Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Hur farlig är en nymf?

SVT berättar att Lisa, 25 år, chockades över att en manlig städerska jobbade i simhallens dusch när hon skulle begagna den. Jag har inte tänkt på att man kan chockas över en sådan sak, eftersom sådant inte är något konstigt för min generation. Vi har blivit hårt präglade av kravet att vara nakna inför andra, både i skolan och i diverse badanläggningar. När jag var 25 år fick vi snällt finna oss i att duscha trots att en kvinnlig städerska eventuellt jobbade där, och tjejerna fick ibland finna sig i att städerskan var manlig. Att samhället förändras i sitt förhållande till nakenhet behöver inte vara något dåligt. Människor som inte är vana att vara nakna inför andra, ska inte behöva vara det.

Med det sagt, det finns saker med den nya riktningen som jag ogillar. Nakenhet har gått från att vara något naturligt, via något som ibland är ett nödvändigt ont, till att bli något som både uppfattas som obehagligt och något som nästan betraktas som en valuta. Det svenska samhället har alltså inte bara gått från att vara liberalt i synen på nakenhet till att vara konservativt, samhället har även blivit mer sexistiskt. Den som inte vill att pojkar och flickor över huvudet taget ska få bada tillsammans, och som önskar att "sin kvinna" ska skyla sig med hijab, kan eventuellt rent av betrakta kvinnohud som hårdvaluta.


Den yttre påverkan som vi utsatts för från mer konservativa och mindre feministiska kulturer, har vi hanterat dåligt. Speciellt på den yttersta vänsterkanten har man låtit sig förföras av främmande och exotiska kulturer, hur misogyna dessa kulturer än må vara. Och även om jag vet att det gamla frigjorda Sverige aldrig kommer att komma tillbaka så vill jag hålla debatten levande - jag ser problem med den pågående utvecklingen som inte stannar vid det uppenbara problemet att kvinnor skulle vara objekt.

Manchester Art Gallerys kanske mest prominenta verk är "Hylas and the Nymphs" (Hylas och nymferna) av Waterhouse (1896). I högstadiet fick vi lära oss att Hylas var Herkules följeslagare som fördes bort av nymfer, och det är vad målningen illustrerar.


Detta verk togs tillfälligt bort i samband med en utställning. Så här i efterhand betraktar jag gärningen som ett debattinlägg i samband med #MeToo-kampanjen, och de lyckades provocera mig rejält. Har man censurerat konst? Handlar kampanjen #MeToo kanske om mer än sexuella övergrepp? Våldtäkt och andra sexuella övergrepp är något fruktansvärt. De som gör sig skyldiga till detta bör spärras in för gott - de har inget i ett öppet samhälle att göra.

Jag, som så många andra män, får ibland ta emot skamliga förslag och blir ibland klumpigt uppraggad. Att sammanblanda detta med riktiga övergrepp är en förolämpning. Men myten om Hylas handlar om något annat. Nymferna representerar skönhet - de förförde honom. I dagens Sverige räcker det som kränkning, om än via proxy: Talman fick nog av bara bröst.

Uppdatering 2018-02-04: Vad är bra konst?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D