Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Det är alltid män

Visst, en av Sveriges största pedofilhärvor orkestrerades av kvinnor, och visst, en av världshistorien värsta våldtäktsmän är kvinna, och visst, kvinnor våldtar män hela tiden. Men sätter man detta i relation till vad män gör sig skyldiga till, ansvarar kvinnor för en försvinnande liten andel av våldsbrotten och sexualbrotten. Isolerar man sexualbrotten är kvinnor betydligt mer utsatta än män. Brottsoffren är omkring 2% av kvinnorna jämfört med omkring omkring 0,3% av männen, alltså i snitt knappt en hundradel av befolkningen totalt. Även om man skulle göra en rimlig kompensation för att män inte är speciellt benägna att anmäla att de är offer för sexualbrott, så är kvinnor överrepresenterade bland offren.

Tittar man på vålds- och sexualbrotten sammanslaget är män överrepresenterade som offer, då våldsbrotten belastar män till ungefär 2,5% och kvinnor till ungefär 1,5%. Gärningsmannen är nästan alltid en man. Så då borde slutsatsen att det är män som är problemet vara frid och fröjd? Attentaten mot Frankrike var män (som IS gärna vill ha äran för), terrorattentatet mot ungsocialisterna på Utöya för fem år sedan var en man. Och så vidare.

Det är alltid män. Undantaget ligger på ett par procent, så man kan lugnt säga att det alltid är män. Men vad händer om man testar att dra skiljelinjen någon annan stans? Om man, istället för kön, tittar på religion, så kanske man kommer att se att religiösa gärningsmän tenderar att vara muslimer (i skrivande stund senaste attentatet i Frankrike) snarare än kristna (Utöya).

Och tittar man på den procentuella fördelningen mellan teister (alltså, t.ex. muslimer eller kristna) kontra ateister (alltså t.ex. vetenskapliga skeptiker) är andelen långt mer förkrossande än fördelningen kvinnor kontra män. Fördelningen kvinnor - män ligger på 2 kontra 98 procent, men tittar vi på religion kontra skepticism ligger fördelningen snarare på 0,1 kontra 99,9 procent. Så visst, det är alltid män - endast ett par procent är kvinnor. Men det är ännu mer alltid teister (kristna, muslimer) - endast någon promille är ateister. Vi har alltså att göra med s.k. politiska fakta, inte vetenskapliga fakta.


Ändå är team politics ganska bestämd. Det är män, det är alltid män. Religion och kultur är inte faktorer man vill titta på.

Anledningen till att jag är feminist är att jag verkligen tror att det finns bättre och sämre kulturer. Om jag skulle anta att alla kulturer är lika bra, skulle det följa till att misogyna kulturer är lika bra som feministiska kulturer, vilket jag inte tror. Nästan alla gärningsmän är män, absolut, även om offren är både kvinnor och män. Men män med feministiska och sekulära åsikter är inte vårt största problem, vilket visar sig när man gräver djupare i statistiken. Det finns män och det finns män. Det finns kulturer och det finns kulturer.

Kommentarer

  1. Vad betyder det när du säger att du är feminist? Och vad betyder det inte?

    SvaraRadera
  2. I detta fall menar jag att jag är feminist för att jag anser att alla oavsett kön ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. En icke-feministisk kultur skulle vara en kultur som inte anser att alla ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter oavsett kön.

    SvaraRadera
  3. "Feminist" har blivit kontaminerat. väldigt många tycks tro att uttrycket står för SCUM, Society för Cutting Up men alltså.
    Så är det ju inte, feminism betyder just att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, vi kvinnor ska t ex inte ha rätt att spöka ut män i hijab eller burka. Och tvärtom.

    SvaraRadera
  4. Den här Jenny Bengtsson ... vad är det för fel på Vänsterkvinnor? "problemet med män" .. undras vad de här stackars tjejerna har för tragiska erfarenheter i bagaget.

    SvaraRadera
  5. Apropå kvinnors lika rättigheter:
    Vi ska INTE ha särskilda inhägnader för flickor på festivaler och konserter!
    Vi har kämpat i hundra år för att få röra oss fritt, det ska vi inte ändra på(här ville jag ha en fruktansvärt arg symbol).

    Vad skulle t ex hända med de flickor som valt att stå utanför inhägnaden, tillsammans med sin pojkvän t ex? Fritt fram för kåta gossebarn från medeltidskultur?
    Vi ska inte ha särskilda badtider, inte inhägnas, faan, vakna!

    SvaraRadera
  6. Mer apropå kvinnor:
    Humanistbloggen har äntligen (sedan länge kanske) fått en kvinna som kommentator bland alla farbröderna.
    En gravt religiös dam tycks det, så eh, öhh, jaha grattis då till herrklubben.
    Man kan undra varför kvinnor inte vill höra av sig där. För det kan väl inta bara bero på att man kastar ut oliktänkande ..

    SvaraRadera
  7. Angående "tafsande" som av vänsterkvinnor med flera ses som ett naturligt och ostoppbart manligt beteende så vill jag påminna om min ganska speciella uppväxt som medförde att jag redan som åttaåring och sedan framåt rörde mig ensam på stan.
    T ex på spårvagnen hem från mitt första avlönade kvällsjobb, som statist i första akten av operan Carmen, jag hade gått tvärs över scenen, utstyrd till liten katolsk konfirmand i sällskap med nunnor ;-).
    Jag har aldrig någonsin blivit "tafsad" på, trots ideliga ensamresor i sol eller vintermörker. Aldrig!
    Ingen gosse, ingen "ungdom", ingen man eller gubbe försökte fingra på min kropp. Vad kan det ha berott på.

