Med anledning av de fruktansvärda moskéattentaten uttalar sig demokratiminister Alice Bah Kuhnke om orsaken i Aftonbladet 2/1. Denna anses vara okunskap, som leder till rädsla, som i sin tur leder till illdåd. Okunskapen ska därför botas. Strategin mot islamofobi "bygger på att sprida kunskaper om vad islam faktiskt är, om vad muslimer är". Detta motverkar fördomar, som motverkar hat, som i sin tur motverkar attacker mot moskéer. (Därmed ansluter sig Bah Kuhnke till den mycket problematiska och polariserande föreställningen att det finns En Sann Islam, och följaktligen, att de som avviker från denna tror på irrläror.)
Expressen rapporterar samma dag (2/1) om en man som av religiösa skäl inte skakar hand med kvinnor. Detta ledde till avsked, men eftersom avskedet var diskriminering på grund av religion, fick han ett skadestånd på 60 000 kronor.
Frågan om att inte vilja skaka hand med kvinnor är inte bara en fråga som kan kasta ljus över religiösa påbud, såsom Bah Kuhnke efterlyser, det är även en fråga som bidrar till bilden av samhällets syn på könens lika värde. När betraktar vi det som ok att endast vilka ta män i handen, och när förväntar man underkasta sig samma bemötande oberoende av kön?
Det handlar nog inte så mycket om när, utan om vem du är. En persons orsak bakom att inte vilja ta i hand, spelar faktiskt ingen roll för personens användbarhet på arbetsmarknaden, men det finns ändå en skillnad: Har jag politiska motiv att inte ta kvinnor i handen, kan jag inte få någon ersättning då jag får sparken. Har jag religiösa motiv, så är jag diskriminerad. Det ankommer inte på ett anständigt samhälle att betrakta vissa idéer som heliga - religiöst motiverad könsdiskriminering är fortfarande diskriminering. Som exempel kan politiska åsikter i sig vara grund för att man inte anses lämpad för vissa yrken.
Så varför finns det muslimska män som inte vill ta en kvinna i hand? Hemsidan IslamGuiden.com förklarar: "Regeln grundar sig på Koranen som säger att vi inte ens ska komma nära utomäktenskaplig intimitet. Ordet i Koranen är "zinaa" vilket också kan översättas med omoral." Kroppskontakt, som att ta i hand, är är för intimt och således omoraliskt. Personligen anser jag att detta är sexualisering av den sort som inte precis tilltalar mitt feministiska jag, men så länge inte detta spiller över på påbud om det motsatta könets klädsel, så borde man kunna leva med detta. Al-Ahzāb 33:59:
"Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg (jilbāb); på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig."
Aj då.
Expressen rapporterar samma dag (2/1) om en man som av religiösa skäl inte skakar hand med kvinnor. Detta ledde till avsked, men eftersom avskedet var diskriminering på grund av religion, fick han ett skadestånd på 60 000 kronor.
Frågan om att inte vilja skaka hand med kvinnor är inte bara en fråga som kan kasta ljus över religiösa påbud, såsom Bah Kuhnke efterlyser, det är även en fråga som bidrar till bilden av samhällets syn på könens lika värde. När betraktar vi det som ok att endast vilka ta män i handen, och när förväntar man underkasta sig samma bemötande oberoende av kön?
Det handlar nog inte så mycket om när, utan om vem du är. En persons orsak bakom att inte vilja ta i hand, spelar faktiskt ingen roll för personens användbarhet på arbetsmarknaden, men det finns ändå en skillnad: Har jag politiska motiv att inte ta kvinnor i handen, kan jag inte få någon ersättning då jag får sparken. Har jag religiösa motiv, så är jag diskriminerad. Det ankommer inte på ett anständigt samhälle att betrakta vissa idéer som heliga - religiöst motiverad könsdiskriminering är fortfarande diskriminering. Som exempel kan politiska åsikter i sig vara grund för att man inte anses lämpad för vissa yrken.
Så varför finns det muslimska män som inte vill ta en kvinna i hand? Hemsidan IslamGuiden.com förklarar: "Regeln grundar sig på Koranen som säger att vi inte ens ska komma nära utomäktenskaplig intimitet. Ordet i Koranen är "zinaa" vilket också kan översättas med omoral." Kroppskontakt, som att ta i hand, är är för intimt och således omoraliskt. Personligen anser jag att detta är sexualisering av den sort som inte precis tilltalar mitt feministiska jag, men så länge inte detta spiller över på påbud om det motsatta könets klädsel, så borde man kunna leva med detta. Al-Ahzāb 33:59:
"Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg (jilbāb); på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig."
Aj då.
Kvinnor med sin mödom intakt är ett kapital för "ägarna", de härskande männen, i dessa länder där islam uppstod och ännu dominerar samhällena.
SvaraRaderaDet är då naturligt att alla frestelser som kan sabotera och devalvera värdet av kvinnan genom ett "syndafall" hålls borta! Ett handslag kan vara som en smekning. Vem vet vad det kan leda till?!
Men när tjocka jättegamla tanter sveper in sina åldriga kroppar från topp till tå och noga döljer varje grå hårstripa så att endast de rynkiga kinderna anas... Var går gränsen för arabhingstarnas ostoppbara kättja undrar jag försynt.
RaderaOch de små, små beslöjade flickorna... de gör mig så beklämd.
Tja frågan är ju enkel, Islam är precis som kristendomen gammal vidskepelse som knådats ihop i ny form för att passa diverse härskare och tyranner genom historien. Både koranen och bibeln är bloddrypande sagor som av mindre tillräkneliga människor kan tolkas lite hur som helst. MEN dom flesta muslimer och kristna är helt vanliga människor som bara vill leva sina liv i lugn och ro och inte är mer våldsbenägna än andra, så religionerna enbart duger inte som förklaring till alla vansinnesdåd som utförs i deras namn. Islamofoberna har alltså fel, precis som dom som tror att det skulle finnas någon "sann Islam" och förklaringarna till att människor tillgriper våld måste istället sökas i den materiella världen. Frågan är väl hur bra den religiösa minister Kuhnke är på sådant. Om hon mot förmodan klarar den uppgiften så måste hon då rikta sin ilska mot dom som skapar sådana orättvisor och sådan desperation så att många människor i muslimska länder inte ser något annat hopp än att söka sig till galna religiösa extremister, vilket i nästa steg föder hat mot muslimer i här i väst.
SvaraRaderaVissa sanningar bör vi betrakta som absoluta. Anders Åbergs kommentar är en sådan. Samhället bör inrättas efter detta synsätt.
SvaraRaderaUnknown. Jag hoppas Du är våldsamt ironisk.... Anders Åberg är inget sanningsvittne. Lika lite som någon annan människa är det.
Radera