Häromdagen ställdes Mattias Irving inför rätta efter att ha visat ohörsamhet inför ordningsmakten. Irving är, på nästan alla tänkbara sätt, min meningsmotståndare. Jag delar definitivt inte hans åsikter om speciellt mycket. Just denna gång handlade ohörsamheten i fråga om att störa en nazistdemonstration med bl.a. psalmsång. Hur meningsmotståndare bör bemötas, är en av de frågor där vi verkligen går isär och denna gång var det nazisterna som var meningsmotståndaren. Både Irving och jag är antinazister, men jag dök inte upp för någon motaktion, det gjorde Irving. Han tog en kula för oss. Civil olydnad är en balansgång, och inte alltid är meningsmotståndaren just nazister. Vem du föraktar, beror på vem du är. Eftersom t.ex. ateister är lika föraktade som nazister i vissa läger - det finns vissa kristna sällskap som odlar myten att Hitlers ateism ledde honom till förintelsen - bör man ha ett system där spelreglerna är konsekventa. Det viktiga är inte vad man protesterar mot, utan
Nej, inget nöje att lyssna på den här karln. Jag kommer att tänka på gaphalsen Bagdad Bob.
SvaraRaderaHör jag fel när jag tycker att programledaren säger "låt honom prata färdigt!" när Kianzad pajkastar och ironiserar, men att programledaren säger ngt i stil med "mnej vi har ont om tid" när Birgitta Olsson försöker replikera?
Det finns skojsiga youtubeklipp där temperamentsfulla kostymnissar i fjärran heta länder också skriker i munnen på motståndaren, och det slutar med att de kastar studions möbler på varandra medan programledaren flyr hals över huvud.
Jag tycker att programledaren borde haft stake att förklara hur en civiliserad diskussion går till.
Fast då hade det inte blivit "bra teve". Och så hade han väl blivit kallad rasistislamofob av etablissemanget.