Har du hört att det inte finns någon konflikt mellan religion och vetenskaplig skepticism? Eller att Richard Dawkins är otrevlig? Richard Dawkins har alltid varit tydlig med att han tror på sådant som det finns skäl att tro på, och eftersom världsreligionerna snarare bygger på blinda förhoppningar än på vetenskap, brukar skeptiker vara försiktiga med att acceptera på dem, vilket givetvis skapar irritation hos den som är troende men ändå anser sig vara vetenskapligt lagd. Dawkins blev nyligen intervjuad i Sveriges Radio P1s program Människor och tro, där han blev märkbart irriterad på intervjuarens vädjande underton i frågorna. Och jag förstår honom. Wikipedia definierar vetenskaplig skepticism så här:
Olika kristna hanterar detta på olika sätt. Jag kan tycka att troende som Samuel Varg och Jonas Gardell bjuder på en viss ärlighet i erkännandet att man kanske gör antaganden man inte har täckning för, men att man ändå tror, trots att dessa samtidigt representerar en form av gudstro som jag finner ganska provocerande. Om man både är medveten om att guds existens måste tas på tro, och vad det faktiskt innebär att ta något på tro, så borde det vara lätt att avstå, men så sker inte. Hos t.ex. Varg eller Gardell framstår tron som ett exempel på hur intelligenta människor kan "drabbas" av religion som om det vore ett kognitivt virus.
Mindre nogräknade kristna förnekar konflikten mellan religion och vetenskap, och avfärdar allt som motsäger deras dogmer med personliga tillkortakommanden hos skeptikern. Istället för att bevara status quo genom att acceptera karaktärsskillnader i olika magesteria, betraktar man religion och vetenskap som olika sidor av samma mynt, och betraktar vidare den som utmanar föreställningar och dogmer som "otrevlig". Denna lite mer kunskapsfientliga fana bärs stolt av t.ex. Ulf Bjereld eller Malin Jonason. Jag kommer ha ätit upp min hatt innan någon av dessa gör ett intressant epistemologiskt uttalande.
Sen har vi givetvis den kategori av kristna som alla skeptiker, religiösa eller ej, kan vara överens om har fel. De som tror att Gud skapade världen, att berättelsen om Noaks ark är en historisk händelse och att Jesus faktiskt var född av en jungfru och verkligen återuppstod från de döda. Dessa delar ofta min uppfattning om att ett påstående om den objektiva verkligheten är ett påstående om den objektiva verkligheten, oavsett om motivet bakom påståendet är religiöst eller ej, men delar absolut inte någon skeptikers uppfattning om varifrån kunskap faktiskt kommer. Dessa kan helt seriöst fråga sig vad Bibeln säger om något ämne, vetenskapligt eller moraliskt.
Den apologetiska hemsidan Faith Street har en artikel av Matthew Facciani, "fem saker alla ateister borde veta om religion", som syftar till att stilla den skeptiska kritiken, och få oss att anse att religion inte är så tokigt, trots allt.
1. Religion är inte den enda orsaken bakom våld. Detta påstående är givetvis lika sant som påståendet att religion ofta är en orsak bakom våld. Läs gärna "Monoteism och våldets språk" av Jan Assmann.
2. Religion är inte en mentalsjukdom. Det handlar snarare om ett vurmande för falska föreställningar man gillar. Att vara religiös är att vårda föreställningar som visade sig vara felaktiga. Läs gärna "Illusionen om Gud" av Richard Dawkins.
3. Man blir inte korkad av att tro på Gud. Men religion är verkligen ett kognitivt virus. Argument man fnyser åt i andra sammanhang, betraktas som fullkomligt rimliga när man pratar om Gud. Läs gärna "Why I'm not a Christian" av Bertrand Russell.
4. Religion orsakar inte trångsynthet. Åtminstone inte när vi pratar om sådant som inte anses kollidera med de religiösa föreställningarna. Kenneth R. Miller är både katolik och en lysande försvarare av evolutionsteorin, men samtidigt, några av de absolut dummaste argumenten som någonsin presenterats under en vetenskaplig debatt, kommer från intelligenta personer som ska försvara sin tro, som t.ex. William Lane Craig.
5. Religion är komplicerat. Både när det gäller bakomliggande psykologi och de ansträngningar som görs i syfte att fördunkla extremt naiva och andefattiga trosföreställningar. Dessa kan vara t.ex. föreställningen att man tror sig veta att Gud finns någonstans utanför tid och rum, eller varför inte föreställningen att man har en personlig relation med en Gud som är universums skapare.
Så, Matthew Facciani, när vi vet detta, vad blir då nästa steg? Lars F. Eklund anser att religion och vetenskap är på väg att mötas. I en ledare Smålandsposten börjar han med uttrycka missnöje med fenomenet av en "kunskapsluckornas Gud", alltså en Gud som får mindre makt och betydelse ju mer vi vet vår omvärld (typ "evolutionsteorin kan inte förklara vårt medvetande"). Det tackar jag för, eftersom kunskapsluckornas Gud har en särskild plats i hjärtat hos många apologeter. Men sen ger Eklund tre exempel på situationer där han menar att religionen haft rätt, och vetenskapen haft fel.
"Vetenskaplig skepticism är ett förhållningssätt där man ifrågasätter giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd."Och religion så här:
"Religion är kollektiv tro som grundar sig på en trosföreställning, t ex om gudar, andar, transcendenta själar (teism) eller andra övernaturliga fenomen."Vi pratar alltså inte om en eventuell konflikt mellan religion och vetenskap, utan om ett uppenbart motsatsförhållande. Man skulle givetvis kunna tänka sig att gudstro inte har något med den objektiva verkligheten att göra, genom att t.ex. jämställa tron på Gud med ett barns låtsaskompis, typ "hemlige Mållgan", och vips har en falsk föreställning om den objektiva verkligheten förvandlats till att "bara" vara en mental snuttefilt. Personligen kan jag inte se hur det ena skulle vara mer respektingivande än det andra, men de olika föreställningarnas karaktär är onekligen väldigt olika.
