Illgärningar utan Gud?

Med anledning av att jag hade förmånen att bli inbjuden till Svenska Apologetiksällskapet för att debattera frågan om Gud och moral med Micael Grenholm, har jag funderat en del på vilken roll Gud kan tänkas spela. Jag tog med mig följande tankeövning, som i ljuset av vad människor fått utstå på vår planet, utmålar mänskligheten som ett experiment:

Tänk på ett barn som har en myrfarm hemma på rummet. Tänk dig att barnet studerar myrorna, skyddar myrorna och sörjer för deras väl. Kanske myrorna, om de vore kapabla, skulle vaggas in i tanken att barnet har uppfunnit godhet?

Men tänk om barnet istället plågar sina myror, utsätter dem för översvämningar och jordbävningar. Nästan som om myrorna vore människor på jorden. Då blir inte tanken på att myrorna uppfunnit godheten bara en ologisk tanke, utan även en omoralisk tanke.

Genom att helt enkelt se verkligheten så som den faktiskt är, utan vidskepligt motiverade hinder, belönas man inte bara med ökad förståelse, utan slipper hitta på förklaringar till icke-problem, som varför en god gud gör onda ting.

Men det kom att visa sig att debatten inte handlar om vad man tror, utan om vilken roll Gud har, helt oavsett vem du är. Gud anses definiera god moral för alla, muslim, kristen, hindu eller ateist.

Så föreställ dig istället ett parallellt Universum, identiskt med det vi lever i nu, så när som på att Gud inte finns. Detta hypotetiska Universum är naturligt och gudfritt. Varför skulle man i det läget inte kunna identifiera reaktionerna hos den medmänniska man gör illa? Av alla konsekvenser som skulle kunna följa av att världen är naturlig, varför stannar man vid just detta?

Till råga på allt är förmodligen det Universum vi faktiskt lever i naturligt och gudfritt.