torsdag 18 oktober 2018

Om specialkost och ungas förmåga att dinera

SVT rapporterar att Moa Havby, 29 år från Skellefteå, inte hinner jobba på grund av att hon måste laga matlådor till sin son att ta med till skolan.


Hennes son är nämligen vegan och skolan serverar inte veganmat. Skolan gör sitt bästa för att vara tillmötesgående så detta kan komma att ändras, men nu sitter hon i kläm mellan sonens kostval och vad skolan kan erbjuda.

Mångfalden av rätter har ökat sedan jag var barn, men än så länge är vi inte i mål, för alla är inte nöjda, och konceptet med skolmat är inte skapat för en värld av specialkost. Det togs fram för att underlätta för hemmafruar och för att låta alla barn, oavsett social status, få ett mål mat om dagen. Så sedan 1940-talet ansvarar skolorna för att lunch serveras. Med tiden har eleverna fått fler rätter att välja på och större variation från dag till dag, men ingen kan förneka att det är mer komplicerat att bjuda på mat idag.

Alla kan inte få var sin rätt, det skulle vara för personaltungt och för dyrt, men skolan vill vara tillmötesgående. Och med den höga levnadsstandard vi har idag, kan inte kommunen längre betrakta skolmaten som blott ett sätt att få mätta skolbarn på ett hyfsat näringsriktigt sätt. Någon har religiösa skäl att undvika vissa livsmedel, och vill ha alternativ serverat. Någon annan tycker inte om viss mat. Ytterligare någon annan är vegan, och någon äter fortfarande efter kostcirkeln.

I ett hyfsat välmående land som Sverige finns både ökade krav från barnen och bättre förutsättningar för skolan möta dessa krav, men det är fortfarande inte självklart att skolan kan bemöta alla önskemål. Vad skulle t.ex. hända om ett barn vill äta allsidigt och hållbart, och därför vill ha fiskad fisk istället för trålad fisk, vilda kantareller, och jagat vildsvin istället för odlad lax eller tamgris? Det skulle kosta alldeles för mycket!

Men om man lämnar extremfallen och serverar nötkött istället för fläskkött till den som av religiösa skäl inte äter fläsk, och erbjuder ett veganskt alternativ för den som önskar det, så är det säkert genomförbart. Men även där finns en bortre gräns. Alla kan inte få sina önskemål tillgodosedda, eftersom skolan inte kan servera hur många rätter som helst.

I Frankrike har man en annan inställning till skolmaten. Där betraktas inte skolmaten som bukfulla utan som en lektion i fransk matkultur. Man serverar trerätterslunch med en ostbit som avslut, för att barnen ska få lära sig hur man dinerar och att uppskatta Frankrikes kulturarv. Deras modell kanske inte är så tokig! Vi behöver lära oss mer om kost generellt och vårt svenska kulturarv specifikt. Och hur man agerar som middagsvärd eller middagsgäst har inte förts vidare speciellt väl till 80-talisterna.

Och apropå att Moa Havby inte kan jobba på grund av att hon måste laga matlådor till sitt barn, så vill jag säga att i de länder som inte har skollunch så lagar föräldrarna antingen extra kvällsmat så att det blir matlåda, eller brer ett par smörgåsar till sitt barn. En lösning behöver alltså inte komma från samhället, den kan komma från vårdnadshavaren.

En annan offentlig lösning bjuder Värmdö gymnasium på. Där har man skippat skolbespisningen och ger istället barnen matkuponger som kan växlas in mot en BigMac. Där är kanske valmöjligheten för stor, och utbildningen i hur man äter för liten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar