tisdag 20 januari 2015

Islamofobin i Örebro?

Vid det här laget har väl ingen missat att islamister är ett problem i Örebro, särskilt i förorten Vivalla (där tv-serien "Svensson, Svensson" utspelar sig). Därför var det kanske extra olyckligt att det var just en kommunalpolitiker i Örebro som föreslog att hemvändande IS-krigare skulle acklimatiseras med jobb, stöd och hjälp. Givetvis var kritiken hård. Arga insändare publiceras varje dag i landsortstidningen och kommunen levererar "förtydliganden" på löpande band.

Givetvis ska man ta så bra hand som möjligt om grova brottslingar, men politisk islam är något speciellt. Fruktansvärda handlingar kan begås av personer som tror att det finns en gud, och att denna gud delar gärningsmannens syften och mål. Det är alltså inga vanliga brottslingar vi har att göra med.

Min åsikt är att det osmakliga daltande med politisk islam man ibland får se prov på, är ett uttryck för islamofobi. Man törs inte vara för kritisk mot islam, för att man är rädd för islam. Jag anser att man behöver kunna kritisera politisk islam, och att det inte behöver innebära att man säger varken bu eller bä om vanliga muslimer. Inte för att jag anser att islam är en sympatisk religion, men givetvis är inte alla muslimer islamistiska terrorister.

Därför blev jag så glad när jag läste Rebecca Weidmo Uvell text "Legitimering" idag. Hon sätter ord på något som jag hoppas att många fler har noterat. Jag vill slå ett slag för den som vågar uttrycka självklara åsikter, trots att det kan innebära en obekvämlighet för någon man placerat under sig själv i sin maktanalys. Ibland behövs även det.

11 kommentarer:

  1. Jag läste Rebecca W U:s "Legitimering".
    Jag fick nån sorts dålig smak i munnen. Att hon försvarar rätten att kritisera även en svensk muslim är ju bra, och att det inte är självklart vet vi (såg killen i "Idol"-tävlingen som refuserades av den inte så snälla juryn (han sjöng verkligen uselt) och som först käftade tillbaka och till sist, när han förstod att han faktiskt åkt ur tävlingen fräste "Rasister" till juryn. Och den kvinnliga jurumedlemmen började förklara sig, att hennes pappa minsann var palestinier (så dumt) ).

    Rebecca WU vill också att människor enbart ska bemötas och behandlas efter deras gärningar, inte utifrån kön, utseende eller ursprung. Det är ju också riktigt och självklart.
    Men, vi som är rädda för islamister (jag t ex), vi vill bara "hata", det är vad vi gillar, vår enda sysselsättning är att hata.Vi som överhuvudrtaget tycker illa om islam - jag gör det liksom jag tycker illa om precis alla religioner. Men extra illa om den våldsbejakande - uppfordrande och straffande religionen islam - vi bör "komma ut från våra våra hålor..." vi (jag) som är "anonyma troll, vars enda livsgnista bygger på hat, och främst hat mot invandrare och muslimer".

    Nä, inga applåder till Rebecca från mig, jag upplever hennes som en en aning falsk och ganska naiv opportunist...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är jag ju inget troll, utan en katt. Men likförbannat anonym. Och det vill jag kunna vara, mina åsikter har redan slängt ut mig från en ansedd ;-) blogg, och när jag skriver om etikett på Magdalena Ribbings stil-blogg blir jag ibland refuserad.
      Främst för mina stackars anhörigas skull vill jag slippa bajs i brevlådan.

      Radera
  2. Nu tar Patrik L på Humnaistbloggen Ulf i örat, han inleder sin uppläxning så här:

    "Ulf,
    När Nils har rätt måste vi ge honom rätt, även om vi tycker att han har obehagliga åsikter i övrigt".

    Jag orkar inte läsa igenom tråden, konstaterar bara att man vågat (tvingats?) ta i den heta potatisen islam och islamism , goda muslimer, tråkiga verset i koranen med mera.

    Nu tror jag ju inte att Patrik L egentligen menar att man måste vara schysst och rak även mot meningsmotståndare (här Nils) utan saken handlar mer om taktik och smart retorik.
    Men ändå lite intressant.

    SvaraRadera
  3. Intressant kommentar. Möjligen har PL upptäckt att ideologisk teori inte är detsamma som sanning, i den mån sanning nu kan vara sanning....

    SvaraRadera
  4. Tyvärr har LW ännu långt kvar til den insikten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. LW ? Lennart?
      Men han är ju religiös ...väl? (Jag har glömt vissa redan:-(
      I så fall måste det ju till ett mirakel - och det lär inte ske.
      Jag har kommit till insikten att de fromma är obotbara.
      Inget att göra nåt åt.

      Radera
    2. I fallet LW är det kvinnan bakom allt enligt hans bloggerprofil. Måste vara något alldeles X-tra. (förlåt Lokatt jag är lite chauvinist).

      I fallet PL är nog hans religiösa reflexer ett arv från uppväxten bland nunnor. Alltså igen kvinnor ;-) Men han verkar sakta frigöra sig; innan demensen sätter in kanske han kommenterar här!

      Radera
    3. Haha!
      Visst är det kvinnan bakom allt. Inte alltid så bra tycker jag som har tre söner..
      Har PL växt upp bland nunnor! I Aha, alla bitarna faller på plats med ett rasslande.
      Jag menar allvar när jag numera anser att de religiösa är obotliga (se min liknelse tidigare med sjömannen - Kina-den sotiga blågula flaggan- gråten.
      Ränderna kan Aldrig gå ur! De kan blekna lite, de kan förnekas (när man bli hånad) - men i vargtimmen hör man i alla fall gudens straffande röst. - Nunnor! Stackars.

      Radera
  5. En färsk enkät visar att endast fyra av tio svenskar tror att ett attentat likt det i Paris skulle kunna inträffa i Sverige.
    Riktigt så enfaldiga kan "vi" väl ändå inte vara ? Jag misstänker att det handlar om Som man ropar får man svar, att alla vet att om man svarar "Ja, jag är rädd" betyder det detsamma som "Ja, jag är islamofob", vilket är nästan lika fult och tabu som att säga, "Jag är pedofil och jag gillar det !".
    Alltså svarar man det korrekta, det frågaren vill höra.

    SvaraRadera
  6. En bland många som pinats av religion var en kvinna som igår ringde till "Karlavagnen", vars tema för kvällen var "Vad tror du på?". Jag orkade bara lyssna på några få av alla vidskepliga inringare, men den här kvinnan sa sig ha lyckats ta sig ur den frireligiösa församlingen som vuxen, med stort besvär. Hon beskrev sin uppväxt med skräcken, "Jesus skulle komma och hämta upp de sina, men inte mig för jag dög aldrig".
    - Se där hur man kan skrämma sönder ett barn.
    Men trodde "på något", det gjorde hon såklart fortfarande. Och lite stolt avslutade hon: "Och min son är präst!"

    SvaraRadera
  7. En ung kvinna hade konverterat till islam. Hon tyckte om att läsa om islam för att få Kunskap, sa hon. Hon uppmanades att återge vad folk säger till henne som nu går i beslöjad (i huvudduk).. Ett exepel som hon gav var: " Men är det inte för att du blivit muslim som du är deprimerad?" I alla fall förklarade hon att denna den rätta och sanna religionen gjort att "jag mår mycket bättre nu".
    Hm.

    SvaraRadera