Debattkammarens senaste debatt på temat Guds existens har publicerats på YouTube. Svaret på frågan blev nej. Så här resonerade Christer Sturmark (förläggare, ordförande i Humanisterna, con), Patrik Lindenfors (biologiforskare, författare, con), Mats Selander (kristen lärare, pro) och Stefan Gustavsson (kristen lärare, pro).
Selander förklarar att han anser att Gud finns, och att förnekandet av detta är oförnuftigt. Selander definierar denna existerande gud som ett aktivt väsen, med vilja, som interagerar med oss i denna stund. Sedan är han tydlig med att förklara att han inte förstår grundläggande filosofiska termer.
Innan Selander har lämnat talarstolen hinner han påstå att om människans syfte är konstruerat av människan själv, för människans egna väl, så finns det inget som hindrar att vi urskillningslöst skulle slå ihjäl varandra. Om vi bara vill varandra väl, antas detta vara en naturlig följd. Och visst, varför skulle annars Gud säga något annat i sina budord? Han tar även upp problemet med den fria viljan. Hur kan en naturligt skapad hjärna vilja eller inte vilja något? Man skulle kunna ställa detta på sin spets genom att fråga varför hungriga organismer försöker äta, när de ändå bara är en del av ett naturligt system när de som försöker äta överlever? För en biolog är detta inget mysterium, men för en teolog har vi att göra med oövervinnliga mysterium i en obegripligt komplicerad värld.
Christer Sturmark förklarar vad sekulär humanism är, och att han som sekulärhumanist anser att verkligheten är en naturlig plats. Sturmark avfärdar Selanders gud genom att inte ge den guden högre status än t.ex. en naturreligion som asatron. Likt biologen Richard Dawkins, påpekar han att förklaringar som hänvisar till en gudom, egentligen inte är förklaringar, utan ett sätt att flytta frågan från verkligheten till Gud.
Mycket välbehövligt lägger även Sturmark vetenskapen på bordet som förklaring till människan (och arternas) uppkomst. Det var inte jättetydligt att Selander gjorde sig skyldig till vad jag nu säger, men troende kan ibland legitimera sin vidskepelse genom att ställa den mot slump. Men slump och vidskepelse är inte det enda vi har att erbjuda - vi kan angripa frågan om arternas uppkomst vetenskapligt. Och idag har vi vetenskapliga teorier som inte behöver övernaturliga väsen, gudar eller andra, för att fungera. Selander gör sig förmodligen skyldig till ett tankefel som kallas falsk dikotomi, åtminstone om Sturmark uppfattat allt rätt.
Beträffande teodicéproblemet säger Sturmark att det verkligen är ett problem - tar man det till sin yttersta spets så kunde Gud t.ex. ha förhindrat jordbävningar, vilket jag håller med om. Att hänvisa till att människor dör för ett högre syfte, är cyniskt.
Stefan Gustavsson pladdrar en stund, sedan säger han att hans gemenskap med Ken Ham genom sin gudstro, inte är större än Sturmarks gemenskap med Mao Zedong som förnekar Gud. Att detta framkallar applåder säger mig att publiken är lite bakom på vissa punkter, såvida de inte är partiska förstås. Ateism är frånvaron av gudstro, och naturalism handlar om att avstå att förklara naturliga fenomen genom att åberopa magi. Zedong må ha förnekat Gud, men Sturmark förnekar varken Gud som förklaring till arternas uppkomst, eller tandfen som förklaring till varför tänder förvandlas till pengar - Sturmark råkar bara inte tro på en övernaturlig förklaring.
Att icketro på kristendomen bara är ytterligare en icketro bland många andra, accepterar inte Gustavsson. Då skulle man lika gärna kunna säga att icketro på evolutionsteorin bara är ytterligare en icketro på en förklaring till livets uppkomst. Va? Här skulle en snabb googling ha kunnat rädda Gustavsson från en ytterst pinsam sammanblandning.
Vidare anser Gustavsson att om Gud finns, så är Gud en ypperlig förklaring till tillvaron, vilket avslöjar en sammanblandning mellan existens och kunskap. I själva verket så vet vi inte hur det kommer sig att vi är här, bara för att vi skulle veta att vi har en övernaturlig agent att tacka för vår existens - självklart har vi bara att göra med beskrivningen av problemet, inte lösningen.
Yada, yada, yada, moral är magi, Universum är magi, här finns orsak á la William Lane Craig. Och apropå Craig så tar Gustavsson även upp finjusteringsargumentet, för att säkerställa att publiken verkligen inser att han inte förstår darwinismen. Att demonstrera okunskap inför ett argument, är inte ett sätt att bemöta ett argument - det betyder faktiskt bara att man inte tar sina åhörare på allvar.
Patrik Lindenfors erkänner sin okunskap i frågan som debatteras. Och han har rätt! Ingen kan veta vad som är upp och ner på något, ingen kan veta om vi finns, eller om verkligheten bara är en produkt av får fantasi, och om vi finns, så kan vi vara skapade förra torsdagen med falska minnen i en värld utrustad med falska bevis för olika naturliga förklaringar. Att hävda att Gud inte finns, är som att hävda att tandfén inte finns - vi vet inte. Ingen vet. Vi kan bara försöka härleda evidens, samtidigt som vi kan ha fel i allt vi tror oss veta.
Men så påpekar Lindenfors att Gud kan ha påvisat sin existens, men att det verkar som att han inte finns. Därefter kommer en opposition mot kristna auktoriteter, med hänvisningar till både häxbränningar och jakten på gudsbevis. (Jag tänker inte förta mina läsare nöjet att höra hur Lindenfors bemöter vädjan till känsla 49 minuter och 10 sekunder in i debatten.)
Likt Sturmark reducerar Lindenfors Selanders och Gustavssons gud till en gud bland många andra, men en vink till "God of the gaps", medan vetenskapen har högre ambitioner. Jag är nästan benägen att Lindenfors har fel när han säger att "Gud är kärlek" skulle vara en lek med synonymer, när det uppenbarligen handlar om en ekvivokation i stil med "Gud är kärlek, kärlek finns, alltså finns Gud". Men Lindenfors räddas av en insinuation om en skillnad mellan Gud och kärlek - Gud kan vara kärleksfull utan att vara begränsad till att vara en känsla mellan två människor - men lite tydlighet hade inte skadat där. Panteism är ett trick, och så vidare. 57 minuter och 20 sekunder in i det drygt timmeslånga klippet blir Lindenfors tvungen att svara på hur det kommer sig att Koranen har så rätt i vetenskapliga frågor, vilket inte förändrar något för mig. Och avslutningsvis inkasserar Lindenfors pluspoäng genom att analysera kristendomens mora - vilket görs alldeles för sällan. Titta gärna på debatten, mycket nöje!
Selander förklarar att han anser att Gud finns, och att förnekandet av detta är oförnuftigt. Selander definierar denna existerande gud som ett aktivt väsen, med vilja, som interagerar med oss i denna stund. Sedan är han tydlig med att förklara att han inte förstår grundläggande filosofiska termer.
"Ateismen är [enligt Selander] inte bara ett förnekande av påståendet att Gud finns, utan även en världsbild eller en livssyn som inbegriper övertygelser som t.ex. 'det finns inget övernaturligt' eller 'allt som finns är naturligt'. Eller 'vetenskapen (där fysik, kemi och biologi intar en särställning) är det enda, eller åtminstone överlägset bästa, sättet att få kunskap om verkligheten'."Och så vidare. Yada, yada, yada. Utan intresse att ens sätta sig in i det man bemöter, är det omöjligt att vinna. Naturalismen är faktiskt ett positivt ställningstagande, inte helt olikt det Selander beskriver, men ateismen är ett exempel på frånvaro av en specifik vidskepelse, och är inte konstigare än att man inte tror på homeopati eller astrologi. Selander avslutar med att säga att han inte förstår kopplingen mellan förmågan att resonera och vår evolutionära historia, alltså finns Gud.
Innan Selander har lämnat talarstolen hinner han påstå att om människans syfte är konstruerat av människan själv, för människans egna väl, så finns det inget som hindrar att vi urskillningslöst skulle slå ihjäl varandra. Om vi bara vill varandra väl, antas detta vara en naturlig följd. Och visst, varför skulle annars Gud säga något annat i sina budord? Han tar även upp problemet med den fria viljan. Hur kan en naturligt skapad hjärna vilja eller inte vilja något? Man skulle kunna ställa detta på sin spets genom att fråga varför hungriga organismer försöker äta, när de ändå bara är en del av ett naturligt system när de som försöker äta överlever? För en biolog är detta inget mysterium, men för en teolog har vi att göra med oövervinnliga mysterium i en obegripligt komplicerad värld.
Christer Sturmark förklarar vad sekulär humanism är, och att han som sekulärhumanist anser att verkligheten är en naturlig plats. Sturmark avfärdar Selanders gud genom att inte ge den guden högre status än t.ex. en naturreligion som asatron. Likt biologen Richard Dawkins, påpekar han att förklaringar som hänvisar till en gudom, egentligen inte är förklaringar, utan ett sätt att flytta frågan från verkligheten till Gud.
Mycket välbehövligt lägger även Sturmark vetenskapen på bordet som förklaring till människan (och arternas) uppkomst. Det var inte jättetydligt att Selander gjorde sig skyldig till vad jag nu säger, men troende kan ibland legitimera sin vidskepelse genom att ställa den mot slump. Men slump och vidskepelse är inte det enda vi har att erbjuda - vi kan angripa frågan om arternas uppkomst vetenskapligt. Och idag har vi vetenskapliga teorier som inte behöver övernaturliga väsen, gudar eller andra, för att fungera. Selander gör sig förmodligen skyldig till ett tankefel som kallas falsk dikotomi, åtminstone om Sturmark uppfattat allt rätt.
Beträffande teodicéproblemet säger Sturmark att det verkligen är ett problem - tar man det till sin yttersta spets så kunde Gud t.ex. ha förhindrat jordbävningar, vilket jag håller med om. Att hänvisa till att människor dör för ett högre syfte, är cyniskt.
Stefan Gustavsson pladdrar en stund, sedan säger han att hans gemenskap med Ken Ham genom sin gudstro, inte är större än Sturmarks gemenskap med Mao Zedong som förnekar Gud. Att detta framkallar applåder säger mig att publiken är lite bakom på vissa punkter, såvida de inte är partiska förstås. Ateism är frånvaron av gudstro, och naturalism handlar om att avstå att förklara naturliga fenomen genom att åberopa magi. Zedong må ha förnekat Gud, men Sturmark förnekar varken Gud som förklaring till arternas uppkomst, eller tandfen som förklaring till varför tänder förvandlas till pengar - Sturmark råkar bara inte tro på en övernaturlig förklaring.
Att icketro på kristendomen bara är ytterligare en icketro bland många andra, accepterar inte Gustavsson. Då skulle man lika gärna kunna säga att icketro på evolutionsteorin bara är ytterligare en icketro på en förklaring till livets uppkomst. Va? Här skulle en snabb googling ha kunnat rädda Gustavsson från en ytterst pinsam sammanblandning.
Vidare anser Gustavsson att om Gud finns, så är Gud en ypperlig förklaring till tillvaron, vilket avslöjar en sammanblandning mellan existens och kunskap. I själva verket så vet vi inte hur det kommer sig att vi är här, bara för att vi skulle veta att vi har en övernaturlig agent att tacka för vår existens - självklart har vi bara att göra med beskrivningen av problemet, inte lösningen.
Yada, yada, yada, moral är magi, Universum är magi, här finns orsak á la William Lane Craig. Och apropå Craig så tar Gustavsson även upp finjusteringsargumentet, för att säkerställa att publiken verkligen inser att han inte förstår darwinismen. Att demonstrera okunskap inför ett argument, är inte ett sätt att bemöta ett argument - det betyder faktiskt bara att man inte tar sina åhörare på allvar.
Patrik Lindenfors erkänner sin okunskap i frågan som debatteras. Och han har rätt! Ingen kan veta vad som är upp och ner på något, ingen kan veta om vi finns, eller om verkligheten bara är en produkt av får fantasi, och om vi finns, så kan vi vara skapade förra torsdagen med falska minnen i en värld utrustad med falska bevis för olika naturliga förklaringar. Att hävda att Gud inte finns, är som att hävda att tandfén inte finns - vi vet inte. Ingen vet. Vi kan bara försöka härleda evidens, samtidigt som vi kan ha fel i allt vi tror oss veta.
Men så påpekar Lindenfors att Gud kan ha påvisat sin existens, men att det verkar som att han inte finns. Därefter kommer en opposition mot kristna auktoriteter, med hänvisningar till både häxbränningar och jakten på gudsbevis. (Jag tänker inte förta mina läsare nöjet att höra hur Lindenfors bemöter vädjan till känsla 49 minuter och 10 sekunder in i debatten.)
Likt Sturmark reducerar Lindenfors Selanders och Gustavssons gud till en gud bland många andra, men en vink till "God of the gaps", medan vetenskapen har högre ambitioner. Jag är nästan benägen att Lindenfors har fel när han säger att "Gud är kärlek" skulle vara en lek med synonymer, när det uppenbarligen handlar om en ekvivokation i stil med "Gud är kärlek, kärlek finns, alltså finns Gud". Men Lindenfors räddas av en insinuation om en skillnad mellan Gud och kärlek - Gud kan vara kärleksfull utan att vara begränsad till att vara en känsla mellan två människor - men lite tydlighet hade inte skadat där. Panteism är ett trick, och så vidare. 57 minuter och 20 sekunder in i det drygt timmeslånga klippet blir Lindenfors tvungen att svara på hur det kommer sig att Koranen har så rätt i vetenskapliga frågor, vilket inte förändrar något för mig. Och avslutningsvis inkasserar Lindenfors pluspoäng genom att analysera kristendomens mora - vilket görs alldeles för sällan. Titta gärna på debatten, mycket nöje!
Kommentarer
Skicka en kommentar