det nämnde programledaren Jenny Alversjö programmet och inflikade att det måste vara Sveriges mest sexistiska barnprogram.


Solstollarna består av 10 barnprogram som sändes år 1985 och ytterligare 10 som sändes 1987. I första säsongen blandades en ganska trött berättelse med musikvideos från Anna Book, Carina Carlsson och Martyna Lisowska. Som komiskt inslag dök karaktären Ulla-Bella upp (Ola Ström med glasögon och mössa). Den andra säsongen riktade sig mer till tonåringar med roliga sketcher och gästartister, som t.ex. Samantha Fox, Britt Dahlén och Lena Philipsson. Karaktären Ulla-Bella blev betydligt mer hysterisk.


Jag själv ingick i den perfekta målgruppen för båda säsongerna, och såg om alla 20 avsnitt för något år sedan. Jag älskade avsnitten på 80-talet och jag älskar dem idag. Därför hajade jag naturligtvis till över domen mot serien.

Solstollarna utspelar sig på Ribersborgsbadet i Malmö, så i många scener har karaktärerna badkläder. Det var absolut inget konstigt då, men det är väldigt märkligt idag. Bikini i strandmiljö föll sig lika naturligt som nakna atleter i Olympiska Spelen för 2700 år sedan. Alversjö kan ha rätt i att det är sexism att offentligt exponera för mycket hud, men definitionen av "för mycket" har uppenbarligen förändrats över tid. Det har stramats åt. Åtminstone för kvinnor.

Så låt mig presentera en alternativ hypotes: Det är den som betraktar män i badbyxor som frihet och kvinnor i bikini som sexism som objektifierar det ena könet mer än det andra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D