fredag 13 januari 2017

Jocke och Jonna återvänder till spökslottet

0- 7 minuter: Innan man tittar på videon där Jocke och Jonna återvänder till spökslottet ska man se del 1, vilket jag inte gjort. Jag tillåter mig att direkt ta del av de fenomen som presenteras i del 2, och jag skulle tro att de uppjagade klipp som presenteras början, utgör essensen av första delen. Det är vad jag kan utläsa av dialogen som följer direkt efter.

Slottet där det enligt uppgift spökar är Husby Säteri, och denna gång har man ringt spökjägare - LaxTon Ghost Sweden - som har med sig sina elektroniska verktyg för spökkommunikation*.

7-12 minuter: Spökjägarna presenterar sig själva och sina prylar. Mest anmärkningsvärt en speldosa som spelar snabbare om en människa är nära. Jag förmodar att om speldosan spelar fort, trots att ingen synlig människa är nära, så har man identifierat ett spöke. Och är det inte detta som gör spökjägeri lite speciellt? Att man väljer en speldosa i en ask med formen av en likkista, istället för en plastdosa med en lysdiod?

12-13 minuter: Briefing med teamen. Team Jocke och team Jonna.

13-17 minuter: Dags att släcka ner Husby Säteri och inleda spökjakten tillsammans med team Jocke på vinden. Knappt har man börjat förrän första vittnesmålet kommer, faktiskt från en av spökjägarna. Det kändes som att någon tog hans hand. Efter förtydligande fråga från Jocke: Inte som någon vindpust. I egenskap av vetenskapsman bör spökjägaren bortse från det fenomenet, med hänvisning till bristande dokumentation** och Ockhams rakkniv***, men det nämndes.

Nu rör man sig i mörker. Tittaren har inga problem att se vad som händer, tack vare användandet av mörkerkameror. YouTube-stjärnorna ser ingenting, men som tur är har de ficklampor med sig. (Kommer på mig själv med att stanna upp och fundera lite kring detta...)

Uppe på vinden nämns den första utrustningen som ska användas: Ett iPad-baserat kommunikationsverktyg och två mätare som mäter elektroniska fält (gaus). Därefter uppmanas eventuella spöken**** att ge sig tillkänna, och det iPad-baserade kommunikationsverktyget plockas fram. Verktyget ger spöken en möjlighet att manipulera ett brus till ord eller meningar.

17-18 minuter: Nu får vi följa med team Jonna ner i källaren. I källaren används ingen iPad, men väl en gausmätare och en spirit box (som eventuellt är någon form av transistorradio - Jonna säger "radiogrejen").

18-23 minuter: Team Jocke är rädda på vinden. Någon av apparat piper, vilket utlöser reaktioner. Vid det här laget råder det absolut inga tvivel om att spöken inte behövs för att skapa kalabalik - låt dem jaga upp sig i mörkret tillsammans, så blir de rädda ändå.

Frågor ställs till kommunikationsverktyget***** som svarar "Allan" (?), och Jocke gör ett nummer av att en brummande motor "absolut" borde vara avstängd. Därefter har vi lite blandat tjatter.

23-24 minuter: I källaren utspelar sig ungefär samma sak, fast istället för iPad-baserat kommunikationsverktyg används en spirit box. Den påstås säga "Jonna", men jag kan inte riktigt uppfatta det.

24-30 minuter: Vi fortsätter att växla mellan Jocke på vinden och Jonna i källaren. Vi får reda på att teamen har utbytt information, men att det finns en misstro mellan teamen. Därför byts medlemmar ut och man går upp på vinden igen. Vi följa med upp på vinden där de återberättar sina upplevelser för nykomlingarna. Motorn kallas nu för "generatorn".

Efter ett nytt pip från någon utrustning, börjar man jaga upp varandra igen. Man vittnar om syner och iPaden säger "han slog mig". Av kommunikationen framgår att man tror sig prata med ett spöke****. "Vi är här för att vi finns här."

Gruppen hör ett ljud, och skeptikern från team Jonna påbörjar sin slaviska bekännelse om omvändelse. Men tittaren får inte riktigt ta del av vilket ljud det är, och jag har väldigt svårt att veta till vilken grad de hetsar upp varandra på grund av att det knarrar i träplankorna, eller till vilken grad de reagerar för att bjuda tittaren på en bra föreställning. Ljuden vi får höra istället, är pålagda i efterhand (smakfullt spetsade med lite passande spöktoner), så även om vi tittare får ta del av deras vittnesmål, så släpps vi inte riktigt in i ämnet som avhandlas.

Drygt 29 minuter in, kommer Jocke ut som spöktroende och berättar att de han upplevelser inte beror på slumpen. Motorn benämns nu som "kompressorn".

30-31 minuter: Team Jocke lämnar källaren. Eftersnack nedanför.

31-33 minuter: Nu får vi följa team Jonna i källaren. Man vill ha ett spökes (?) namn uttalat i spirit boxen. Jonna säger (väldigt insiktsfullt) att hon kanske hörde sitt namn för att hon ville höra sitt namn. En annan teammedlem åberopar att spöket är irriterat.

33-34 minuter: Eftersnack med team Jocke i belyst rum. Individuella vittnesmål ges med grönt filter på kameran (vilket påminner lite om mörkerkameran - är det show så är det show).

34-39 minuter: Mörkt igen. Team Jonna ska upp på vinden. Team Jocke har hämtat speldosan, och går också upp. Motorn (fortfarande "generatorn") orsakar fortfarande problem för Jocke, men Jonna är inte det minsta besväret. Både Jonna och spökjägaren delar ut instruktioner till spöket, och speldosan placeras på golvet. Speldosan fallerar, och Jonna konstaterar att energiförbrukningen har varit spöklikt stor, med medhåll från spökjägare.

Medan en spökjägare delar ut nya instruktioner säger iPaden "står där", och gruppen beslutar sig för att gå ner och byta batterier i speldosan.

39-43 minuter: Ett reducerat team med Jocke i spetsen ska titta på våning två. Man har släckt alla lampor och man bär med sig EMF-mätare (elektromagnetiskt fält). Man hör ett ljud, men får inga utslag. Då plockar man fram en annan utrustning (REM-pod) som ger utslag av människor, så att man identifierar osynliga människor. En spirit box verkar också användas. Vittnesmålen haglar in.

43-44 minuter: Varv två på våning två ska utföras i tystnad. En viss besvikelse över att den riktiga spökligan (Murray, Aykroyd, Ramis och Hudson) har tuffare spöken har helt klart infunnit sig. Speciellt tysta är man inte, men tittaren får först ta del av lite allmänt skojande och sedan får tittaren ta del av klagomål från kameramannen (som vi sedan får veta heter Danjal).

44-45 minuter: Sjuka ljud rapporteras från biljardrummet. Jonna rapporterar från "rum 3", som i första filmen hade "mest aktivitet". Vi får ta del av hennes inspelningsstrategier, och vi får höra att garderobsdörren är stängd.

45-48 minuter: Tack vare tända lampor, HD-kameror och miraklet med The Internetz får vi ta del av sovande ungdomar med smartphones. Jocke meddelar att de ska stänga ner kameran för att det är jättemycket aktivitet "men"...

En Tony bekräftar att kamerorna är borta, men att de bär med sig det iPad-baserade kommunikationsverktyget (numera benämnt "kommunikationsradion", trots att det är en IOS-app). Deltagarna hoppar upp i en säng, släcker sina ficklampor och konstaterar att det inte finns några spöken där.

48-52 minuter: En spökjägare försöker prata med ett spöke i ett hyfsat ljust rum. När svaret uteblev, lämnar man platsen. I biljardrummet hittar Jonna mattfransar (som borde suttit på mattan under biljardbordet) utspridda. Av vad jag kan se från filmen, har vi att göra med enorma materiella skador, men jag är osäker.

Ett ultimatum ställs: Om spöket är där, ska spöket ge sig tillkänna!

Inget spöke ger sig tillkänna, därför ska en spökjägare gå upp på vinden ensam. Jonna får hög puls, och följer - ett sista minuten beslut.

52-55 minuter: En spökjägare, Jonna och en kameraman uppmanar ett spöke att komma fram och visa sig. "Vem är det som är här på vinden?"

Kommunikationsverktyget (iPad-appen) pratar, men det övertygar inte Jonna och spökjägaren. De ropar vidare. Trots detta bryter Jonna, och går ner. Endast en spökjägare och en kameraman är kvar på vinden. Spökjägaren uppmanar spöket att få repet att röra sig. Han uppmanar spöket att visa sig. Sen ger han upp.

55 minuter: Skeptikern åberopar självöppnande dörr. Nu har jag svårt att hålla mig för skratt, men vad helst som säljer, är naturligtvis gångbart i detta sammanhang.


Detta följs av samtal mellan bl.a. Jocke och skeptikern om hur mystiskt allt är, och att det är dags att gå. Avslutningsvis vittnar skeptikern om att han aldrig känt så mycket paranormal aktivitet förr. Även om Husby Säteri vore fullproppat av spöken, framställer filmen de spöktroende som godtrogna och (ursäkta) faktiskt lite korkade.

Glöm inte att ge klippet en tummen upp om ni vill att Jocke och Jonna - som är överbevisade på alla plan om spökens existens - ska övernatta på fler ställen.

Slutsats: Om Jocke och Jonna tittar på denna video, kommer de förmodligen att se på varandra och säga "men så dumma vi var - vi hetsar ju upp oss för ingenting". Vi har egentligen inte bevittnat något annat än spekulationer och appar. Ghost Radio kostar ungefär 20 kronor, vilket är en dyr specialeffekt med tanke på kvalitén på denna video. Personligen anser jag att man bedrar sina tittare.

*) Utrustningen finns till försäljning på spökjägarnas hemsida, så eventuellt kan det finnas ett kommersiellt intresse för spökjägarna att faktiskt hitta spöken. Tittaren bör ta med det i sin bedömning.

**) Vetenskap och dokumentation: Upplevelser, minnen och känslor har många fler potentiella förklaringar än faktiska händelser. Det som inte kan dokumenteras, måste man bortse från.

***) Ockhams rakkniv: Man ska inte ska anta fler företeelser eller ting än som behövs för att förklara de observationer man gör. Det är betydligt mer rimligt att anta att man jagar upp sig och inbillar sig saker, än att anta att människan skulle överleva sin död och bli ett spöke.

****) Spöken antas enligt folktro vara entiteter som tidigare var människor som dött. Entiteten skulle vara personens ande eller själ, vilket är helt grundlöst.

*****) Kommunikationsverktyget är en iPad, en extern högtalare (för effektens skull) och en app med talsyntes.

1 kommentar: