Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Ann Heberlein och lite judehat

Den 14 februari sköt en 22-åring ihjäl en person i samband med en konferens där konstnären Lars Vilks deltog, och sedan en judisk person nära en synagoga. Det har pratats en hel del på debattsidor och i sociala medier om eventuella problem med Lars Vilks och hans konst. Vilks skulle ha provocerat 22-åringen "i onödan".

Vilks har givetvis inte gjort något fel eller något han inte borde. De religiösas rätt till sin religion, är inte på något vis större än våran rätt att svara på deras religiösa anspråk, utmana vad som betraktas som heligt eller, över huvudet taget, vår rätt till att yttra en avvikande idé, åsikt eller föreställning. Det är snarare så att Lars Vilks är en av dem som aktivt arbetar för att försvara yttrandefriheten, likt hjältar som t.ex. Salman Rushdie eller Bassam Al-Baghdady.

Men yttrandefriheten som sådan står inte speciellt högt i kurs. Av någon anledning är teologer särskilt irriterade över allas rätt att tala. Ann Heberleins debattartikel på SVT Opinion från i förrgår är ett bra exempel på det.

"I mina ögon är Vilks inte en mysig konstnär på Bjärehalvön."

I mina ögon är inte Backstreet Boys ett bra rockband, men jag skulle avstå att påpeka detta om killarna var utsatta för ett attentat. Det är inte relevant! Vi ska vara otroligt tacksam för att inte alla tycker och tänker som Ann Heberlein!

"I helgen fick två människor sätta livet till som en konsekvens av hans rätt att tänja på konstens gränser."

Nej, två människor fick sätta livet till för att en 22-åring opponerar sig mot Lars Vilks och andras rättigheter. Om vi hade diskuterat en våldtäkt, hade Heberlein kunna säga att en kvinna blev våldtagen på grund av att hon utnyttjade rätten att ha kort kjol, vilket hon inte borde.

"Yttrandefriheten måste vara absolut, men måste också värderas i relation till lagstiftning angående hets mot folkgrupp och hatbrott."

Lars Vilks har inte gjort någon något, men om 22-åringens motiv var att hans uppfattning om yttrandefrihet avviker från Vilks, skulle vi kunna lägga hatbrott till 22-åringens meritlista. Men inte till Vilks, såsom Heberlein försöker göra gällande. En gärning som inte är ett brott, kan inte ha brottstypen hatbrott.

"Det faktum att vi får säga vad vi vill innebär inte att vi bör säga allt vi kan."

Att yttrandefriheten måste vara absolut, betyder att allt som är tillåtet att sägas, får sägas. Även den vars livsåskådning avviker från Ann Heberlein, har rätt att komma till tals. Om denna rätt berövas henne, så spelar det ingen roll om den berövas direkt (för att man inte får) eller indirekt (för att man får men förväntas avstå).

"Om vi tar yttrandefriheten på så stort allvar som vi påstår, om vi förstår hur viktig den är, hur avgörande denna frihet är i ett demokratiskt samhälle så måste vi hantera den bättre."

Det finns inget som säger att Ann Heberleins värld är bättre än våran. Det är lika befängt av Heberlein att definiera frånvaron av kritik mot religion som "bättre", som det vore för icke-religiösa att definiera förbud mot (eller krav på avstånd från) religion.

"Efter mitt lilla framträdande i söndagens SVT Agenda tog synpunkterna på mitt hår, mitt smink och mitt utseende i största allmänhet aldrig slut."

Efter ett mordet på två oskyldiga danskar den 14 februari, har det varit rätt mycket snack om ett tilltänkt offers ansvar för detta. Ett tilltänkt mordoffer! Allvarligt, Ann Heberlein! Och från Heberleins försök att skuldbelägga offret, till en annan växande tradition: Det är judarnas fel!

Ett av 22-åringens offer judisk religiös tillhörighet (vilket förmodligen var hans enda "brott"). Detta genererade givetvis en viss uppmärksamhet i media, vilket skapade misstankar hos rapparen Dani M att det kanske var judarna själva som stod för mordet - de hade något att vinna på mordet. När Dani M inser det absurda i sitt antagande, ber han om ursäkt genom att säga att det var media som fick honom att tro att det var judarna som låg bakom mordet. Hur? Genom att uppmärksamma att en oskyldig människa dödats på grund av sin religion???

Men kanske är inte Dani M helt ute ändå. I förrgår fick Israels ambassadör frågan av Studio Ett i Sveriges Radio P1 om vilket ansvar judarna själva bär för den antisemitism som de drabbas av. Man tar sig för pannan!

Missa inte denna text av Naomi Abramowicz, om Sveriges kollektiva hjärnsläpp!

Uppdatering 2015-02-21: Intoleransens fanbärare och den svenska debatten (Lars Åberg).

Kommentarer

  1. Utomordentligt inlägg! Hur få till spridning?

    SvaraRadera
  2. Dålig dag!
    Lyssnat till Debatt ikväll. (Eller rättare: försökt lyssna; beklämmande styrning av programmet!). Urvalet av debattanterna är konstigt; har en minst 10-årig eftersläpning sett emot vad som nu är representativt för rådande politiska skeenden.

    Aftonbladets representant fullföljde sin tidnings fegheter som efter Charlie Hebdo attentatet, muslimer och psykoanalytiker försökte hitta ursäkter för jihadgalningarna och GW Persson skriver egenkärt skit i Expressen om Vilks varvat med gulligullinteriörer med barnbarn! Dessutom fotoshoppad bild utan mage! Och han talar om feghet i sin "krönika". Bah!

    SvaraRadera
  3. Same, same!

    http://bjornsminusblogg.com/2015/02/19/debatt-gullar-med-jihadisterna/

    SvaraRadera
  4. "Ann Heberlein och lite judehat"
    Är det hon som hatar judar? Dåligt rubrikval.

    Och så avrättar du en halmdocka. Att vara kritisk mot något är ju inte samma som att vilja förbjuda det. Man kan ju t ex vara religionskritisk utan att vilja förbjuda religion. Och man kan också vara kritisk mot religionskritik utan att vilja förbjuda det. Vilks har inget frikort om yttrandefriheten är absolut.

    Bättre kan du nog Anders. Det här var riktigt dåligt.

    Bo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kritiken var inte oväntad, och som du ser så har jag redan svarat på den. "Om denna rätt berövas henne, så spelar det ingen roll om den berövas direkt (för att man inte får) eller indirekt (för att man får men förväntas avstå)." Man kan givetvis kritisera religion utan att förbjuda religion, men den som kräver att man ska avstå sin religion, argumenterar för att man ska avstå. Och eftersom du läst Heberleins text, så kanske du ser att hon nämner sin åsikt om konsten i förbifarten, men betonar att man borde avstå.

      Men om du har uppfattat att Heberlein försvarar Vilks, så visst! Då är allt väl!

      Radera
    2. Om yttrandefriheten är absolut får man säga hur man tycker att folk bör uppföra sig. Det är inte samma sak som att vilja förbjuda dem att uppföra sig på ett annat sätt, om man inte uttryckligen säger att man vill ha ett förbud.
      Bo

      Radera
    3. Heberlein argumenterar för självcensur, inte för förbud. Men jag hade inga planer att lyssna på hennes önskemål.

      Radera
    4. Hej igen Bo. Heberleins halmdocka behöver inte avrättas. Det gör hon alldeles utmärkt själv.... Hon har nu fått plats på min illustra lista över "riktigt dumma blondiner" där bl.a. en operasångerska och "journalist" är hemma sedan tidigare

      Radera
    5. jag glömde ju den kände blonde mytologen, som tror på att farsors reinkarnation hindras av spontanaborter....Vilken samling....

      Radera
  5. Likheten i Humanistbloggen:

    Ibland lyckas Patrik Lindenfors så bra med sina inlägg att han förtjänar oreserverat beröm!

    Nedanstående bild är ett sådant!

    http://humanistbloggen.blogspot.se/2015/02/likheten.html

    Jag skäms inte för min stöld. Bilden borde anslås i alla utreseterminaler i Sverige för jihadisterna att få en sista chans till en tankeställare. Likheten? Ja, ordvitsen är talande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Same, same:

      http://bjornsminusblogg.com/2015/02/20/likheten-i-humanistbloggen/

      Radera
  6. Jag har ännu bara läst Naomi Abramowiczs kloka artikel här ovan.

    Den där reportern Helena Groll retade gallfeber på mig, särskilt när hon för andra gången upprepade sitt envetna "varför?" till det israeliska sändebudet. Som svarade underbart.
    Om jag någon gång skulle komma till Israel skulle jag undvika att berätta att jag är svensk. Vi är utskämda, för vilken gång i ordningen.

    Jag är extra förbannad för att SvR håller Groll om ryggen och inte låter henne själv träda fram med en ursäkt. I stället är det "radion" som ber så heemskt mycket om förlåtelse.
    Är Helena Groll ett barn, och därför utan eget ansvar? Får hon bara framföra intervjufrågor som någon farbror på redaktionen dikterat?
    Naturligtvis står hela den rödgröna redaktionen bakom idiotfrågan men jag tycker verkligen att Groll ska bära hundhuvudet.
    Varför slipper hon det?

    SvaraRadera
  7. Dagens skryt: Såklart man kunde Nattvakten (jag har faktiskt varit där och sett den) och briljantslipning. Och pommes duchesse. Och lite annat smått och gott :-)

    Men tur att det är slut nu, vem vet hur många tänder Elisabet annars skulle plocka fram och lägga på bordet fråmför sig nästa gång, hu !

    Kul när hon inledde med att kalla Kristian Luuk "Lukas"!
    Tanten är lite snurrig med med huvudet på skaft. Jag vet en till, sån haha ;-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D