söndag 14 januari 2018

Skattepolitiskt handlar valet 2018 om det minst dåliga

Både finansminister Magdalena Andersson (riksdagen 2016) och statsminister Stefan Löfven (i budgetdebatt 2017) använt skattehöjningar synonymt med skatteintäkter, vilket är en ideologisk föreställning. Om det verkligen vore så att högre skattetryck alltid ger högre skatteintäkter, så skulle ingen kommun behöva gå back och Svenska staten skulle inte behöva öka sin skuld till utlandet, eftersom offentlighetens finansiella problem skulle lösas av höjda skatter.

Företag inom den privata sektorn strävar efter så hög vinst som möjligt, då ett av de primära syftena med att driva företag är att tjäna pengar. Tänk en bokhandlare som säljer 100 böcker per månad som genererar 10 kronor i vinst på varje bok, vilket ger 1000 kr per månad. Han skulle kunna höja priset med 10 kronor, och helt plötsligt göra 20 kronor i vinst på varje bok, vilket skulle ge 2000 kr/månad. Och med ytterligare en höjning på 10 kr, genererar han 3000 kr i vinst per månad. Men tillslut når man en gräns när han helt inte längre kan sälja 100 böcker, och där varje ny prishöjning ger färre sålda böcker. Någon kund kanske vänder sig till en annan handlare, någon kund kanske avstår helt från att göra sitt inköp.

Löntagare har ett skattetryck som ligger på ungefär 32 procent som betalas av arbetsgivaren till kommunen man arbetar i. I Vellinge och Kävlinge är skatten knappt 29%, i Härnösand och Sollefteå är den drygt 34%. Politikerna i Vellinge har sina skäl att inte sänka skatten speciellt mycket mer, trots att det skulle göra kommunen mer attraktiv att bo i, eftersom kommunen behöver sina intäkter. Och även om Sollefteå behöver öka sina skatteintäkter (de är t.ex. en stor mottagare av det statliga utjämningsbidraget som Kävlinge och Vellinge kommun är stora betalare av) så har politikerna sina skäl att inte höja skatten för mycket, eftersom det t.ex. kan bidra till avbefolkning. Statlig skatt betalas mest av företagare, och inte heller här kan man höja skatten för mycket utan att påverka den internationella konkurrensen negativt.

Att betala skatt är viktigt eftersom det offentliga sköter många viktiga samhällsfunktioner, som t.ex. utbildning och sjukvård. Att företagsklimatet är gott är också viktigt, eftersom det mycket skattepengar kommer från företagen och deras anställda. Men regeringen väljer ändå inte att höja skatten för mycket, och när regeringen höjer skatten, vilket föreslogs i budgetpropositionen 2015, så sker det med viss eftertänksamhet: "De skatteförslag som lämnas och aviseras i denna proposition kommer att bidra till att sysselsättningen och BNP dämpas något."

Om det inte är bra att ta ut för mycket skattepengar, varför använder vi skattepengar till så mycket annat än vår gemensamma välfärd? I Sverige idag finansieras särintressen, t.ex. religiösa organisationer, med skatt, och svenska staten bjuder en stenrik f.d. statskyrka på t.ex. insamlingen av medlemsavgiften, trots att de borde klara att samla in den själva, så som t.ex. Humanisterna måste göra. Jag tror att vi skulle kunna sänka skatten en aning, utan att skatteintäkterna påverkas negativt särskilt mycket - de kanske till och med ökar. Och genom att låta kommun och stat fokusera på det som är viktigt, kan vi minska behovet av skatteintäkterna en aning, och därmed sänka skatten ytterligare.

Själva sänkningen av skatten kan bidra till att minska klyftorna, genom att man sänker den för de ekonomiskt svaga, alltså de som skulle konsumera mer om konsumtionsutrymmet vore större. 32% skatt är trots allt mycket pengar för en städerska, men fullkomligt överkomligt för en datorprogrammerare, trots att datorprogrammeraren kanske betalar mer i kronor och öre - den sistnämnde har ju betydligt mer kvar i just kronor och öre, och det är faktiska pengar som är det som är värt något. Dessutom kan en lägre skatt öka konkurrenskraften med utlandet. Det gör att pengar kan skapas på försäljning av produkter och tjänster i högre utsträckning, och statsobligationer i lite lägre utsträckning.

Jag ser alltså bara fördelar med en förnuftig skattepolitik. Så varför är det så många i Sverige som vill ha höga skatter? Vad ser dessa för fördelar? Pengar är makt, och genom att staten samlar in medborgarnas pengar, flyttas makten från individen till staten. Staten kan leverera det sociala skyddsnätet, vilket är bra, och kan även punktmarkera sådant man tycker är bra. Dessutom kan bidrag ges till de som på grund av beskattningen inte har råd med sina förnödenheter. Ju hårdare man beskattar låginkomsttagare, desto fler behöver ha någon form av bistånd trots att de kanske rent av har en anställning, vilket skapar ett beroende till det parti partiet vars budget avsätter mycket pengar till bidrag.

Jag anser alltså inte att samhällets svaga med nödvändighet har mer att vinna ju högre skatterna är, utan att de har mest att vinna på att skattetrycket är rätt, eftersom det både är gynnsamt för kommunernas och statens intäkter, för marknaden och således för arbetskraften, och för de som står utanför, oavsett om det beror på oförmåga att jobba eller ofrivillig arbetslöshet. Idag är skattetrycket på Svenska företag 22%.

Att skära i statsbudgeten är inte svårt alls - staten har gott utgifter som är helt onödiga. Företagsskatterna är inte ett jättestort problem i Sverige. Jag som jobbar inom privata sektorn vet om att en mycket liten sänkning ger ett väldigt stort utrymme för nya investeringar och anställningar i landets medelstora företag, vilka är de företag som drar det tyngsta lasset. Men det är viktigt att sänka inkomstskatten med ett par procent, då den är orimligt hög. Det är dock inte lika enkelt att hitta onödiga utgiftsposter där - kommunerna är mer ansvarskännande än staten, förmodligen för att de är mindre enheter som står invånarna närmre.

Så även om jag tycker att regeringen missköter sitt jobb, så vill jag betona att Sverige inte sitter i sjön. Vi står stadigt, och ett exempel på det är vår utlandsskuld. Vi är skyldiga utlandet drygt 1200 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär 125 000 kr per invånare. Det kan jämföras med USA:s ständigt ökande utlandsskuld som 2015 var 20 biljoner dollar, alltså 62 000 dollar per invånare - ungefär en halv miljon kronor per invånare! Men å andra sidan har vi större skäl att vara försiktiga med att låna upp pengar, för räntan vi betalar är kopplad till utlandets framtidstro på Sverige. Vi kan garanterat inte komma undan med en skuld på en halv miljon per capita, och även om USA kan det, så kan inte heller de leva över sina tillgångar i all framtid.

Så det är med blandad förtjusning jag röstar blått i höst. Regeringen måste bort, men jag tror inte alternativet är speciellt mycket bättre. Det är själva maktskiftet som är viktigt, allt annat är en bonus. Det parti som vill ta ett omtag, kommer aldrig att vinna folkets sympatier - svenskarna vill förmodligen ha sina höga skatter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar