torsdag 22 december 2016

Ghostbusters (2016)

Paul Feig lämnade nästan garantier på att rebooten av Ghostbusters skulle vara dålig. En kass trailer, en hip hop-remix av soundtracket, rasstereotyper, könsstereotyper och en provokativ damage control. Under resans gång lyckades Reddit publicera filmens synopsis och regissör Paul Feig lät hälsa att den så kallade "nördkulturen" innehåller några av planetens minst sympatiska människor.


Det sista vill jag kommentera, eftersom nördkulturen är något som ligger mig varmt om hjärtat. Jag är inte någon nörd, ens i ordets nya, positiva bemärkelse. Visst har jag fastnat lite i gamla Commodore-maskiner och Linda och Valentin-böckerna, men det jag gillar med nördkulturen är de riktiga nördarna. Och jag känner tillräckligt många för att kunna säga att man får leta på andra platser om man verkligen vill hitta några av planetens minst sympatiska människor.

Tvärt emot det intryck som trailern gav, så fungerade faktiskt många skämt. Det havererade lite när karaktären Kevin anställdes mot Abbys vilja, för att både Erin och Jillian hade mindre professionella motiv att vilja anställa honom. Den situationen hade kanske varit ännu värre om spökligan vore män som anställde en kvinna.

Trots att filmen hade högre budget än originalet, var specialeffekterna märkbart sämre. Personkemin mellan spökjägarna fungerade sisådär, men var och en var de jättebra. Regin var undermålig, vilket är det absolut bästa man kan förvänta sig av Feig.

En av de viktigaste orsakerna till att den nya Ghostbusters-filmen inte behöll samma spökliga som vi såg på bio 1984, är naturligtvis Harold Ramis bortgång. Men vi fick faktiskt se resten av gänget, Bill Murray, Ernie Hudson och Dan Aykroyd, skymta förbi. Förmodligen under tvång, med tanke på filmens rykte. Jag klickade på 6 av 10 på IMDb, och bidrog därmed till att (i skrivande stund) höja filmens snitt.

Uppdatering 2017-08-10: Mr. Plinkett's Ghostbusters (2016) Review

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar