onsdag 28 september 2016

Den sedvanliga dragkampen om skolans syfte

Igår berättade Expressen om rektorn som påstås vilja "införa religionsförbud". Innan du utbrister i ett spontant "äntligen!" kan det vara bra att veta att Skolinspektionen inte är speciellt nogräknade av sig i sin kritik.
"Det kommer en ny rektor till skolan i början på januari. Han har berättat för personalen på ett möte att det kommer att råda nolltolerans mot religion på skolan. Eleverna kommer inte att få be på skolan. Ska de be får de lämna skolområdet", står det i en tjänsteanteckning från Skolinspektionen.
Det rektorn har sagt är att man exempelvis inte får "gå från lektionen för att be fredagsbön [men] ett förbud mot att be går ju inte." Och vidare att det kan "vara mer eller mindre lämpligt var och när man ber." Vi har alltså att göra med den sedvanliga dragkampen om skolans syfte, som ständigt pågår mellan religiösa och skeptiker.

För att förstå Skolinspektionens tjänstemans oförmåga att se saker för vad dem är, vill jag påminna om förra årets debatt mellan Humanisternas ordförande Christer Sturmark och Anita Goldman (som tror på Gud) om religionsfrihet för barn.
Tänker sig Humanisterna ett idéernas smörgåsbord eller ett livsåskådningarnas Ikealager där barnet skall välja det mest tilltalande? Skolan blir temat också när DN:s ledare tar upp ämnet (11/5). Här handlar det om laestadianska skräckexempel, om rätt till simundervisning, och så vidare. Man är på trygg hemmaplan, så att säga. Ett verkligt samtal om religion och livsåskådning kanske blir för genant och krävande.
Det måste ju vara något konstigt med en organisation - Humanisterna - som vill att man ska få välja sin religion. Valfrihet blir ju lite som en Ikeakatalog! Vi ska tänka att religion är större än så, att religion är heligt. Och visst, om man väntar med att introducera sin religion för barnen till dess att de utvecklat en förmåga att kritiskt bearbeta religionen, kommer barnet förmodligen bli ateist. Och det vill man ju inte! Av Goldmans replik framgår ju att det är ateister som står för utseendehetsen och för överkonsumtionen. Vi har att göra med ett deluxepaketet med förutfattade meningar.

Lite mer sansade kritiker mot skeptiker brukar ondgöra sig över att vi anser att man inte överlever sin död. Alltså, att våra kroppar faktiskt behövs. Den kritiken träffar oss korrekt, men sen kan kritikern ändå vara felaktig, trots att den är träffande. Goldmans däremot, skjuter på måfå.

Konflikterna mellan kunskap och tro, stannar inte vid problematiken som uppstår när lektionstid och bönetid sammanfaller, men detta är inget problem när vi har rett ut prioriteringarna, vilket kan vara nog så svårt. Vad är t.ex. den största orsaken bakom sexuella övergrepp, kvinnofientliga religioner eller en leksaksbrandbil?

1 kommentar:

  1. Det är ju just Humanisternas prioritering Goldman reagerar mot:
    att religiösa traditioner skulle vara en kränkning, medan sexism, utseendehets, utslagnigsprogram på TV etc. inte skulle vara något problem.
    "när påsk- och jullov används av familjen till att besöka köptemplen där konsumtionen är den rituella handlingen och pengarna den gud som Humanisterna annars räds."

    SvaraRadera