fredag 2 februari 2018

Kommentar om politikerförakt och inrikesflyg

Med detta inlägg vill jag göra två korta kommentarer, den ena om politikerförakt och den andra om flygresor, detta med anledning av Miljöpartiets kluvna förhållande i till flyget.

Idag när politiker gärna skriver ner sina kombattanters person i offentlighetens ljus har jag funderat på till vilken grad väljarnas politikerförakt är ett problem, och vems fel det är. Det råder inga tvivel om att det finns förtroendevalda och makthavare vars kompetens och förmåga är tveksam - politikerna behöver inte påpeka detta om varandra för att det ska märkas. Är det något vi behöver bättre än dåligt omdöme i Svensk politik så är det ideologi, vision, mod, konsekvens och sakfrågor. Denna gång var den infekterade flygtrafiksdebatten som aktualiserade frågan. Vi kan varken sluta flyga eller sluta klandra dem som flyger.

Först har vi den borgerliga vänstern, främst representerad av Miljöpartiet. Gustav Fridolin, svensk politiks motsvarighet till Johnny Bode, flyger gärna regeringsplan även kortare sträckor, och Hanna Lidström sköter både solresor och sitt pendlande till London med flyget. Till potentiella väljare låter hon hälsa att kritiken hanteras så här: Fuck you. Detta är eventuellt även en kvinnosaksfråga, men hur det än ligger till med den saken så kan vi inte sluta flyga. Tanken att vänstern är på väg att ärva den tveksamma titeln "borgare" tror jag börjar etablera sig i väljarnas medvetande, men jag tror aldrig att man kommer ändra på orden. Det tar sig t.ex. uttryck när det ska bokas lyxhotell i Almedalen, och det tar sig uttryck i skattepolitiken. En procent ökad inkomstskatt kostar väldigt lite för en högavlönad tjänsteman, men kan vara ett stort problem för en lågavlönad som redan idag har svårt att få pengarna att räcka. När maten ska köpas, kan man inte betala i procent av lön, då gäller det att ha de faktiska pengar som maten kostar.

Sen har vi knegarna. Företagare, konsulter och underleverantörer, ingenjörer och tekniker. Alltså de som ofta återfinns till höger på skalan. Ofta stadsbor, om än inte i samma utsträckning som vänstern. I Sverige har vi valt att göra oss beroende av landsorten, ofta i norra delen av landet, för vår föda, vår elektricitet och för andra viktiga råvaror. En konsult kan naturligtvis inte debitera 2-3 dagars bilresande för ett uppdrag, men han kan debitera en flygbiljett. Det är också en form av "fuck you", om än mindre frivilligt.

När det blir dyrare att arbeta, oavsett om det beror på flygpriser, skatter eller vad det än må vara, är det naturligtvis den som har svårast att få ekonomin att gå ihop som drabbas. Att driva företag är dyrt, men det är viktigt. Den svenska staten försörjs till mycket stor del av små och medelstora företag. Men det är såklart inte en höjning av flygskatten som är problemet, eftersom det fortfarande blir billigare för kunden om konsulten flyger. Problemet är att vi inte kan välja bort flyget, och måste betala vad det kostar. Det är lite som när nordbor måste resa med bil mellan orterna: Man betalar sin bränsleskatt och reser. Men en mycket liten skattelättnad för företagarna, skulle innebära att väldigt många fler företag blir mer lönsamma, mer förmögna att bidra till samhället och får större utrymme att anställa.

Därför ska de skattepengar som samlas in, först gå till allmännyttan. Inte till insamling av Svenska kyrkans medlemsavgift, inte till muslimska organisationer som gillar fred, inte till alternativmedicinska kliniker och inte till kamelfarmer. Handen på hjärtat, att vi har hål att stoppa pengar i, trots att skattetrycket är högt, beror på att för många makthavare har lite för lätt att "unna sig" att driva skattefinansierade projekt som skattepengar egentligen inte ska gå till. Makt korrumperar, och vissa har haft god tid på sig att bli korrumperad.

Själv vet jag inte hur jag ska rösta i riksdagsvalet i höst. Alternativen är för lika varandra ideologiskt. De skiljer på enstaka sakfrågor. Men troligen kommer jag lägga min röst mot sittande regering hellre än för något alternativ, trots att Socialdemokraterna nu befinner sig i det där tillfälliga stadiet där de försöker sprida budskap som jag som väljare faktiskt vill höra. Det gäller att komma ihåg att detta endast sker under några månader, vart fjärde år. Däremellan är det alldeles för ofta som det ofta är: Inte optimalt.

Uppdatering 2018-02-04: En bra illustration över var den ekonomiska och politiska makten ligger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar