2013 höll David Silverman ett föredrag inför Secular Humanist Jewish Circle om judisk ateism. Silverman berättar att han tidigare gjort en skillnad mellan judendom och islam, där han menar att judendom inte bara är en religion utan en kultur där Gud är mindre viktig. Men idag anser han att man inom judendomen, precis som inom islam, ljuger i självbevarelsedrift om hur viktig Gud egentligen är. Jag personligen känner igen beteendet hos främst kristna som jag möter i mitt föreningsengagemang, nu senast när jag berättade för en grupp företrädare för Svenska kyrkan om Humanisternas tro (och icke-tro). När jag föreslår vetenskap som kunskapskälla håller alla med, men det medhållet är som bortblåst när jag förklarat att jag inte tror på någon gud, på själen eller eller spöken. Då har Gud skapat moralen, kärleken, implementerat kärlek i varje litet barn, och så vidare. Då vill man inte höra talas om några evolutionära förklaringar eller annat ateistiskt trams, då är förklaringen Gud! Punkt!
Silverman påstår att man antingen är jude eller ateist. Man kan alltså inte vara judisk ateist, eftersom judendomen är en religion som innefattar tron på en gud. Den som tror något annat är offer för indoktrinering, eftersom judar, precis muslimer, ljuger om sin religion i självbevarelsedrift. Man vill normalisera och avdramatisera "att vara jude". Silverman avfärdar de påståenden om judendomen som är vanligast, nämligen att judendom är en ras, att judendom är en nationalitet och att judendom är en kultur - att ta äran för saker är typiskt för religioner, vilket judendomen är ett exempel på. Man påstås behöva religion för sin moral och sin kultur. Men man skulle lika gärna kunna normalisera ateism genom att kalla sig ateist, vilket åtminstone är sant. Att kalla sig jude utan att vara teist är en motsägelse.
Jag har svårt att svälja detta. Innerst inne håller jag med David Silverman. Jag vill hålla med, men antingen gör jag inte det till fullo för att jag tror att det priset för denna åsikt förmodligen är ganska högt. Dessutom är jag också hårt skolad att judendomen är speciell. Men i själva verket är många judar egentligen ateister som råkar ha judar bland sina förfäder. Se föredraget nedan (den största delen är publikfrågor från personer som fått sin identitet hotad):
Silverman påstår att man antingen är jude eller ateist. Man kan alltså inte vara judisk ateist, eftersom judendomen är en religion som innefattar tron på en gud. Den som tror något annat är offer för indoktrinering, eftersom judar, precis muslimer, ljuger om sin religion i självbevarelsedrift. Man vill normalisera och avdramatisera "att vara jude". Silverman avfärdar de påståenden om judendomen som är vanligast, nämligen att judendom är en ras, att judendom är en nationalitet och att judendom är en kultur - att ta äran för saker är typiskt för religioner, vilket judendomen är ett exempel på. Man påstås behöva religion för sin moral och sin kultur. Men man skulle lika gärna kunna normalisera ateism genom att kalla sig ateist, vilket åtminstone är sant. Att kalla sig jude utan att vara teist är en motsägelse.
Jag har svårt att svälja detta. Innerst inne håller jag med David Silverman. Jag vill hålla med, men antingen gör jag inte det till fullo för att jag tror att det priset för denna åsikt förmodligen är ganska högt. Dessutom är jag också hårt skolad att judendomen är speciell. Men i själva verket är många judar egentligen ateister som råkar ha judar bland sina förfäder. Se föredraget nedan (den största delen är publikfrågor från personer som fått sin identitet hotad):
Kommentarer
Skicka en kommentar