Biskop Sören Dalevi är inte religiös?

Nya Wermlands-Tidningen har lyckats få en biskop, Sören Dalevi, som krönikör, och han är enligt egen utsaga inte religiös. Resonemanget lyder så här: Att tro betyder inte att tro. När en ateist pratar om tro i religiösa sammanhang, pratar han/hon/hen om 1) försanthållande 2) av gammaltestamentliga påståenden. Detta är ett tveksamt konstaterande av biskopen som jag gärna skulle ha önskat att han förde i bevis istället för att lite lättsamt hänvisa till egen erfarenhet. Jag misstänker nämligen att han har fel, och att han oärlig om sina upplevelser. Mer trovärdigt hävdar biskopen att en troende menar tillit eller trohet med ordet tro. Det accepterar jag, utan att för den sakens skull anse att det skulle vara speciellt intellektuellt hedervärt. Vi har att göra med ett strategiskt förhållande till epistemologin och dogmerna.

Läser vi bibeln, som är skriven på hebreiska (Gamla testamentet) och grekiska (Nya testamentet), används där begreppen "emuna" (hebreiska) och "pistis" (grekiska) för att uttrycka ordet "tro". Men inget av dessa ord betyder "tro" i betydelsen att hålla vissa påståenden som "sanna". Snarare betyder dessa ord "tillit", "trohet", "att ha något att hålla sig till".

Lite förenklat är detta kunskapsstrategin: Man vill inte försanthålla att en Gud, som uppenbarligen inte finns på riktigt, finns på riktigt. Det vore korkat! Därför vill man hellre hoppas eller ha tilltro. I praktiken skiljer sig inte gudstro nämnvärt från gudstilltro, men biskopen dekorerar fasaden trendmedvetet. Och så har vi förhållningssättet till dogmerna.

Att tro innebär för [Karlstads universitetsstudenter] att bokstavligt tro att Gud skapade världen på sju dagar; och att världen därmed skulle vara 5 777 år gammal. Under de år som jag undervisade på Karlstads universitet, var detta en hållning som dök upp ganska ofta bland studenter; "judar och kristna tror att jorden är skapad på sju dagar".

Jag tycker att försvarstalet är onödigt såvida inte bokstavstro vore något önskvärt. För vad spelar ordvalet för roll när man löser mysteriet genom att backa tillbaka och försöka förstå sammanhanget? Att tro på Gud kan betyda att man tror att Gud skapade världen på sju dagar. Att tro på Gud kan också betyda att man tror (eller hoppas eller har tilltro) att Gud finns. Jag tror som sagt inte att biskopen är speciell hederlig när han påstår att Karlstads framtidshopp läser in datum (6000 år sedan) och tidsplan (sju dagar) i begreppet.

Att "tro på mitt eget sätt", att ha sin tillit och sin tilltro till något som är större, utanför sig själv, det är alltså just det som de bibliska orden uttrycker.

Hur eget blir det när frågan är: Finns Gud? Piruetterna handlar naturligtvis om vetskapen om det korrekta svaret (nej) och religionens påbud (ja).