Fruktansvärt osmakligt tweet

Idag gjorde Ivar Arpi reklam för sin SvD-ledare från igår med den provokativa rubriken "Även vita drabbas av hat och rasism", som bar på en poäng som han närmade sig genom att beskriva ett grovt rasistiskt motiverat hatbrott, där offret var en vit kvinna.

"En lördagsnatt går en kvinna hemåt. På hemvägen passerar hon en skogsdunge och går förbi ett gammalt hotell. Där attackeras hon bakifrån av en man som föser henne bort från cykelbanan mot en slänt lite längre bort. Han våldtar henne. Skärrad letar hon efter hjälp. Hon stöter på två män ett stycke bort. Den ene av dem knuffar ned henne i gräset. En håller fast hennes händer ovanför huvudet medan den andra våldtar henne. Förmodligen våldtogs kvinnan även en tredje gång, visar DNA-analysen, men det minns hon inte. Inte nog med att hon utsätts för två överfallsvåldtäkter samma natt. Innan våldtäkten hånas hon med glåpord som anspelar på hennes etnicitet av en av våldtäktsmännen. Efter fullbordad våldtäkt spottar han henne i ansiktet."

Om motivet skriver Arpi:

"I det här fallet var båda gärningsmännen asylsökande. Båda våldtäkterna skedde utanför ett gammalt hotell i Strängnäs som numera är asylboende. Vad den ena av dem sade var: 'I'm gonna fuck you little Swedish girl'."

Jag stänger inte dörren för att Arpi har fel om både brottet och motivet bakom, men med mina referensramar är detta ett grovt brott även om detaljerna inte är exakta, och den hypotetiska diskussionen kan vara giltig ändå. Offret hade ett utseende som gärningsmannen uppfattade som svenskt, och personen som blev våldtagen är säkert en del av den strukturella rasismen, och så vidare, vilket Nils Karlsson plockar upp i en kommentar.

Till Karlssons försvar så försöker han styra bort från det SvD faktiskt skrev, och skriver istället "vita män", men detta är alltså en reaktion på ledaren i SvD med rubriken "Även vita drabbas av hat och rasism" som citeras ovan och exemplifierar med ett kvinnligt offer.

Igen, jag förnekar inte våldtäktsoffrets skuld som följer med hudfärgen hon råkar ha, men när jag använder mina referensramar för att värdera vad som har hänt, så väger individens lidande ändå tyngst. Alltså, även när våldtäktsoffret antas tillhöra en grupp som antas vara mer privilegierad än vad vi antar att gruppen som gärningsmannen antas tillhöra är, så är brottet så pass grovt att det inte bör raljeras med. Det personliga lidandet för den som drabbas är helt fristående från omvärldens föreställningar om identitet och privilegium.