    SvaraRadera

  8. Har verkligen feminismen stått någonsin för lika möjligheter för män och kvinnor?
    Jag har tex aldrig läst och hört om att feminismen slogs för att män skulle slippa eller kompenseras för att vi tvingades förlägga 1 år av tiden innan högskolan i rikets tjänst. Att vi halkade efter karriärsmässigt. Att vi dog för vårt land, att vi tvingades försörja familjen, att vi fick rösträtt senare än kvinnan m.m

    Men det var förr. Idag är feminismen däremot på hugget och visar på orättvisor tex dessa:
    *att män måste börja läsa på högskolan i större grad, 30/70
    *att vi måste få fler manliga förskollärare och lärare.
    * att vi dör tidigare
    ' att vi utsätts för risker i arbetslivet med dödsration 400/1.
    *att vi måste få fler manliga chefer inom offentlig sektor ,
    * att män betalar in mycket mer till den offentliga än kvinnor...
    * att män nästan alltid förlorar vårdnadstvister.

    Dagligen läser vi debattartiklar om tex sådana saker...

    Nej, det gör ju ingen. Så tokigt det hade blivit då, om en feminist hade framfört sådana idéer att män var negativt behandlade inom något.
    Så ursäkta Anders, då är bra, men att tro att feminismen slåss för lika möjligheter är falskt.

    Feminismen är en rörelse för kvinnor att få fördelar, precis som en fackföreningen , dvs de slåss för sina rättigheter inte andras. Inget fel idet, men...
    Det är och har eller aldrig varit en rörelse för lika möjligheter och rättigheter. I så fall hade den ju hetat något annat, tex "lika".

    Om man idag kallar sig feminist, så betraktar jag personen som djupt okunnig vad rörelsen gör idag, eller djupt störd och sexist.

    Hatet mot den vita mannen är idag stort och risken är faktiskt ganska stor att många vänder sig om och låter kvinnan klara sig själv. Spottar man på ett kön eller hudfärg så är risken uppenbar att man skapar motsättningar mellan dessa.


    SvaraRadera
  9. Ostronmannen, jag nämner ingen feministrörelse. Jag benämner mig feminist för att jag anser att alla oavsett kön ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter - inte för att jag är en del av något gäng. Det viktiga här är inte ordet feminist, utan innebörden av ordet (som kunde ha varit något annat).

    SvaraRadera
  10. Feminister talar ibland om 'patriarkat', 'strukturer' och 'kvinnlig underordning' och liknande, men det gör inte du, Anders? Har ordet 'feminist' någon ytterligare innebörd utöver 'lika rättigheter'?

    Strävar du också efter lika rättigheter för människor av olika hudfärg? Har du satt någon etikett på dig för detta i så fall?

    SvaraRadera
  11. Patrik N, jag är ju sekulärhumanist. Den definition av feminismen som hänvisades till, är ett subset av humanismen. Så sekulärhumanist får räcka. Jag pratar mycket hellre om mina åsikter än vad de ska kallas, för det ger utrymme så mycket egna uttolkningar för olika (och avarter av olika) "ismer". Jag valde att använda ordet "feminism" i texten, och jag har förtydligat vad som åsyftas.

    SvaraRadera
  12. Tack, Anders. Det låter vettigt i mina öron.

    SvaraRadera
  13. Jag blir beklämd av att läsa mäns uppfattning om förhållandet mellan kvinnor och män. Jag tror att ordet feminism måste bytas ut, det har kommit att stå för konstiga och obehagliga ord som handlar om "patriarkat", "underordning", "strukturell" yadayada.
    Jag hör en bitterhet, det är sorgligt.

    SvaraRadera
  14. Jösses vad jobbigt att lyssna på "Sommar" ikväll. Räckte det inte med Carola, måste vi höra en till toka predika gudstro? Jazzsångerskan visade sig vara en ulv i fårakläder, hennes program handlade mycket lite om jazzmusik som jag lockats att tro, istället var det föredrag om AA, hur gudstron räddade sångerskan från djup alkoholism och allvarlig självdestruktivt leverne, puh. Hennes snusförnuftiga föreläsningar om psykologi och om gudstvivel som någonting bra, om att lidande utvecklar människan ... åh hjälp vad jobbigt att lyssna på.

    SvaraRadera
  15. Jag tror det var PC Jersild som skrev om mänskligt lidande, att det sällan eller aldrig förädlar människan utan tvärtom.

    Har man det mycket svårt, med kroniska smärtor t ex, blir man inåtvänd, retlig, fokuserande på det enda som förmår intressera en alltså det egna lidandet. Man har inte ork att försöka förbättra världen, hjälpa andra eller tänka filosofiska tankar, man blir egoistisk och egocentrisk. Man blir inte ett dugg "ädel", det är en lyx som de friska och icke-lidande kan ägna sig åt.

    Att lidande skulle vara något fint och förädlande är naturligtvis något som några religiösa hittat på.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D