onsdag 14 februari 2018

Helt klart dags att sluta tillåta religiösa skolor

I Sverige har vi skolor som lär ut värderingar som inte samhället står för, t.ex. att homosexualitet är fel. Vi har skolor som lär ut alternativ kunskap, som t.ex. att människan är skapad i sin nuvarande form. Detta är de religiösa skolorna, som t.ex. Johannaskolan, Laboraskolan eller Alsalamskolan. Av förklarliga skäl hör inte religiösa skolor hemma i en kunskapsdriven ekonomi, det är nog alla överens om, men så länge som det finns personer som har något att vinna på att barn underkastar sig vissa religiösa föreställningar och dogmer, kommer dessa personer att placera ut distraktioner, villospår och halmgubbar i debatten. Några av dessa skenargument är svåra att svara tillfredsställande på, men de som jag sett bubbla upp idag är faktiskt ganska obegåvade.

En skola med religiös profil skiljer sig från t.ex. skolor med idrottsprofil eller musikprofil, då varken idrott eller musik innehåller anspråk som står i konflikt med läroplanen, skolans samhälleliga uppgift eller vedertagen vetenskap, såsom religion tenderar att göra. Så varför finns religiösa skolor? Varför får t.ex. Plymouthbröderna driva skola? Vem som helst som lär sig att kryssa i rätt kryssrutor i sin ansökan till skolverket får driva skola. Det handlar alltså bara om att mörka det egentliga motivet, nämligen att sälja religion. Och det är detta motiv, som officiellt inte existerar, som är förklaringen bakom de desperata tilltagen i debatten om skolorna. Dessa "argument" är dagsfärska:

Religionsfriheten innebär rätten att fostra sina barn enligt egen övertygelse. Först och främst, notera att argumentet lyfts upp i frågan om religiösa friskolor, inte för att det har något med sakfrågan att göra, utan för att det är något man kan hålla med om. Detta är en klassisk rökridå, då rätten att indoktrinera sina barn inte påverkas av att skolan är religiöst neutral skola.

Anser motståndaren till religiösa skolor att vi även ska avskaffa söndagsskolor? Här flyttas målstolparna en aning. Söndagsskolor, kyrkans barntimmar och konfirmationsutbildningen ingår inte i den obligatoriska utbildning som barnen har rätt till. Dessa är förläningar av föräldrarnas (diskutabla) rätt att bestämma vad sitt barn ska tro på. Kanske att en skola som lär barnen att tänka kritiskt och ifrågasätta grundlösa påståenden är ett hinder, men föräldrarnas rätt gäller ändå.

Man bryter inte mot några mänskliga rättigheter genom att låta sitt barn ärva sina religiösa föreställningar. Nej, rätten till sina uppfattningar gäller vuxna. Barn kan inte kräva en objektiv representation av de olika alternativen. I egenskap av sekulärhumanist kan jag ha åsikter i frågan - jag skulle t.ex. önska att även barn omfattas av religionsfriheten och att föräldrar skulle ha en önskan att representera olika världsbilder - religiösa eller förnuftsbaserade - så objektivt som möjligt. Men om jag argumenterar för det, så attackerar jag den halmdocka som serverats mig.

Och slutligen:

Jag är hyggligt resonabel. På engelska skulle man prata man om en "red herring", alltså att man presenterar något man vill att meningsmotståndarna ska fokusera på istället för sakfrågan. Nu pratar vi om en kristen som är resonabel, men hade vi istället diskuterat barns rätt till en näringsriktig kost hade samma person påpekat att han äter mycket pizza och är jättesmal! Påpekandet syftar till att få oss att tappa intresset för sakfrågan, inte till att få oss att gräva djupare och objektivt söka sanningen med ett öppet sinne, oavsett vad den än må vara.

Att försvaret är så dåligt, bidrar till min poäng: Där religion kommer in går förnuftet ut. Därmed inte sagt att inte kristna föräldrar har rätt att kristna sina barn, men den diskussionen har inget med skolan att göra - i Sverige ska den representera humanistiska värderingar och en vetenskaplig kunskapsgrund.

Uppdatering 2018-02-15: FN:s konventioner om mänskliga rättigheter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar