Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Sverigedemokraterna och åsiktskorridoren

Nej, jag tror inte än på att Sverigedemokraterna är Sveriges största parti, men oavsett om Yougovs undersökning stämmer eller inte, så ger den en fingervisning av hur det kan gå för oss. Jag tror att åsiktskorridoren är en viktig orsak till deras framgång.

Det är med lite åsiktskorridoren som det är med Gud. Det spelar ingen roll om den finns eller inte, den har sina konsekvenser ändå. Även en icke-existerande Gud kan vara trodd på och även en icke-existerande Gud kan vara låtsaskompis eller mental snuttefilt åt en troende.


Även en icke-existerande åsiktskorridor kan utgöra ett enormt problem för den som råkar kliva utanför, vilket brukar visa sig när det handlar om de uppenbara problemen Sverige har med migrationspolitiken. Den är dyr och ineffektiv. Visst, den göder opportunister som Bert Karlsson, men den är långt ifrån optimal. Även då kritiken mot flyktingpolitiken kommer från annat håll än SD, kanske rent av i syfte att komma till bukt med problemen så att vi kan hjälpa fler, så riskerar kritikern att bli kallad "rasist" vilket är mycket stigmatiserande.

Det hävdas envist av åsiktskorridorens förnekare att man får säga vad som helst, men att man får räkna med mothugg. Visst, ingen kräver att få stå oemotsagd, men när det ropas "islamofob" eller "rasist" när "vad som helst" sägs, är det inte mothugg, det är ett stigmatiserande angrepp på motståndaren. "Mothugg" borde vara mothugg i sakfrågan, inte angrepp på den andres person.

Sverige är ett stort land, och vi har plats för flyktingar - det som krävs är att vi får ordning på vår migrationspolitik. Även om Kristdemokraterna nosat lite på frågan så är Sverigedemokraterna det enda parti som öppet säger att vi har problem.

Jag kan inte rösta på SD för det, för jag sympatiserar inte med deras lösning. Men jag tror att tillräckligt många tycker att det räcker att många andra in vågar hantera frågan, för att de ska lägga sin röst hos SD. Oavsett Yougovs mätning, så kommer Sverigedemokraterna att bli störst, och kommer så förbli tills partiet spricker eller att vi släpper fram alternativ till deras lösning på migrationsfrågan.

Kommentarer

  1. "Sverige är ett stort land, och vi har plats för flyktingar - det som krävs är att vi får ordning på vår migrationspolitik"

    Anders. Flög du med Reinfeldt? Window seat?

    Problemet är att det finns rumslig plats i vårt stora land men inte längre i våra hjärtan. Åsiktkorridorens estradörer har bjudit över varandra i att välkomna flyktingar i sin iver att skilja sig från och kasta skit på SD. Bah!

    SvaraRadera
  2. Anders du skriver "Även en icke-existerande Gud kan vara trodd på och även en icke-existerande Gud kan vara låtsaskompis eller mental snuttefilt åt en troende."

    En reflektion från min sida är att ateims fungerar på samma vis. Det kan vara bra att lyfta upp det ibland. Som terapeut vet jag att många finner tröst i att allt tar slut - ingen mer skuld, ett slut på all glädje och allt lidande, inget subjekt som behöver lida mer och ingen Gud att stå tillsvars inför. Räddad till intets stora snuttis! Till ickeexistensens stora napp!

    /Olle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte ateism du tänker på. Ateister anser sig ha ansvar inför sina medmänniskor som alla andra. Om det nu finns kristna som tror att Gud är den enda man har något ansvar inför, så är det en vanföreställning som saknar förankring i verkligheten, och inget man kan lasta ateister (eller någon annan) för. Det gränsar till sinnessjukdom. Om du t.ex. är ute på promenad med någon anser Gud är det enda får honom att avstå att döda dig, kommer du förr eller senare att bli mördad.

      Radera
    2. Vad nu då? Du brukar ju hävda att ateister inte har något mer som förbinder dem än avsaknaden av en gudsföreställning - hur kan du då säga att ateister anser sig ha ansvar inför sina medmänniskor? Finns det en dogm inom ateismen att ha det?

      Nåväl, jag syftade inte på driftmässiga eller moraliska impulser utan på snuttefilttrösten! Där fungerar ateismen lika tröstande som en gudsföreställning. Jag tycker det skulle vara intellektuellt hederligt om du erkände det!
      /Olle

      Radera
    3. Om alla människor har ett ansvar för sina medmänniskor, och ateister är just sådana... Eller förresten, att svara vore att behandla dig med en respekt du knappast gjort dig förtjänt av. Nej, jag tror inte att du är så dum som du försöker framställa dig, men du får faktiskt skärpa dig om vi ska föra dialog!

      Radera
    4. Tack för ett tredjedels svar då!
      Ibland får man ta vad man får!
      /Olle

      Radera
  3. Nu är jag konfunderad.
    Man har ju fått lära sig att i stort sett alla SD-röstare är arbetslösa halvt debila unga rurala män med snus under läppen, som kör epatraktor iklädda skitstövlar och bor i Svalöv.
    Svalöv verkar vara stort ;-)

    SvaraRadera
  4. Olle
    eller vad du heter just nu

    Nejdå, ateism är varken snuttefilt eller religion.
    Ateism är sunt förnuft och klart förstånd. Och modet att stå på egna ben och själv ta ansvar för sitt liv.
    Kristallklart, som en fjällbäck!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trams som vanligt Lokatt!
      Ateism kan lika gärna vara en flykt från skuld och ångest! Det beror inte på själva ateismen utan på personens inställning till ateismen - eller för den delen - Gud!
      /Olle

      Radera
  5. Fick inspiration!

    http://bjornsminusblogg.com/2015/08/21/asiktskorridorens-nya-utseende/

    SvaraRadera
  6. Zelma
    Detta hamnar under fel rubrik . Men kanske inte ändå, det handlar om en sorts åsiktskorridor. Det gäller den rosa gravstenen.
    På gaysajten QX såg jag bilden.
    Helknasiga anhöriga måste det vara: Inskriptionen på stenen som lyser i ögonen med stora bokstäver är "Volvo 740". Med mindre bokstäver anar jag det som rimligen är sonens namn samt årtal (hoppas jag).

    Men kanske ville den avlidne faktiskt ha det så här. Jag hörde för några år sedan i en radiodokumentär en kvinnlig präst berätta om sin aidsdrabbade homosexuelle sons lustiga begravning, prästen skrattade ganska mycket när hon berättade.
    Hon hade begravt flera av hans likaledes aidssjuka vänner, alla tycktes ha planerat sina begravningar som fester med mycket glamour. Jag minns nu bara att en man velat ligga i en glaskista, och att han skulla vara vackert sminkad.

    SvaraRadera
  7. Björn
    Visst försvann Reinfeldt misstänkt snabbt? Jag kommer att tänka på den italienske kaptenen på lyxfartyget som var den förste att ta sig iland från det sjunkande vraket, lämnande sina passagerare att instängda dö.

    Reinfeldt städade liksom inte efter sig, han bara drog, fort som blixten.
    Och han, förre finansminister Borg.. Först fann han Jesus thihih, och sen försvann han också lika snabbt, slängde ut frun och slank in i Dominikas (från "Tutt-teve" om ni minns) boudoir.
    Känns konstigt, på nåt sätt. "Respekt" ? Nä...

    SvaraRadera
  8. Lokatt 11:22
    Inskriptionen på stenen har jag skrivit om tidigare. Det märkliga är att det är inte den kyrkogårdsutskottet reagerat på utan de har reagerat på att stenen är rosa. Ralf var 'biltokig' och alla hans bilar var rosa, kanske var de alla Volvo 740. Familjen har överklagat beslutet i rätten. Jag tycker det här fallet är intressant eftersom man bara angett att stenen har fel färg. Det är dags för en uppdatering av reglerna för gravsmyckning och jag hoppas att det inte är underliggande aversion mot homosexuella som gjort att man fattat det här beslutet. En färgnyans är ingenting annat än en färgnyans vare sig den är rosa eller någon annan. Att ha åsikter om en färg och förbjuda den och som i det här fallet får både ekonomiska och känslomässiga konsekvenser för familjen tyder på att bestämmelserna är i otakt med tiden.

    SvaraRadera
  9. Zelma
    Jag har missat det du skrivit om inskriptionen.
    Om jag bestämde över kyrkogården skulle gravstenen få vara kvar.
    Men jag beklagar pojken som hade så udda föräldrar. Jag tycker stenen är smaklös och ful samt vittnar om att familjen har en skruv lös.

    SvaraRadera
  10. Olle
    eller vad du heter just nu.
    Om jag hade kunnat ta dig på allvar hade jag bett dig utveckla det där om ateismen som "flykt från skuld och ångest". Nu kan jag tyvärr inte ta dig på allvar.

    Så fort en pastor öppnar munnen börjar han svamla om allas vår ångest och våra eviga skuldkänslor.
    Som ateist kan jag bearbeta mina problem. Jag vet att det är jag, jag ensam som ansvarar för det jag gör. Har jag gjort fel försöker jag själv rätta till så gott det går. Jag behöver inte våndas över varför guden ville straffa mig. Enkelt!
    Att gå omkring med skuld och ångest är att kasta bort sitt liv. Gör ni verkligen det, ni arma troende? Jag beklagar, verkligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad då Lokatt - om troende går runt med ånges och skuld. Självklart! Som alla andra männsikor på jorden. Ångest är en aspekt av basaffekten rädsla medan skuld inte är en egen känsla utan en blandaffekt som är relaterat till gränssätting. Det delar vi alla människor.

      Du - liksom många troende - har svårt att skilja mellan att leva under Lagen eller under Nåden. Under nåden finns ingen fördömmelse, således heller ingen skuld. Däremot viss adekvat ångest. Lever vi under lagen - så som ateiseter och många troende finns mycket straff. Men den kommer inte från Gud.
      /Olle

      Radera
  11. Jag gissar på att ångest och skuldkänslor är ungefär lika vanligt bland troende och icke-troende, kanske finns det mer av det hos sådana som har någon typ av extrem tro. Men även troende måste ju ta itu med saker de har skuldkänslor för, om de ska följa Bibeln vill säga. Och det betyder inte att troende bara kan be Gud om förlåtelse utan de måste också försöka rätta till vad de åsamkat någon annan. Ångest och skuldkänslor är människans följeslagare. Jag såg ett program om 'kvartersdoktorn' på Söder som nu pensionerat sig, han är definitivt inte troende men talade mycket om sin ångest och oro.

    SvaraRadera
  12. Zelma
    Det är svårt att säga om ångest och oro är lika vanligt i båda grupperna, naturligtvis. "Ångest" står ju ursprungligen för ett djupt oroat tillstånd där man upplever en obefogad rädsla för en fara som knappast finns. Senare har "ångest" börjat stå för även tydlig rädsla, "Jag har sån ångest inför tentan, har inte läst på ordentligt".

    Vad jag menade var att just (frikyrko-)präster gärna pratar om hur vi alla ständigt plågas av vår skuld, vi har en ständig oro, vi lider svårt av våra fel, vårt samvete tynger oss och böjer oss mot jorden. Detta gör de för att få in en säker kil, alla normala människor har dystra hemligheter och känner skam över någon riktig dumhet - i t ex tonåren.
    Lösningen är förstås Jesus, man ber böner och lite sådär och sen löser det sig. Marknadsföring helt enkelt.

    Bönen "Jag fattig syndig människa" visar klart att vi alla är fattiga i anden (=korkade?) och fulla av synd, och att det enda raka är att överlämna sig åt Jesus.
    Sorg och ängslan inför vår ofrånkomliga död gäller nog alla (det är ju framförallt den prästerna rider på).
    Jag förvånar mig en aning över att tevedoktorn känner sån oro och ångest. Han, till skillnad från oss andra arma, kan själv bestämma när han vill dö, Han behöver knappast bli ett vårdpaket (han kan för säkerhets skull avtala med tillförlitlig närstående eller kollega.)
    Men jag har ej sett programmet.

    SvaraRadera
  13. Lokatt

    I så fall har frikyrkopastorerna fel, de hoppar över ett steg. I Bibeln poängterar Jesus att man måste först rätta till det man åsamkat andra. I Matteus 5: 22 ff står det: "Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva."
    Att "be några böner" löser alltså inte problemet.

    Jag uppfattade inte att kvartersdoktorn hade ångest för döden. Han hade alltid haft ångest och menade att det måste en människa ha för att göra ett bra jobb. Han bestämde sig för att gå i pension innan han fyllt 65 och blev väl då uppmärksam på det här. Oron över att inte vara/ha varit till nytta och kanske ägnat någon för lite tid mm, var det som programmet bl a. handlade om. Prestationsångest, du vet.

    SvaraRadera
  14. Väldigt konstigt resonemang, att man inte kan prestera någonting bra om man inte har ångest. Galet fel enligt mig.
    Gissar att den gode doktorn växt upp med hårt tryck, från framförallt fadern att "bli något"., eller rentav "bli bäst".
    Där har ångest bankats in, och sen sitter den där som ett naturligt bihang och han blir aldrig av med känslan av att inte vara tillräckligt bra.
    Bara en avancerad gissning.
    På grund av erfarenheter (ej direkt mina egna dock).

    SvaraRadera
  15. Zelma
    "I så fall har frikyrkopastorerna fel" ....

    Ja naturligtvis! Enligt mig har alla frikyrkopastorer alltid fel, eftersom de valt ett lurendrejeriyrke och ägnar dagarna åt at bluffa folk.
    Nu har jag tröttnat på att häpet gapande glo på religiösa regionala program, nyhetens behag har försvunnit och det som jag sett som komiskt och häpnadsväckande är numera bara usla trolleriföreställningar, framförda av amatörer för en ej blixtrande begåvad publik.
    Men ibland längtar jag ändå lite efter pastor Linda Berglings saligt leende tungomålstalande, det är svårt att hitta maken till "ofrivilligt underhållande" teaterframförande.( Linda Bergling har verkligen ett vackert leende, därför ler hon precis varje minut och sekund.)
    ;Men jag glömde "avund", när jag räknade upp pastorernas favoritämnen: skam, skuld och dåligt samvete. Det anses tydligen normalt att den frireligiösa människan ständigt plågas av avund. Pastorerna har såklart lösningen till alltihop: Jesus!
    Arma vilseförda.

    SvaraRadera
  16. Lokatt

    Jag, arma människa, trodde att TV innebar ett smörgåsbord med program av skiftande innehåll. Men någonting är väldigt fel, jag har förstås inga extrakanaler utan bara fastighetens utbud. Närhelst jag zappar är det mord, mordutredningar, blod, skrik, obduktionsprat, vapen, rättegångsscener, kriminalkommissarie si och så. Man har tom gjort en uppdaterad Norman Bates. I nyheterna: om skjutningar, övergrepp, krig, flyktingkatastrofer. I Kunskapskanalen prat om jämställdhet och feminism (ibland något intressant också), i SVT2 ofta program om fisk och så Vetenskapens värld förstås som är värt att se. Så inte skadar det med ett religiöst program då och då, även om det existentiella innehållet är som en utspädd buljong för det mesta. Min fundering är snarare: alla de där kriminalfilmerna, hur orkar någon skriva ihop manus till dem och hur ids människor se skiten? Med tanke på det stora utbudet av sådant måste det ju vara så att detta är vad folk vill se. Det gör mig häpen.

    SvaraRadera
  17. Zelma
    Är detta något du har upptäckt nu först? Jag har länge mått illa över allt gottande i blod och död, våldtäkt och mord på unga flickor (tittarnas favorit).
    Norman Bates.vem är det?
    Men hur kan du tycka att eftersom det är så mycket nöjesvåld på teve så kan man stå ut med lite religiöst svammel. Bara för att blodplaskandet och krimgottandet är hemskt blir inte spridande av medvetna lögner till de svaga och klena i samhället acceptabelt.
    Det resonemanget skulle jag vilja likna vid att "eftersom man i underutvecklade krigförande länder långt bortistan slår ihjäl varandra gruppvis varenda dag, så kan ju jag ha ihjäl ett par stycken grannar?
    Om jag någon gång tittar på en deckare är det på grund av miljön i filmen, t ex spelades en kort sekvens i kvällens Beckfilm in i en lägenhet i huset där jag bor. Annars var filmen bara smörja, med fjättrade blodmosade unga flickor på järnvägsspår. Jag tittar på usla "Morden i Sandhamn" därför att jag älskar skärgården.
    Jag kan också titta på Krister Henrikssons Wallander, enbart för hans skådespeleri och rynkors skull. Jag tycker inte ens att Mankells berättelser är bra.

    Men jag kan rekommendera en dansk film, "Jakten" som sändes nyligen. Verkligen stark och tänkvärd, den handlar om hur en man kan bli oskyldigt misstänkt men snart friad för pedofili, hur detta drabbar även anhöriga, hans barn, vänner och relation med partnern, och framförallt att man, hur oskyldig man än är, aldrig blir icke-skyldigförklarad av gatans parlament.
    Mads Mikkelsen är superb, och den lilla lögnaktiga flickan, "offret" spelar förbluffande trovärdigt.

    SvaraRadera
  18. Lokatt
    Nej naturligtvis inte, detta har jag konstaterat sedan länge. Norman Bates Motel är en gammal film av Alfred Hitchcock med mycket knivhugg och blod, sånt som folk gillar att se på. Den finns nu i en modern version som serie och visas i sommar på TV för att glädja alla blodtörstiga tittare. Det har ju också blivit ett uppsving för filmer om zombies, levande döda, som det måste ha tagit åtskilliga timmar att sminka och så vampyrfilmerna som lockar så många tittare. Deckare är skitlitteratur och det är alla manus till kriminalfilmer också.

    Jag tycker inte din jämförelse mellan krig och religiösa program går att ta på allvar så därför kommenterar jag inte det. Men däremot när du jämför innehållet i kriminalfilmer och 'religiöst svammel' så måste jag hävda att det senare nog är mycket nyttigare för människan. Och så skulle jag vilja vända på ditt påstående om att det är de 'svaga och klena' som lyssnar på de religiösa programmen. Det är tvärtom, de som tittar på kriminalfilmer och läser deckare måste vara synnerligen enkelt utrustade i hattparkeringen.

    SvaraRadera
  19. Zelma
    Detta svar måste bli kort eftersom jag är i pyamasen.
    Det är enligt mig absolut de svaga och verkligt klena som lyssnar till pastorernas himmelska lockrop. Något annat är omöjligt.
    - OCH det är de klena och svagare utrustade som dras till zombies, slaktkrokar och blodiga motorsågar, även om dessa nog tillhör en annan utsatt grupp (fast det vet jag faktiskt inte).

    Du har nog missförstått min liknelse beträffande krig och religiösa program. Ibland är det nog bara dumt att dra till med liknelser, tolkningen kan bli alldeles fel.

    SvaraRadera
  20. Nu hänger jag inte riktigt med, "Psyco" trodde jag filmen hette... som delvis tilldrar sig på Bates motel.
    Jag var mycket ung när jag såg den tillsammans med en väninna. Jag blev så fruktansvärt rädd när modern/mumien vänds mot kameran och hastigt zoomas in att jag precis minns min chock än i dag!
    Varför betalar man pengar för att bli rädd? När det finns så oerhört mycket skrämmande i livet som man får helt gratis.
    Det som stör mig extra i vålds-, skräck- och blodfilmerna är den underliggande sexualiteten (Den manliga blicken). Om det istället för den nakna Janet Leigh varit den nakne Anthony Perkins som oskuldsfullt och sensuellt blundande tvålat in sig för att sedan mördas i duschen till hetsande musik hade filmen klassats som homorulle.

    Beträffande många andra skräckfilmer är jag ute på hal is- eftersom jag undviker dem så vet jag ju inte helt säkert. Men jag Tror, och det ska väl räcka, Zelma? ;-)

    Och så stavas det visst pyjamas.

    SvaraRadera
  21. Lokatt
    Ja där ser du! Du frågade vem Norman Bates var men du har ju sett filmen. Som naturligtvis heter Psyco. Det är serien i TV som heter Norman Bates Motel, en uppdaterad Bates.
    Nja, SÅ klent utrustade tror jag inte att de troende är jämfört med de som har sitt högsta nöje att kolla på blodiga kriminalfilmer. Jag tror det är den senare gruppen man ska oroa sig för.
    Jag tolkade inte din liknelse alls eftersom jag inte förstod poängen.

    SvaraRadera
  22. Anonym
    Först nu och närmast av en slump, såg jag din kommentar angående ångest m.m. riktad till mig under "Svara".
    Zom Zelma nyss uppmanade oss allihop:
    Svara helst under "Lägg till kommentar" så riskerar man inte att missa det.

    Fast ditt inlägg angående ångest var för lärt för att jag skulle förstå det...
    Jag kom att tänka på det bevingade " Det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda", om du ursäktar ;-)

    SvaraRadera
  23. Anonym
    Som jag skrev tidigare, så vet jag naturligtvis inte i vilken utsträckning ateister lider av ångest, eller i vilken utsträckning troende verkligen gör det.

    Vad jag ville poängtera var att (frikyrko-)präster ständigt maler om "allas vår" synd, och skuld, och skam, och avund.
    Ibland träffar de säkert mittiprick, och se där, en ångestfylld person till har anmält sig till församlingen !

    SvaraRadera
  24. Lokatt 21:24

    "och se där, en ångestfylld person till har anmält sig till församlingen!"

    Eller tvärtom: en ångestfylld församlingsmedlem lämnar församlingen. Människor är i allmänhet väldigt känsliga när det blir tal om synd och skuld. Kollektiv skuld går alltid hem, som att vi allesammans förstör vår planet. Men om någon yttrar något om personlig synd och skuld, då tar det hus i helsike. Aldrig har någon enskild syndat och behöver känna skuld, nä nä inte jag inte! Fast vi är skyldiga hela tiden.

    SvaraRadera
  25. Zelma
    Ja, du vet naturligtvis bäst vad gäller församlingsliv ;-)

    Jag vet bara att jag hört om mycket split inom kyrkan, medarbetare (i massor?) som fått lösas från sina tjänster med maffiga avgångsvederlag efter åratal av intriger och bakdanteri.
    Omplaceringar av kyrkans tjänare som tittar för djupt i glaset.
    Andra alkoholiserade kyrkoherdar som förför sina konfirmandflickor (tex Olle Carlsson). Ungdomspastorer som inleder homopedofila relationer med femtonåriga gossar... (Uppsala)

    "Fast vi är skyldiga hela tiden." skriver du.
    Vilka vi?
    Till vad, menar du?

    SvaraRadera
  26. Lokatt
    Utgörs inte folk av enskilda personer?
    Tänk om det vore så härligt att vi alla var oskyldiga, fria från skuld. Det är vi inte. Vi gör fel dagligen, mot andra och oss själva.

    SvaraRadera
  27. Zelma
    Ja, somliga gör fel dagligen, bland kyrkans folk.
    Katolska kyrkan i synnerhet, som flyttar omkring sina pedofila präster till ständigt nya omisstänksamma församlingar och korgossar.
    Jag tror det kallas "gudomlig förlåtelse" när man överser med sina egna övergrepp.

    Apropå, när jag väntade på en bekant i Katarina kyrkas park på Söder för något år sedan, vem promenerade inte in tillsammans med två tonårsflickor om inte Olle Carlsson. Han är ju verksam som förlåten präst i denna Stockholms mest hippa inne-kyrka.
    Olle poserade vant bland träden, med skjortan charmigt uppknäppt i halsen. Hästsvansflickorna med kameran på stativ fotade honom i grönskan, antagligen för något skolarbete.
    Det var ett klockrent exempel på att sätta Bocken som trädgårdsmästare!
    Pastor Olle borde naturligtvis vara förbjuden att samarbeta med femtonåringar, om inte annat så på eget ansvarsfullt initiativ, genom att delegera en prästkollega till fotoreportage och annat småmysigt.
    Så visst syndas det.

    SvaraRadera
  28. Lokatt 11:52

    "Ja, somliga gör fel dagligen, bland kyrkans folk"

    Så du menar att blott troende människor gör fel? Det är i så fall den mest högmodiga åsikt jag hört från en ateist. Den borde generera tonvis av böner till den eventuelle Guden.

    SvaraRadera
  29. Haha Zelma,
    det är klart att jag inte menar att enbart troende gör fel! Såklart inte. Vad jag menar, bland annat, är att jag tycker det är anmärkningsvärt att just "goda kristna" som jag utgår från anser sig ha åtminstone ett par snäpp högre moral än vanligt folk tycks bada i inbördes konflikter och ren brottslighet (pedofili).

    Det låter säkert högmodigt när jag säger att just jag inte anser att jag "gör fel dagligen". Om du lite luddigt menar att jag plågar djur genom att äta kött, att detta att mina skor är av läder innebär att jag för varje steg jag tar på promenaden bidrar till att plåga ett djur... då kan jag väl hålla med dig.

    Men jag försöker faktiskt göra rätt, så gott jag kan och inte "göra fel varje dag".
    Typ hjälpa gamla damer över gatan, gå fram till det gråtande barnet som tappat bort mamma på varuhuset. Jag tillhör INTE dem som börjar filma när jag ser en trafikolycka.
    Jag kör inte bil rattfull, lägger aldrig ut några bomber eller granater. Förgriper mig inte på barn. Är oerhört snäll mot djur, jagar ut flugan istället för att slå ihjäl den.
    Och jag försöker inte lura fölk med löften om himmelska fröjder och evigt liv på gator av guld.
    Rätt okej, tycker du inte? :-)

    SvaraRadera
  30. Lokatt 17:25

    Oj, hur menar du nu? 'goda kristna' som tycks 'bada i inbördes konflikter', jag har sällan varit på en arbetsplats där det inte finns konflikter, sådana har en osviklig tendens att uppstå där människor finns, oavsett vilken livsåskådning de har. Det anmärkningsvärda är att vi inte reflekterar över våra egna fel.

    Men kära nån; hur många gamla damer står och väntar på att bli hjälpta över gatan? Jag har inte sett någon på många år, de har permobiler och rullatorer. Likadant med bortkomna gråtande barn, hur ofta händer det? Såna insatser räknas inte ens, det är mer som naturliga reflexer. Det jag tänker på i sammanhanget att göra fel mot andra och sig själv är sådant som skvaller och förtal, nonchalans, otålighet, självtillräcklighet, att vara smågirig, avundsjuka och missunnsamhet...såna saker. Och att behandla sin kropp fel genom att äta och dricka fel.
    Angående sista stycket så kan ingen präst eller pastor lova någonting vad gäller himmelska fröjder, hen kan visserligen hänvisa till vad som står Bibeln (skriven av människor) men ingen människa kan utfärda löften om ett kommande liv.

    SvaraRadera
  31. Men Zelma
    På det hela taget har jag inte upplevt att människor medvetet plågat varandra med utfrysning och elakt skvaller, likt det den (lesbiska) kyrkokvinnan berättade i ett sorgset radioprogram i vintras.
    "Hjälpa gamla tanter över gatan" var väl mer symboliskt menat, även om det hänt att jag försökt få den förvirrade att förstå var hon bor, och tröstat det borttappade lammet, barnet menar jag..

    Jag är naturligtvis inte felfri, men jag förstår faktiskt inte vitsen med att plåga sig med att leta fel. Varför vill man göra det?
    Återigen, visst förstår du hur jag menar när jag säger att de utvalda och frälsta, guds lamm som läser bibeln och följer buden borde vara lite bättre än vanligt folk? Istället får jag för mig att det är tvärtom.

    "Skvaller och förtal,, nonchalans, att vara smågirig, avundsjuka och missunnsamhet..." -Tyvärr, men jag ägnar mig inte åt sånt! :-)

    Vad "otålighet" står för vet jag inte riktigt, gissar att det har med guden att göra, alltså att man inte ska tjata och kräva att han äntligen kliver fram och visar sig, det har ju bara gått tvåtusen år...

    Men "självtillräcklig" är jag nog, ganska i alla fall, fast det är inget som tynger mig och håller mig vaken om nätterna !

    SvaraRadera
  32. Lokatt 21:41

    Vad menar du med "inte medvetet"? Hävdar du att människor gör sådant omedvetet? Mycket märkligt i så fall.

    Nja, saken är väl den att man knappast behöver "leta" fel hos sig själv, man brukar vara ganska medveten om sina brister och fel, annars kan man ju alltid fråga någon annan, om de törs säga det förstås. Vitsen vore ju att man kanske kunde ändra på saker som är fel. Men man kanske ska vara glad om "de utvalda och frälsta, guds lamm som läser bibeln och följer buden borde vara lite bättre än vanligt folk", bara är vanliga människor som kämpar med sina liv som andra? Då blir ju inte skillnaden så stor! Eller också är det bra att ha de där troende som misslyckats att peka på och säga fy fy! åt. Dessutom: om buden (som är väldigt fiffigt hopkomna) åtföljs, så är man en rätt hygglig människa vad jag kan förstå.
    Du nämner flera gånger i tidigare kommentarer här en präst, Olle Carlsson, som en förförare av konfirmander. Jag känner inte till detta men undrar på vilket sätt det har kommit till kännedom? Är han anmäld och fälld/friad? Eller är det rykten som florerat? Det vore intressant att veta. En präst som har gjort det du påstår brukar definitivt inte få vara kyrkoherde.

    SvaraRadera
  33. Med "medvetet" menar jag att man kan såra medmänniskor omedvetet, man har t ex inte fattat att den alltid tysta i hörnet känner sig utanför, har bara trott att hon velat vara ifred.
    Jag gör faktiskt så då och då, frågar den närmaste omgivningen om jag gör fel. Mina vuxna barn vet att de aldrig behöver vara rädda för någon typ av bestraffning från mig (att jag skulle sura, spela martyr eller bli arg) om de förklarar att jag gjort eller sagt något galet. Så de säger det, fast alltid väldigt snällt.
    Och jag frågar ibland min man om han tycker att jag styr honom, han svarar ja ! ;-)
    Då brukar jag försöka ändra mig, lite.
    Min dotter tycker att jag är för mycket The Boss", men min äldste son tycker att jag bör lägga mig i och styra mer...
    Om Olle Carlsson idag kallas "kyrkoherde" vet jag faktiskt inte, har bara läst om hans omåttligt populära sammankomster-andakter som är mycket populära bland hipsters på Södermalm.( Han är som jag ser det absolut en av alla de här icke-troende prästerna.)
    Men läs hans egen bok vetja! Där han skildrar sitt supande, med återfall, sportbilar, kändis-krogliv och diverse annat.
    Carlsson tillhör den grupp som gärna visar upp sin misär (likt Knausgård tex), sånt kan också ge mycket pengar.
    "Mitt himla liv" var det nog ,han har skrivit fler böcker. Det var mycket länge sedan jag läste den.

    SvaraRadera
  34. Zelma
    Jag var faktiskt inte direkt ute efter Olles skalp när jag läste hans bok, jag hörde hans "Sommar" i bilradion på väg upp mot mitt sommarparadis som ligger på samma breddgrad som Hudiksvall, hans hemstad.( Mitt hjärta klappar extra för Hälsingland.)
    Olle Carlsson lät intressant, likt många andra personligheter som väljs ut för att Sommarprata. Detta var länge sen.

    Men visst, jag ler ett litet ondsint leende varje gång jag hör om att prästen si och så har nallat ur kollektbössan.
    Fast jag ser inte det som att jag "gör fel" då. ;-)

    SvaraRadera
  35. Lokatt

    Jag är förstås inte ute efter att hitta fel hos just dig, du är säkert en utmärkt bra människa. Jag riktar mig lika mycket till mig själv i sammanhanget.

    Beträffande Olle Carlsson så är han sedan länge kyrkoherde i Katarina församling och blev omtalad för sina gudstjänster i Allhelgonakyrkan där han samlade människor av olika slag, kanske också en och annan hipster. Att han missbrukat alkohol är välkänt, det skriver han ju om i sina böcker.
    Men du skriver i tidigare kommentarer här: "Pastor Olle (Carlsson) borde naturligtvis vara förbjuden att samarbeta med femtonåringar" och "andra alkoholiserade kyrkoherdar som förför sina konfirmandflickor, t ex Olle Carlsson."
    Det var detta samt lite till i kommentarerna som jag reagerade mot, det antyder övergrepp och något sådant har mig veterligt inte Olle Carlsson varit anklagad för.

    SvaraRadera
  36. Zelma
    (Egentligen behöver jag väl inte skriva "Zelma", det är bara vi som skriver här)

    Det var som sagt länge sedan jag läste Olle Carlssons bok.
    Men jag minns en sekvens då han "hade en affär" med en av sina (kvinnliga) konfirmander. Han var då gift och med tre barn hemma hos hustrun.
    Någon notorisk flickförförare tror jag väl inte att han var, och säkert spelade alkoholen sin roll i sammanhanget. Men det ursäktar inte.

    Om det talas väldigt tyst om konfirmandhändelsen beror det säkert på kyrkans vanemässiga mörkande av plågsamma fakta.
    Sin alkoholism däremot, närmast skryter Olle Carlsson med, han gjorde ju karriär med hjälp av den, reste som framgångsrik alkohoterapeut till USA (utbildningen var visst där), kom hem och gjorde succe med en dyr terapimetod - som han senare erkände så gott som alltid utmynnar i återfall och status quo, pengarna i sjön alltså, vilket skedde även med honom själv.

    Alkoholism är ju en "sjukdom" som man är oskyldig till att ha drabbats av och som man inte ska behöva skämmas för, och som man ska vara mycket stolt över att man (Olle) besegrat.
    Men att på fyllan locka en tonåring i säng däremot är oförlåtligt och fult, därför tystnad.
    Men Zelma, du verkar lite chockad, som om du inte riktigt kan tro att goa kyrkoherdar kan ha något fuffens för sig med konfirmanderna.
    Har du glömt alla de tusentals vanemässiga sexuella övergreppen på småpojkar av pedofila katolska präster?
    Har du inte läst om ungdomspastorn i Uppsala nyligen, gift och allting (med en man) som fick härja fritt med den kärlekstörstande femtonåringen under ett års tid, då omgivningen likt de tre aporna inte såg, inte hörde och inte sa ett knyst om det som borde ha varit uppenbart för det goda församlingsfolket.

    SvaraRadera
  37. Lokatt
    Nej jag är inte chockad, jag vet att sådant förekommer i kyrkans värld. Men jag reagerar över att du nämner Olle Carlsson som du gör. Möjligen minns du lite fel, det var nog en före detta konfirmand det handlade om och inte någon som gick i konfirmandundervisning då. Självklart ska man inte strula med andra när man är gift, likväl händer det. Beträffande ålderskillnaden så ser jag ofta gubbar med vidhängande mycket yngre damer, ofta ser dessa unga damer asiatiska ut. Vad jag inte förstår i ditt resonemang: du anser ju att präster är vidskepliga, de lurar folk och är på alla sätt tvivelaktiga personer. Varför blir du då så upprörd över att vissa av dom visar sig vara rötägg? Är inte det följdriktigt enligt dig?

    SvaraRadera
  38. Kanske var flickan en f d konfirmand, kanske var hon rentav hela sjutton år, gammelgumman?
    Förresten, kanske var hon bara toppen på ett isberg.. Min erfarenhet säger mig att när vargen en gång fått smak för lammkött kan han sen inte låta bli..
    Vet, gör jag förstås inte. Men dricker man som en svamp rämnar raskt alla hinder..

    Hur du kan tycka att äckliga thailandsresenärergubbars vidriga hustruköp kan legitimera Herrens tjänares övergrepp (och supande), förstår jag inte.

    - En tonåring berättar om svårigheterna i sitt unga liv för sin själasörjare, som hon tror på och respekterar (och kanske är lite kär i, tonåringar fattar lätt eld ) - och han utnyttjar situationen till samlag bakom dopfunten. Det är uselt.

    Jag är inte alls förvånad över svartrockars omoral! Varför tror du det! Som jag ser det är det just närmast en lag som gör att präster är knepiga, mer eller mindre och på ett eller annar sätt..
    Men antagligen finns några som är ärliga och goda. Det är de som är vidskepliga.
    -Var så god och välj! ;-)

    SvaraRadera
  39. Lokatt
    Det är något som inte stämmer i ditt resonemang:

    "Hur du kan tycka att äckliga thailandsresenärgubbars vidriga hustruköp kan legitimera Herrens tjänares övergrepp (och supande), förstår jag inte"

    "Jag är inte alls förvånad över svartrockars omoral! Varför tror du det? Som jag ser det är det närmast en lag som gör att präster är knepiga, mer eller mindre och på ett eller annat sätt"

    Så du är inte upprörd över de där prästernas leverne? Nej men då så!
    Och varför kallas de i ena citatet Herrens tjänare? Han finns ju enligt dig inte och kan följaktligen inte heller ha några tjänare. Dessutom menar du ju att flertalet av dem inte tror på Gud, vad skiljer dem då egentligen åt från de "vidriga thailandsresenärsgubbarna", enligt dig?

    "Men antagligen finns några som är ärliga och goda. Det är de som är vidskepliga."

    Präster delas alltså upp i kategorierna icke-troende (icke-vidskepliga) uslingar, och troende (vidskepliga) ärliga och goda. Ja det är väl inget snack om vilken kategori man skulle välja. Bara så att jag får en uppfattning: hur stor procent utgör den första kategorin präster enligt dig?
    Ja akta dig för vargen! Tänk på lilla Rödluvan, hon trodde det var mormor som låg i sängen när hon kom på besök och så var det...vargen!

    SvaraRadera
  40. Men Zelma
    Det är skillnad mellan "förvånad" och "upprörd". Jag är inte förvånad eftersom jag har mina ganska bestämda uppfattningar om präster, uppfattningar som inte grundar sig i något jag själv hittat på, (Helge Fossmo t ex)
    Läs om katolska övergrepp, eller se den dok
    umentära filmen om nunnorna som sålde de "fallna" unga kvinnornas spädbarn.

    Eller ta del av rapporten från ett irländskt kristet barnhem för dövstumma.
    Den var nog den värsta, då blev jag verkligen upprörd (de handikappade pojkarna var oönskade av sina familjer och lämnades till prästerna/munkarna där de fick bo och "undervisas". Någon enda pojke vågade efter många år med teckenspråk anklaga sina "lärare" men blev naturligtvis inte trodd och bestraffades hårt.)

    "Präster delas alltså upp" osv skriver du, som om det gällde en officiell uppdelning. Men detta gäller ju min personliga uppfattning (något hårddragen). Jag kan inte visa på någon statistik som uppger skillnaden mellan smarta bluffmakare och äkta vidskepliga. Hur skulle man få fram den, vem skulle erkänna sig som medveten bedragare ?
    Just jag skulle naturligtvis inte välja någon av de båda kategorierna, det skulle vara lite som att få välja mellan att hängas eller strypas..;-)

    Med "Herrens tjänare" är jag ironisk, jag vill peka på det absurda i att på söndagen tala gudsord från predikstolen och på måndagen utnyttja ungdomar sexuellt.

    Än en gång: En präst har ett samhällsansvar, han får inte bära sig grovt och medvetet illa åt. Han åtnjuter respekt, ofta vördnad, människor litar på honom. Han har tystnadsplikt, man kan lätta sitt hjärta inför honom, man litar på honom.
    Därför blir det extra förfärligt när han visar sig vara en ulv i fårakläder.
    - Jag har en kvinnlig släkting som resonerar precis som du i den här frågan (och andra) - Inger, hallå, är det du..?

    SvaraRadera
  41. Lokatt

    Mitt 'resonemang' går ut på att jag ville veta vad som var sant i det du anklagar Olle Carlsson för. Och nej, jag är inte din bekant Inger :-)

    Jo, jag förstår att det är din alldeles privata uppdelning i kategorier av präster, det var därför jag undrade om du har någon uppfattning om hur många som tillhör första kategorin. Jag må säga att du svingar dig vådligt mellan utgångspunkterna. Du började med Olle Carlsson och kommer raskt in på irländska barnhem och katolska präster, munkar och nunnor ute i världen. Jag tänker stanna vid den du började med, Olle Carlsson. Jag har läst om hans bok, Mitt himla liv, för att vara säker på vad han skriver. Den 'konfirmand' du påstår att han förfört och mer än antyder att utnyttjande och övergrepp förekom, var en tjej som arbetade som ideell ledare i en ungdomsgrupp. De blev så småningom förälskade och när hon var 18 år gammal kysstes de för första gången under en promenad på Järvafältet. Han och hustrun pratade om hans förälskelse och den bidrog till skilsmässan mellan dem och förälskelsen mynnade inte ut i något mer mellan tjejen och honom. Han kom fram till att den starkaste relationen för honom just då var alkoholen. Så skriver Olle själv i boken. Om du har annan information är jag intresserad av var den kommer från. Jag försvarar varken alkoholmissbruket eller gift mans förälskelse i någon annan men jag vänder mig mot illasinnad ryktesspridning, särskild om den är grundlös.

    SvaraRadera
  42. Zelma
    Puh, åh så skönt att du inte är Inger - hon är en sån jobbig männscha... Och så tycker hon med alla säkerhet också att jag är förskräcklig ;-)

    Det här med Olle Carlsson. Det är ju helt meningslöst att diskutera flickans ålder och hur kyssen/kyssarna var beskaffade, vi var ju inte med.

    Lite styggt av dig att anklaga mig för "illasinnad ryktesspridning". Olle C förförde en artonåring, vilket förde med sig skilsmässa. Att han inte fortsatte relationen hör inte dit, tusentals (tusentals?) äktenskap upplösas därför att maken jagar knoppande jungfrubröst efter att ha medverkat till att den utslitna hustrun ammat deras gemensamma barn till hängbröst.
    Jag har ett par gånger påpekat att det var länge sen som jag läste hans bok och att jag inte minns varje detalj. Men att det var ungefär som jag beskrivit stämmer, han har själv berättat.
    Du hakar dig fast vid Olle Carlssons relativa oskuld, det var ju ingen konfirmand och hon var enligt honom myndig.. och egentligen var det ju inte sex utan i själva verket alkohol saken gällde...
    Men du säger ingenting om de katolska pederastprästernas notoriska övergrepp på småbarn, gärna dövstumma så att ingen hör skriken och ingen som kan med ord skvallra. Eller Helge Fossmos "samlag på beställnng av Gud per mobiltelefon"... forts.

    SvaraRadera
  43. forts.
    Jag har bekymmer med datorn, en ny installation kastar ut mig gång på gång (utan att jag hinner rätta skrivfel som synes) ibland mitt i en mening och jag får börja om.
    :-(
    Kan vara guden som jävlas..
    Jag har tyvärr erfarenhet av att leva nära en alkoholist. Ett av de sorgligt plågsamma kännetecknen är att alkoholisten ljuger. Jag har även som mycket ung varit föremål för familjefäders brinnande åtrå. Så jag känner till förminskande förklaringar, mörklägganden, bortglömmande av fakta och alla möjliga ursäktanden, när hustrun får saken klar för sig.
    Så jag tror inte alldeles helt på Olle C.
    Men nu vill jag lämna honom! Han är endast en droppe i det här unkna prästhavet.

    -Jag kommenterar ibland på Magdalena Ribbings Hyfs-o stilblogg. Där skrev nyss en kvinna om präster, (saken gällde egentlige etikett vid bröllop) att hon som konfirmand blev "tafsad på" av konfirmationsprästen. Hon utgick från att detta var vanligt.
    Ja så kan det va.

    SvaraRadera
  44. Lokatt 22:57

    Om två vuxna personer kysser varandra och är förälskade så översätts inte det per automatik till övergrepp och utnyttjande för att en av dem är präst. Och du har rätt, vi var inte med och därför är din 'version' än mindre trovärdig och det är inte alls styggt av mig att kalla det illasinnad ryktesspridning, tvärtom! Han berättar öppenhjärtigt om sitt liv, sina alkoholproblem mm och därför vore det märkligt om han skulle ljuga om det andra. Han var 30 år när han prästvigdes 1980 och den här händelsen härrör från ca 1984, han var alltså ingen gammal gubbe.

    Ja ja, bröst hit eller dit, de har nog ingen avgörande betydelse. Jag såg programmet om Dagny Carlsson, 103 år. Hon kollade på möjliga dejter på nätet, 79-åringar var 'småpojkar', men träffade en som var 89 år. Rätt stor åldersskillnad. Inte fasiken kollade han på hennes bröst, han hade en vevgrammofon med sig och de dansade till Gamle Svarten. De gillade varandra jättemycket, förälskelse är inget fult och handlar inte om sagging breasts or not sagging breasts!

    Nej, jag har inte kommenterat "de katolska pederastprästernas notoriska övergrepp på småbarn, gärna dövstumma......eller Helge Fossmos 'samlag på beställning av Gud per mobiltelefon'...", därför att det är inte alls jämförbart med Olle Carlsson, som du använde som exempel från början och levererade dina påståenden om. Och du: egentligen menar du att det inte finns några präster som tillhör kategori 2, (troende, alltså vidskepliga, ärliga och goda). I din värld är alla präster rötägg, förförare och pedofiler och nu hade du hittat en som hade erfarenhet av det i Ribbings kommentarsfält. Saken är klar, alla är sådana.
    Klart det är Guden som jävlas med dig, vem skulle det annars vara? Men den där jobbiga Inger, hur var det nu du skrev för ett tag sedan? Jo, du gillar inte folk som håller med hela tiden :-)

    SvaraRadera
  45. Åh Zelma
    Kan vi onte lämna Olle snart...
    Jag har redan givit min förklaring till att alkoholism är okej, man är "synd om" och man är oskyldigt drabbad, av en sjukdom. Berättar man öppet om sina kval är man modig och en hjälte.
    Men att erkänna att man våldfört sig på en minderårig (om vi nu länker oss det, rent generellt) visar på något fult i samhällets ögon, straffbart och oförlåtligt. Det hjälper inte att säga "jag var så full". Jag påstår inte att det var så i Olle Carlssons fall, jag vill bara än en gång förklara skillnaden mellan att öppet erkänna och beskriva sin alkoholism, och att man tilltvingat sig sexuella tjänster från en underårig som dessutom kanske betraktas som varande i beroendeställning till gärningsmannen.

    SvaraRadera
  46. Zelma
    Nej jag menar inte att det bara finns präster i kategori 1- men håll med om med om att de tycks vara onödigt många!
    Har du hört inspelade predikningar av den store ledaren och barnaagaren Arne Imsen? Karln låter nerdrogad, skrämmer, hotar och mullrar på sin norska svenska, för att i nästa sekund sluddrande och liksom halvsovande mumla sig bort från jesus-ämnet
    Lite skrämmande. Men han är död. Fast den lokala Maranataförsamlingen sänder honom i repris.
    Jag satt inte och lusläste Ribbings läsares kommentarer i hopp om att hitta något graverande mot präster. Det var bara lite lustigt att i princip den första kommentar som jag fick under ögonen råkade vara denna med den tafsande prästen.
    Att kvinnan skriver att detta "är visst vanligt" och liksom inget att bry sig om, var tänkvärt.

    Inger är en lustig fyr. Hon har gått ur Svenska kyrkan, och säger sig inte vara troende. Men hon går regelbundet i själasörjande samtal hos en präst i Svenska kyrkan ! där är "arg på Gud" samt undrar över varför Han drabbar just henne så hårt.

    SvaraRadera
  47. Jovisst kan vi lämna Olle, jag har sagt mitt om honom. Självklart verkar präster ur kategori 1 vara 'onödigt många', de är väl de enda som är intressanta att tala om, eller hur?
    Inger ja, det är ju billigt att gå i själavård hos en präst. Gratis närmare bestämt eftersom hon gått ur Svenska kyrkan. Men då får man ju räkna med att Guden ilsknar till! :-)

    SvaraRadera
  48. Zelma
    Ja Inger ja. Jag ville inte "sprida fler falska rykten", men faktum är att hon hrm, är känd för att vara mycket ekonomisk.
    En kort stund blev jag moraliskt indingerad när jag hörde om detta - Så där gör man väl inte!
    Men sen insåg jag att så gör man visst. Inger har betalat i många år till kyrkan utan att få något i gengäld, hon har aldrig gift sig, aldrig döpt något barn, aldrigt begärt ekonomiskt bistånd. Men kyrkan har varit en utsugare i hundratals år - så heja Inger, prata på!

    Dessutom, kanske får de båda ut något mer av sessionerna, vad vet man!
    Inger är definitivt byxmyndig, med råge, så här behöver man ju inte ingripa tycker jag. ;-)

    SvaraRadera
  49. Nu är jag i gasen, eller "In Flow" som det heter på nyspråk, missskötsamma präster bara strömmar fram i min hjärna.
    I "Hemsöborna!, som i och för sig är en skönlitterär berättelse, njuter Strindberg av att visa upp prästens grava supande, han är så full så han inte kan stå på benen.

    Likaså ateistiske Wilhelm Mobergs uthängning av prästeni Utvandrarna av "byhorans" högljudda påminnelse inför förskräckta bönder och torpare "Minns du inte när du kom till mig med ku..n i ena handen och enkronan i den andra, och ville att jag skulle ligga på rygg ett slag?". också skönlitteratur, men säkert hämtat ur verkligheten.
    -Prästerna i Rwanda där prästerskapet hjälpte till i massakern.
    Listan verkar bli lång. Katogori 1 allihop.

    SvaraRadera
  50. Även Selma Lagerlöf älskar att beskriva supande präster, Gösta Berling är ju nära att supa ihjäl sig efter att han blivit avskedad på grund av sitt drickande (Selma namnger den verkliga förebilden i en anteckning, E E Edström från Kil, denne söp som ett svin och "dog på hospital i Vadstena".

    Varför super dom så dant? Varför känner de inte Guds trygga hand, som ger dem harmoni och kraft?
    Kan det vara för att de inte står ut med att vara charlataner...
    .
    Men sen hittade jag den här förteckningen över dömda svenska präster.
    Då satte jag faktiskt i halsen, detta är ju värre än jag trott, konfirmander, hustrumisshandel, stöld ut kollekten, sexuella trakasserier...åh boy!

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13062607.ab..

    SvaraRadera
  51. Så här sa Selma en gång: "Man måste alldeles vara som ett med den man ska bedöma. Eljest kan man inte komma till någon klarhet." En annan gång mötte hon biskopen i Karlstad som frågade henne varför hon bara skrev om eländiga människor. Selma svarade: "Ser biskopen, jag har aldrig träffat på några människor som inte är eländiga."
    Strindberg hade själv planer på att bli präst men insåg nog att han inte skulle platsa i en församling.

    Såklart är det spännande för folk med en präst som super, då finns det ju nån att projicera på, (titta han/hon är som vi!) Möjligen liknar den religiösa exstasen i någon mån berusning, kanske förstärker de den med alkohol.

    Inger, man undrar ju varför hon vill tala med en präst hela tiden? Hon tror inte på Gud och har gått ur kyrkan. Fattar du hur stor dragningskraft präster har!

    SvaraRadera
  52. Men Zelma
    Tror du verkligen att prästen super därför att vi andra ska få tillfälle att må bättre? Nä...
    - Stalin påbörjade en prästutbildning..
    Men det verkar faktiskt som att präster är värre än andra yrkesgrupper när det gäller sodomi, dryckenskap, hor och lite annat smått och gott, fast det rimligen borde vara tvärtom. Och kleptomani t ex (har du vågat läsa Aftonbladets sammställning över dömda kyrkan tjänare?).
    Och insmugglande av alkohol till internerade, oönskade homosexuella inviter "Du är så snygg, jag vill slicka dig i örat"..

    SvaraRadera
  53. Zelma
    Kvinnor dras till män med makt. Präster har makt. Och ser så stiliga ut i sina utstyrslar.
    Det här med religiositet och den starka kopplingen till sex är en av mina käpphästar. Är man som troende och dyrkande församlingsmedlem dessutom övertygad om att stilige pastorn har direktkontakt med Himlen kan knappast dragningskraften bli större.
    Dessutom tjatar han ständigt om att "Du är älskad! Kom ihåg att du är älskad" i sina predikningar.
    Men lite fantasi och önsketänkande kan en bräcklig själ få det till att budskapet från vackre pastorn är riktat från honom till just lilla mig. Detta tycks särskilt gälla inom frikyrkan, där pastorn sen inte är sen att framgångsrikt ta för sig av kärlekstörsten.
    (Jag letar i mitt minne efter titeln på en av de böcker som skildrar den här typen av sexuellt utnyttjande, där den aktuella flickan fungerade som en kombination av barnvakt, hembiträda och sexslav, i en frikyrkoförsamling öster om Landskrona, byn heter något enstavigt med början på bokstaven B....äsch, borta.)

    SvaraRadera
  54. Lokatt
    Nä, men det blir ju extra spännande om prästen också super! Shamaner och medicinmän plägar droga sig innan de skrider till verket, en del nöjer sig inte med alkohol utan tar till meskalin. Kontakt med det andliga sker lättare då. Religiös extas påminner om berusning och det gör även den optimala sexuella upplevelsen, därav kanske en förklaring till det olycksaliga missbruket.
    Idag är ca 50 % av prästerna i Sverige kvinnor, det är ju passande för den 'stiliga utstyrseln' liknar ju mest en klänning, brukar ju de fientliga raljera om.

    SvaraRadera
  55. Ja Zelma

    Fler och fler präster är kvinnor, det tycker jag är mycket bra.
    Den speciella laddning som finns runt en manlig präst bidrar till känslan av mysticism och (förföriskt) trolleri.
    Hur vi än försöker förneka det så är männens status högre än kvinnornas i vårt samhälle (men inte hos de kloka vargarna och de visa elefanterna tex) och det speciella erotiska suget falnar när det därframme står en tant utan minsta sex appeal och predikar.
    Religiösa kvinnor behöver en man att hänga upp sina hemliga drömmar på.

    Så i förlängningen blir vi av med alla präster, det är min förhoppning ! :-)

    SvaraRadera
  56. Lokatt

    Det märks att du inte är hemtam i kyrkans värld. Du tycks mena att bara manliga präster har dragningskraft men så är det inte. Män som går i kyrkan har ofta en kvinnlig favoritpräst som de bedåras av, (det är ju inte bara kvinnor som går i kyrkan vet du väl.) Dessa kvinnliga präster kan bli föremål för intensiv uppvaktning och beundran, oftast blandad med stor respekt och underdånighet från manliga församlingsbor. Förekosten av kvinnliga präster fyllde ett tomrum som fanns innan. En man t ex, hade alltid ett foto av sin utvalda kvinnliga präst i bröstfickan på sin kavaj!. Så du har fel i dina påståenden.

    SvaraRadera
  57. Lokatt 29 augusti 00:07
    Nu har du under några dagar hackat på präster så det står härliga till. Ursäkta, men du låter som en tjatig hemmafru som till varje pris måste gnata ensidigt på sin gubbe om samma sak hela tiden. Otillbörligt beteende sker inom många yrkesgrupper, läkare t ex, kan vara otillbörliga mot sina patienter som också kan vara barn, det fick vi se i ett TV-program för något år sedan. Det betyder inte att man ska döma hela yrkeskåren, lite nyansering kanske vore bra?

    Det finns andra saker inom kyrkan som man kan bli fundersam över, som omväxling :-). Det är när präster i Svenska kyrkan flirtar vilt med Katolska kyrkan. Tänk, det finns tom kvinnliga präster som talar lyriskt om påven, ett ämbete med den mest förlegade syn på kvinnor. Ett samfund där man inte kan dela nattvard med protestanter som måste avstå bröd och vin för deras nattvardssyn, där bröd och vin förvandlas till Jesu kropp och blod. Unket! Väldigt konstigt blir det också att vara prästvigd för och avlönad av den Lutherskt Evangeliska Svenska kyrkan, men i själva verket vara katolik. Och när det dessutom kvinnliga präster måste det helt enkelt blivit kortslutning i huvudet, någon annan förklaring finns inte.

    SvaraRadera
  58. Ja visst är det så, att jag inte rör mig i kyrkans miljö. Utom vid enstaka dop och begravningar då. Samt att jag plågar mig lite med att lyssna till korta sekvenser ur ur söndagens radiogudstjänst (som just nu - vilken ämlig röst hon har pastorskan.) Plus något lite numera av frikyrkopredikningar på lokalkanalen, nyss var det en ung tjej som uppträdde à la rockstjärna, med små hetsande "Carola-tjut" å sånt. Det var fascinerande och motbjudande, jag bytte kanal rätt snabbt.

    SvaraRadera
  59. Jag kan aldrig acceptera att man skulle kunna frikänna en viss grupp därför att "det finns minsann andra som också bär sig illa åt".
    Läkare ser jag alltid på med stor misstänksamhet, men det är en annan historia. - Om du har tålamod kan jag dra min sjukjournal, där felbedömningar, förväxligar (!), ren okunskap kamouflerad med auktoritär hållning m.m. finns nedtecknad (i mitt huvud). Nej jag bara skojade det ska du slippa.
    Fast jag kan faktiskt berätta om rätt häpnadsväckande erfarenheter...från BB tex, en förväxling som som tur var snabbt rättades till (kanske på grund av att barnafadern, min dåvarande make själv var läkare, annars vet man inte hur det skulle gått.

    SvaraRadera
  60. Ända sedan jag råkade läsa några exemplar av "Toddybladet", blivande läkares studenttidning i Lund (detta var i forntiden) har jag genomskådat läkarkåren , usch säger jag bara. Den humorn var så rå, oempatisk och respektlös att jag aldrig riktigt har återhämtad mig från chocken.
    Så för mig behöver du inte berätta om läkaren (i Västerås?) nyligen som tafsade på kvinnor och barn (och våldtog..? nej det var visst en annan doktor) som sökt för en vrickad fot alternativt stukad tummeoch fick en vaginal/anal undersökning som bonus.

    SvaraRadera
  61. Zelma
    Med risk för att bli hudflängd för "hets mot oskyldig grupp", "hat"brott, "förföljelse av oliktänkande" eller något liknande vågar jag ändå påstå att det är något extra-extra knepigt med präster och deras följe. Jag tror att det är en särskild kategori människor som söker sig till prästyrket (inte bara skådespelar-wannabes) och att deras drivkraft inte alltid är eftertraktansvärd. En annan grupp söker sig till deras sällskap, för att få finas med i kyrkans magiska värld och dyrka inte bara osynliga väsen utan också prästen.
    De dömda prästerna som Aftonbladet räknar upp... för upprepat snatteri t ex, mat för 600 kronor, ibland för 500 kronor, eller bara småsaker. Snatteri är ett tecken på en mental störning, man söker spänning, och önskar iinte sällan att få åka fast.
    Sexuella trakasserier leder förstås listan, och alkoholen tycks finnas med överallt.
    Kyrkans män och kvinnor är i sanning speciella.

    SvaraRadera
  62. Lokatt 12:52
    Tja, likväl som det sägs att t ex psykologer och psykiatriker också är 'en särskild kategori', att de har sådana problem själva och därför söker sig till dessa yrken. (Och så finns det skådespelare som är präst wannabes, så det finns ingen ände på 'kategorierna').
    Snatteri lär vara bland det vanligaste brottet överhuvudtaget, så tänk vad många mentalt störda det måste finns! Sexuella trakasserier och missbruk av alkohol lär också vara mycket väl representerat bland hela befolkningen, så svenskarna verkar i sanning vara 'speciella', som du uttrycker det.

    SvaraRadera
  63. Zelma
    Det är vanligt att barn snattar godis och småsaker.Tonårstjejer vet jag några som snattat smink. Butikspersonal sägs snatta förhållandevis mycket, jag antar att det hänger ihop med "tillfället gör tjuven" i kombination med låga löner. De här grupperna gissar jag står för en mycket stor del av snatterierna.
    Men jag, en vanlig husmor, inte fasen skulle jag få för mig att gå uner på affärn och snatta en oxfilé ! Bara detta med skammen, om man blir påkommen, skulle räcka för att avskräcka mig. Ingen oxfilé i världen skulle vara värd den risken.

    Men prästerna som snattar är inte rädda för skammen tydligen. Och inte tycks de se nån vits med att följa det sjunde budordet! Kanske inte de andra budorden heller då? Vilket placerar dem i kategori 1, alltså bedrägliga låtsastroende.

    Om man känner ett sug efter att få snatta utan att riktigt kunna hejda sig och utan att egentligen ha det minsta behov av att stjäla sakerna som man har råd att köpa, då är man kleptoman. En präst ska inte vara kleptoman.

    Efter skandalen med ungdomspastorn i Uppsala som fick fängelse för det han under lång tid gjort mot femtonåringen framträdde hans "chockade" överordnade och sa att man skulle se över sina rutiner inför anställningar.

    Men i det här fallet var ju förövaren helt öppen med sin homosexualitet, han levde i ett äktenskap med en man. Skulle chefen avstå från att anställa honom av det skälet skulle det blivit ett ramaskri -diskriminering. Och på frågan "kan du tänka dig att ha lite skoj med småpojkar vid sidan om?" skulle svaret naturligtvis blivit nej. Så vad skulle egentligen kunna stoppa pederaster?
    (Den intervjufrågan skulle aldrig ställas, även den skulle kunna anmälas för kränkning och diskriminering, ingen skulle ställa motsvarande fråga till en normalt gift kvinnlig ledare).

    SvaraRadera
  64. Lokatt
    Jaha, så när butikspersonal stjäl då beror det på att 'tillfället gör tjuven' och deras låga löner (sic!) men när präster snattar då beror det på mental störning? I see! När barn och tonåringar snattar beror det på deras omognad gissar jag och när en husmor inte(!) snattar beror det på att hon vill undvika skammen. Och så är präster kleptomaner, men andra snattare är inte det. Yey! Jag skulle tro att präster som snattat utgör en liten promille av alla snattare. Sedan finns det en liten pinsam sak i sammanhanget: alla som tar hem saker från jobbet såsom pennor, kollegieblock, gem, tape, skoskydd (inom sjukvården), toapapper(!), mappar, skyddshandskar (från jobb på bibliotek mm), tvål, rengöringsmedel, skyddskläder, handdukar, lakan (sjukvården), plastpåsar, mat, byggmaterial mm mm, är också snattare eller tjuvar, beroende på värdet. Men de brukar inte betrakta sig som snattare. En gång fick jag till min häpnad en rulle frimärken av en bekant och undrade varför hon ville ge mig den. "Tog från jobbet", sa hon som om det var den naturligaste sak i världen. Den rullen vågade jag mig förstås inte på. Den typen av snatteri/stöld är vanligare än man tror och det är nog så att det som försvinner på det sättet är det många gånger kunder/patienter/utomstående som får skulden för.

    Kyrkoråd kan anställa vem de vill. De MÅSTE t ex inte anställa någon för att hen är homosexuell utan de kan anställa den de finner lämplig. Det som kyrkan brister i är att ta referenser, inte bara de som sökanden själv angett utan även utföra lite detektivarbete och göra förfrågningar i en större krets kring den sökande. Och att söka referenser också långt tillbaka i tiden.

    SvaraRadera
  65. I fallet med ungdomspastorn så var han ung, antagligen fanns inget graverande i hans cv, han hade nog inte hunnit med att utmärka sig..
    Jag har sett hans bild, en ljushårig ung man med öppen blick och ett ganska vackert ansikte. Så långt från "ful gubbe" man kan komma. Ingen chefsperson skulle misstänka honom, utan anställa honom på direkten.
    Skulden vill jag istället lägga på omgivningen, personalen. De måste under ett år ha uppfattat de långa skogspromenaderna på tu man hand på lägervistelser, enskilda samtal bakom stängd (låst?) dörr ,särskiltd utvaldhet att hjälpta till inför olika evenemang etc. Jag gissar att pastorn angivit som skäl till särbehandlingen att pojken var känslig och skör och i behov av särskilt stöd, vilket säkert stämde. Pedofiler känner på lukten hos vilka svaga individer det lönar sig att sätta in grooming-stöten.
    Fy fan. För personalen, också.

    SvaraRadera
  66. Lokatt
    Du tröttnade ju på att prata om Olle Carlsson, men den där i Uppsala håller på att bli en följetong här.

    Inga anställningar som gäller kontakt med barn/ungdomar bör ske utan att man granskat personen ingående. Det finns vägar att söka information. Jag menar att de som sköter anställningar bör vara träffsäkra bedömare av människor och ha kunskap om hur man ska leta information, annars kanske man kan lägga ut det på entreprenad. Det gäller inte bara att undvika sexuellt perversa personer utan också människor som kan ställa till med förtret på olika sätt på arbetsplatser. Man bör inte spara resurser när det gäller att bedöma personer som eventuellt ska anställas.

    Hade du inget att säga om alla dem som stjäl från sina arbetsplatser? Vilken kategori människor tillhör de? Antalet vad gäller dem måste vida överstiga dem som snattar i affärer.

    SvaraRadera
  67. Zelma
    väldigt irriterande: Jovisst, jag skrev bland annat om folk som stjäl, men plopp, så försvann allitihop :-o
    Händer numera ofta, det är därför som jag nyss delade upp i korta sekvenser för att inte mista allt.
    Orkade inte ta om allt.
    Jag gillar inte det där med stjälandet, jag har också märkt att folk inte alls skäms över engångsplasthandskar, pappersservetterm. m. fyller skåpen hemmavid.
    Efter en middag en gång utbröt en liten strid i värdinnans kök, en envis gäst (hon är turkiska, med annorlunda artighetskultur) som till varje pris ville ta tag i disken, dvs bland annat gå i skåpet under diskbänken t ex. Och värdinnan (en chefsperson) med panik i ögonen och sin kropp som värn hindrade henne från att öppna till den förmodade skattgömman..

    Jag är till 99% säker på att jag faktiskt aldrig stulit ens ett radergummi.
    Och det utan något "Gud ser dig", någon rädsla för helvetet eller hopp om himmelsk belöning - sug på den!...Jag skulle känna mig billig och solkig om jag smugglade hem tejprullar och toapapper.

    SvaraRadera
  68. Zelma

    "Inga anställningar som gäller kontakt med barn/ungdomar bör ske utan att man granskat personen ingående" skriver du.
    Det där låter som poesi.
    Jag tror att kyrklig anknytning ses som en garant, är man kristet troende (eller utger sig för att vara det) har man frikort och dörrarna öppnas. Gissar att kontrollerande av bakgrund skulle uppfattas som en kränkning.
    Beträffande ungdomsprästen så finns idag en oskriven lag som säger att man ska värna och hjälpa fram just homosexuella personer extra, de ska inte behöva känna sig diskriminerade eller på något sätt synd om. Rädsla för att hängas ut som "homofob" bidrar till att personer i beslutandeställning är extra okritiska och överslätande.
    De homosexuella personer som jag känner - relativt många faktiskt, är alla utan undantag mycket känsliga och lättkränkta, oavsett vad saken kan gälla (Obs att jag inte uttalar mig generellt, utan om de som jag faktiskt känner och umgås med).
    Det behövs inte mycket för att de ska bli förolämpade, man får tänka sig för ett extra snäpp.
    Angående risken för att som chef bli anmäld, menar jag. Då blundar man hellre.