Olika kristna hanterar detta på olika sätt. Jag kan tycka att troende som Samuel Varg och Jonas Gardell bjuder på en viss ärlighet i erkännandet att man kanske gör antaganden man inte har täckning för, men att man ändå tror, trots att dessa samtidigt representerar en form av gudstro som jag finner ganska provocerande. Om man både är medveten om att guds existens måste tas på tro, och vad det faktiskt innebär att ta något på tro, så borde det vara lätt att avstå, men så sker inte. Hos t.ex. Varg eller Gardell framstår tron som ett exempel på hur intelligenta människor kan "drabbas" av religion som om det vore ett kognitivt virus.
Mindre nogräknade kristna förnekar konflikten mellan religion och vetenskap, och avfärdar allt som motsäger deras dogmer med personliga tillkortakommanden hos skeptikern. Istället för att bevara status quo genom att acceptera karaktärsskillnader i olika magesteria, betraktar man religion och vetenskap som olika sidor av samma mynt, och betraktar vidare den som utmanar föreställningar och dogmer som "otrevlig". Denna lite mer kunskapsfientliga fana bärs stolt av t.ex. Ulf Bjereld eller Malin Jonason. Jag kommer ha ätit upp min hatt innan någon av dessa gör ett intressant epistemologiskt uttalande.
Sen har vi givetvis den kategori av kristna som alla skeptiker, religiösa eller ej, kan vara överens om har fel. De som tror att Gud skapade världen, att berättelsen om Noaks ark är en historisk händelse och att Jesus faktiskt var född av en jungfru och verkligen återuppstod från de döda. Dessa delar ofta min uppfattning om att ett påstående om den objektiva verkligheten är ett påstående om den objektiva verkligheten, oavsett om motivet bakom påståendet är religiöst eller ej, men delar absolut inte någon skeptikers uppfattning om varifrån kunskap faktiskt kommer. Dessa kan helt seriöst fråga sig vad Bibeln säger om något ämne, vetenskapligt eller moraliskt.
Den apologetiska hemsidan Faith Street har en artikel av Matthew Facciani, "fem saker alla ateister borde veta om religion", som syftar till att stilla den skeptiska kritiken, och få oss att anse att religion inte är så tokigt, trots allt.
1. Religion är inte den enda orsaken bakom våld. Detta påstående är givetvis lika sant som påståendet att religion ofta är en orsak bakom våld. Läs gärna "Monoteism och våldets språk" av Jan Assmann.
2. Religion är inte en mentalsjukdom. Det handlar snarare om ett vurmande för falska föreställningar man gillar. Att vara religiös är att vårda föreställningar som visade sig vara felaktiga. Läs gärna "Illusionen om Gud" av Richard Dawkins.
3. Man blir inte korkad av att tro på Gud. Men religion är verkligen ett kognitivt virus. Argument man fnyser åt i andra sammanhang, betraktas som fullkomligt rimliga när man pratar om Gud. Läs gärna "Why I'm not a Christian" av Bertrand Russell.
4. Religion orsakar inte trångsynthet. Åtminstone inte när vi pratar om sådant som inte anses kollidera med de religiösa föreställningarna. Kenneth R. Miller är både katolik och en lysande försvarare av evolutionsteorin, men samtidigt, några av de absolut dummaste argumenten som någonsin presenterats under en vetenskaplig debatt, kommer från intelligenta personer som ska försvara sin tro, som t.ex. William Lane Craig.
5. Religion är komplicerat. Både när det gäller bakomliggande psykologi och de ansträngningar som görs i syfte att fördunkla extremt naiva och andefattiga trosföreställningar. Dessa kan vara t.ex. föreställningen att man tror sig veta att Gud finns någonstans utanför tid och rum, eller varför inte föreställningen att man har en personlig relation med en Gud som är universums skapare.
Så, Matthew Facciani, när vi vet detta, vad blir då nästa steg? Lars F. Eklund anser att religion och vetenskap är på väg att mötas. I en ledare Smålandsposten börjar han med uttrycka missnöje med fenomenet av en "kunskapsluckornas Gud", alltså en Gud som får mindre makt och betydelse ju mer vi vet vår omvärld (typ "evolutionsteorin kan inte förklara vårt medvetande"). Det tackar jag för, eftersom kunskapsluckornas Gud har en särskild plats i hjärtat hos många apologeter. Men sen ger Eklund tre exempel på situationer där han menar att religionen haft rätt, och vetenskapen haft fel.
"På de tre områdena har alltså religionen och vetenskapens ståndpunkter blivit mer, inte mindre, kompatibla genom de vetenskapliga framstegen. Och det är vetenskapen, inte religionen, som ändrat sig. Se där något att fundera på."Man skulle kunna bemöta detta genom att lyfta fram tre kontraexempel där vetenskapen har haft rätt, och religioner har haft fel, ett argument som förmodligen skulle imponera på Lars F. Eklund, men som för utomstående skulle framstå som en tävling i fundamentalism - en tävling som skeptiker gärna vill förlora på walk over. Det öppna sinnet, alltså förmågan att anpassa sina föreställningar efter tillgänglig evidens, är vad som eftersträvas. Och det är detta som uppfattas som arrogant och otrevligt av den som sitter fast i sina religiösa dogmer, och därför blir lämnad i kölvattnet, där han istället funderar på hur bra religionen är som inte behöver förändras.
Kommentarer
Skicka en kommentar