"Höj skatten!"

Igår skrev Ulf Bjereld (ni vet, han från Broderskapsrörelsen som tror att man är fundamentalistisk ateist om man kritiserar undermåliga skäl att tro på Gud) på Aftonbladets debattsida att man bör höja skatten för att slippa dra dra in på biståndet. Att regeringen tummar på biståndet är givetvis inte ok, men tanken att man får mer pengar att disponera i budgeten bara för att man höjer skatten stämmer inte, åtminstone inte om skattetrycket redan är högt.

I Sverige drar medelstora företag med ett par hundra anställda ett mycket tungt lass när det gäller skatt på arbete, inte minst när det gäller den skatt som förvillande nog kallas för arbetsgivaravgift. Både många av de som driver företag och de som är välavlönade anställda har råd att betala högre skatt. Och eftersom skatt på arbete handlar om fler kronor för den som tjänar bra, så borde inte låginkomsttagare ha något att förlora på höjda skatter?

En stor andel av ungdomarna står utanför arbetsmarknaden och en mycket stor andel av de utlandsfödda står utanför arbetsmarknaden. Det är dyrt att anställa, så det är rimligt att företagare satsar på säkra kort genom att prioritera personer med lite yrkeserfarenhet och branschkunskap när man anställer. Poängen är att frågan om skatter är större än de ören per intjänad hundralapp som ska betalas till staten, och den som verkligen bryr sig om samhällets svaga föredrar rätt skattesats framför högst skattesats.

Frågan handlar inte om att man ska kunna bli rik på arbete eller ej. Några procent hit eller dit för någon som kanske tjänar fyrtiotusen kronor i månaden spelar ingen roll. Det är inte dessa personer som drabbas när skatten ska höjas, det är värre för dem som står utanför.

Med det sagt, att bli rik på sitt arbete är något väldigt fult. Att över huvudet taget jobba sig till välstånd är förknippat med en hel del misstänkliggörande. Pengar får gärna vinnas eller ärvas, men inte jobbas för. Den som har ett välbetalt jobb blir ofrånkomligen misstänkliggjord. Nedanstående serie av Toby Morris sätter verkligen tummen på ögat. Den som har ett bra jobb, måste rimligen vara curlad, för det är inget man kan ha annars.

För inte tusan kan den framgångsrika Richard ha jobbar upp sig? Hade det varit möjligt så hade ju även Paula varit framgångsrik idag! Människor har olika förutsättningar beroende vem de råkar födas till och var, men frågan är mer komplicerad. Jag själv var väldigt dåligt utrustad för att jobba efter min utbildning. Jag minns många sömnlösa nätter av bokläsande, mycket frustration och resande kors och tvärs över hela landet. Jag missade båda mina barns småbarnsår. Jag är kort och gott urtypen av någon som anses vara med silversked i munnen, trots att det inte stämmer med min egen bild av min bakgrund. Hårt arbete anses helt enkelt inte vara ett trovärdigt alternativ. Det är inte fint. Det är inget som den moderna människan ska syssla med.