    SvaraRadera
  69. Zelma
    Den misstänkte dagispedofilen som just nu är under utredning, han ska vara ung, under trettio, sades först ha haft anställningar på 26 olika daghem. Redan där höjer i alla fall jag på ögonbrynen,upp till hårfästet. Sen visade det sig att siffran var fel, han hade arbetat på mer än trettio olika barnstugor. Och ingen har reagerat! Otroligt!
    Ingen har undrat varför mannen nervöst sprungit från daghem till daghem, utan att rimligen hunnit lära känna barnen (utom i biblisk bemärkelse då) innan han rusat vidare. Ingen har kollat, uppenbarligen.
    På åtminstone någon av alla arbetsplatserna borde någon enda fattat misstankar, och vidarebefordrat sin misstanke till nästa arbetsgivare. Men nej. Så otroligt skamligt fegt och så oerhört korkat.
    Och han, guden. Varför stod han bara ocjh tittade på.?
    Låt mig slippa utveckla min tanke.

    SvaraRadera
  70. Lokatt

    Vilken Gud?

    Så länge som personalrekryterare inte klarar av detektivarbete angående att söka information om personer de tänker anställa, kommer vi att få läsa och höra om såna här fall. Riktigt dåligt!
    Men det där med att arbetsgivare lättare skulle få förtroende för kyrkligt aktiva personer stämmer inte. En bekant till mig sökte jobb överallt där det var möjligt men kallades aldrig till någon intervju. Jag bad att få se hennes CV och där hade hon skrivit att hon arbetat på en missionsstation i Afrika. Ta bort det, sa jag och det gjorde hon och fick jobb ganska omgående. Hon sökte alltså inte arbete inom kyrkan.

    SvaraRadera
  71. Nej jag syftade förstås enbart på kristna som söker tjänst inom kyrkan.

    Kan tänka mig att vanliga hedningachefer blir misstänksamma inför meriter som missionär i Afrika. Jag som tänkt chef skulle uppfatta en sådan person som en som på ett integritetskränkande sätt gör intrång i främmande människors sfär och försöker med lögnaktigt lock och pock blandat med hotelser tvinga dem från sin ursprungskultur till att tro på den påhittade legenden om Jesus Kristus.
    Jag skulle inte anställa en sån person.
    Men om vederbörande troskyldigt arbetat som volontär i ett nerblodat sjukhustält på savannen skulle jag anställa honom, oavsett trosföreställning.

    Händelsen du beskriver kan lika gärna berott på en ren slump.
    Men vidskepliga människor vill alltid se slumpen som ett himmelskt tecken, eller hur .

    SvaraRadera
  72. Lokatt
    Vilken händelse? Att hon tog bort missionsåret från sitt CV och därefter fick jobb hur lätt som helst? Det var nog ingen slump utan den enda anledningen till att hon fick arbete efter flera års sökande. Kanske var det lite fult av mig att uppmana henne att ta bort det för hon är nog tyvärr en sån som missionerar på jobbet.

    SvaraRadera
  73. Angående det vi diskuterat tidigare här. Jag såg ett inslag i TV4 Nyhetsmorgon som handlade om idrottslärare i skolan, de vågar inte ta i eleverna för de är rädda att bli anmälda vilket får konsekvensen att de inte kan hjälpa eleverna med olika moment i gymnastiken. Det här är en annan sida av problemet. Ungar kan vara påhittiga och dessutom kan de missuppfatta saker. Tilde de Paulas förslag: "Man kan väl ha två lärare på plats". Eh, det finns något som heter lärarbrist och brist på resurser. God morgon Tilde!

    SvaraRadera
  74. Zelma
    Kanske hjälpte du till lite ytterligare efter att du fått se bekantens cv, hjälp som du nu glömt? Hade hon stavat fel, använt ett tafatt språk, skrivit sär skrivet ?

    Kanske var det inte så, men söker man ihärdigt år efter år får man till slut ett jobb - om man inte dessförinnan hunnit dö förstås.
    Jag själv är ett sådant exempel.
    Slumpen kan vara rätt underbar. Ibland drabbas jag av den på ett sätt som (brukar jag tänka då) en religiös eller bara vanligt vidskeplig person direkt skulle ta för gudomligt ingripande eller spratt från gengångarna i Hemsökta hus. Jag hoppar över när jag mirakulöst hittade nyckeln efter flera veckor.
    Men tar detta:
    Nyligen löste jag DN:s korsord vid köksbordet. "Patti Smith" visste jag att personen på bilden föreställde, jag fyllde i namnet. Men frågan "Titeln på hennes senaste bok?" kunde jag inte svara på.
    Radions P1 stod på i bakgrunden och precis när jag börjat grunna på bokfrågan säger reportern: "Patti Smiths bok heter "Just Kids"..
    Tack, sa jag till radion , och fyllde i. Och blev full i skratt ! :-)

    SvaraRadera
  75. Lokatt
    Nej någon sådan hjälp behövde hon inte alls, det var perfekt skrivet. Hon är sjuksköterska och barnmorska och såna brukar inte behöva vara arbetslösa. Det var efter året i Afrika, vilket hon stolt lade till i sitt CV, som problemen med att få ett nytt arbete började. Jag förstod direkt att anledningen var det hon lagt till i sitt CV. Hon var ledsen men tog bort det ändå. Och si, då ville de ha henne!

    SvaraRadera
  76. Hm... Då när de alltså en orm vid sitt bröst, utan att veta om det...

    SvaraRadera
  77. Zelma
    "Ungar kan vara påhittiga och dessutom kan de missuppfatta saker. "
    Ja, säg den tretton-fjortonåring som inte varit kär i sin snygga lärare. Det gäller att vara strikt som gympalärare och i allra värsta fall begära förflyttning.
    Tretton-fjortonåriga svettiga skolflickor iklädda tajt kroppsstrumpa kan ju vara hur lockande som helst.
    Författaren Stig Larsson (inte Stieg L) har sagt att alla män lockas svårt av trettonåringar. Nekar de till detta ljuger de, alternativt är det något fel på dem.
    (Han har örfilats hårt för sitt påstående). Jag tror honom.
    Men är man som lärare absolut schysst (och medveten) tror jag allt går bra.

    SvaraRadera
  78. Lokatt
    Ja eller också kunde de ha skyddsdräkter på sig á la månlandarastronauter, antingen lärarna eller eleverna.

    Det där som Stig Larsson sa på 90-talet tror jag gäller honom och en klunga andra mindre utvecklade män. Om alla män skulle önska detta vore väl t ex all porr full av 13-årsliknande kvinnor men det är den inte, tror jag i alla fall. De senaste decenniernas mode med konstgjort uppblåsta enorma bröst tyder inte heller på det. Så ser mycket sällan 13-åringar ut.

    SvaraRadera
  79. Apropå gravstenar. Hoppas någon från Karlskogas kyrkogårdsutskott läser det här. Det verkar hända saker på gravstensfronten. Elever från järn- och stålsmide vid Stenebyskolan i Dals-Långed har gjort en kollektion med sju alternativa gravstenar. Nästan alla är tillverkade av metall, vackra former men en ser ut som en totempåle. Några av dem är rostiga, vilket är inne nu. En av dem är av annat material och är lysande turkos. Stenarna ska lånas ut till kyrkogårdar som utställning. Häng på, Karlskoga!

    SvaraRadera
  80. Zelma
    Apropå trettonåringar, inte har väl du järnkoll på vad porren innehåller?

    De tusen och åter tusen filmer och bilder i mäns datorer på "barn" som det ständigt rapporteras om, utgår vi andra från handlar som småbarn, sexåringar t ex. Det stämmer alldeles säkert, men jag tror att "barn" mycket ofta gäller just trettonåringar.
    Detta är ju ingenting som en normal man, som aldrig skulle dras till en tre-fyraåring, vill berätta om. Locket på. Hårt fastskruvat.
    Jag själv upplevde som fjortonåring en magnetisk dragningskraft på medelålders män, fast jag då inte riktigt förstod vad det handlade om.
    Men biologi, var det säkert.
    "Från barn och dårar får man höra sanningen". Stig Larsson får väl på sätt och vis räknas in bland "dårar".
    Konstnärens frihet plus lite narkotika å så där gör nog att just han vågat ta bladet från munnen. (Jag vet att han senare har försökt att förklara sig och dementera, lite.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lokatt 3 september 11:50
      Svarar under kommentaren denna gång.
      Jag har ingen koll alls på porr. För några år sedan när jag handlade frisyrtidningar i en affär så fanns det porrtidningar och på omslagen var det bystiga blondiner som såg ut ungefär som Victoria Silvstedt, det är ungefär allt jag vet. Porr är ganska ointressant, ungefär som kriminalfilmer. Men jag såg ett program om en Kent Sidvall, det var intressant och sevärt men hade ingenting med porr att göra.

      Radera
    2. Zelma
      Aha. Puh, vicken tur... ;-)

      Radera
  81. Anders har du infört förhandsmoderering.? :-o

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har det på inlägg äldre än 300 dagar för att slippa spam, men här ska det fungera som sig bör.

      Radera
  82. Anders
    300 dagar..? jag skriver ju här hela tiden..
    Det var efter mitt (kanske kontroversiella) inlägg angående den twittrande universitetslektorn som jag fick meddelandet att jag först skulle granskas..

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D