Anders Hesselbom

Uppdrag Granskning (SVT) har belyst problemet med charlatanismen bland Svenska Kyrkans präster. Det handlar om själavård , vilket är medmänskliga samtal med lätt terapeutiska drag. Själavård är alltså något positivt, eller borde vara något positivt såvida det inte vore så att präster inte alltid vet var verkligheten slutar och trosföreställningarna börjar. För att få reda på vad som kan påstås av Svenska Kyrkans personal använde Uppdrag Granskning dolda kameror, vilket är en mycket lämplig metod för just själavårdssamtal, eftersom den avslöjar huruvida föreställningen att man är ifred med sin "patient" påverkar vad man tillåter sig att påstå i egenskap av själavårdare. Programmet reder även ut kyrkans officiella hållning i frågan om homosexualitet, som innebär att homosexualitet inte är en mentalsjukdom , som inte är något som varken kan eller bör "lagas", som det är helt ointressant att försöka ändra på , och så vidare. Gud skapade mannen, inte nödvändigtvis den

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den åttiofjärde. Att vädja till konsekvenser är inte begränsat till religionens domäner, utan återfinns så snart det finns ett genuint vurmande av den typ som utmärker religion, men inte är begränsat till gudstro. Uttrycket av vädjan till konsekvenser tar avstamp i vanligt önsketänkande: Man tror att något förhåller sig på ett visst sätt, för att man vill att något ska förhålla sig på ett visst sätt. Man kan tänka sig att man singlar slant och hoppas på att få klave. Och eftersom man hoppas på klave, så tror man att man får klave. Önsketänkande betraktar jag som både mänskligt och ibland även sympatiskt, men när man vädjar till konsekvenser, så betraktar man sitt önsketänkande som något som vore mer giltigt än just primitivt önsketänkande. Betrakta påståendet att "liv

För ganska många år sedan diskuterade jag på Credoakademins webbsida med en person som envisades med att deklarera vissa mänskliga egenskaper och attribut som omöjliga att förklara utan Gud , som t.ex. vårt självmedvetande och vår moraluppfattning, i syfte att etablera Guds roll i skapelsen såsom vi känner den. Som svar presenterade jag konceptet med God of the gaps , vilket innebär att man använder sin bristande förståelse för att ge plats åt Gud. Problemet med att använda sin okunskap för att ge plats åt Gud, är att mer kunskap ger mindre plats åt Gud. Konsekvensen blir att en konflikt uppstår mellan vurmandet för sin Gud och viljan att ta in ny kunskap. Jag fick svar på tal. Min meningsmotståndare anklagade istället mig för att vara anhängare av Science of the gaps . Han menade att felet med mig är att jag hanterar min bristande kunskap genom att söka svar i vetenskapen. Detta är inte nödvändigtvis något dåligt, eftersom vi brukar kategorisera de bästa metoderna att skaffa kunskap

Totte Löfström har kommit ut som en person som hatar. Totte hatar män . Men det är inte så problematiskt och generaliserande som man först kan komma att tro: En "man" är inte "person med snopp", det är en person som "identifierar sig som man" (vilket är en förkrossande majoritet av männen samt ett antal transpersoner). Dessutom hatar Totte allt det där negativa som personer som identifierar sig som män gör, och med ens går vi från en enorm grupp till en mycket liten grupp , en grupp som skulle kunna utökas en aning om den inte begränsades till kravet på att identifiera sig som man. De där negativa gärningarna listar Totte lydigt, och han börjar med ett fenomen: Totte hatar att 98% av alla våldsbrott begås av män. Uttryckt så, känns det nästan som att en jämnare fördelning är mer önskvärd än en färre begångna våldsbrott. Men jag, och i princip alla andra som identifierar sig som "man", önskar givetvis att antalet begångna våldsbrott ska vara

Mitt svar till Totte Löfström som " hatar män ". Jag vill inte försvara män, jag önskar att kritiken vore korrekt.

Idag kan nästan alla problem skyllas på det fria ordet. Enligt både BLT och Sydsvenskans Mats Skogkär så finns det nu en tingsrättsdom som påpekar rätten att yttra sig i en fråga. Så här skriver BLT : "Tingsrätten ser ett skäl till fällande dom i att Michael Hess har gjort sitt uttalande i egenskap av privatperson, utan någon utbildning i den islamska tron. Han har dessutom inte gjort några försök att hänvisa vare sig till skrifter eller till någon annan källa." Sydsvenskan : "I domskälen lägger tingsrätten även vikt vid att Hess saknar "utbildning i den islamska tron". Det är ett befängt resonemang." Målet i fråga handlade om en Sverigedemokrat, Michael Hess, som blivit fälld för hets mot folkgrupp. Säkert med all rätt, vad vet jag, men Blekinge tingsrätts koppling mellan vad som får sägas och vilka kurser man har gått, är mycket olycklig. Ska vi t.ex. tillåta att personer som inte är utbildade evolutionsbiologer uttalar sig om sina sk

Aftonbladet bjuder på ett lysande exempel på att vissa bibeltexter är att betrakta som konkreta livsråd, medan andra är att betrakta som symbolik man inte ska ta på orden. Aftonbladet rapporterar att Paolo Roberto, Anna Maria Corazza Bildt, Jan Myrdal, Christina Doctare och Siewert Öholm har undertecknat ett upprop mot vigsel mellan samkönade i kyrkan, och vi får anta att ingen av dessa har något emot varken homosexuella eller homosexualitet, utan att det är deras kristna tro som säger dem att det ska vara bögfritt. Nya Testamentet tar upp frågan i  Romarbrevet under rubriken "Ett liv utan kunskap om Gud" (Rom 1:18): Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.

Världen utanför Seglora Smedja är full av rasister och fundamentalister, och nu även opportunistiska fascister . Mattias Irving pekar ut dem som kritiserar sabotagen mot Sverigedemokraternas politiska arbete som de opportunistiska fascisterna. Och insmuget i Irvings sedvanliga vältrande i sin upplevda godhet och tillmälen så finns faktiskt ett konkret klagomål: Argumentet om att demokratin hotas om den upplevda rätten att sabotera för meningsmotståndare börjar praktiseras på andra än Sverigedemokraterna bemöts med påpekandet att " det vore milt sagt otypiskt för Sverige om vanliga politiska möten började störas av meningsmotståndare ", vilket får mig att fundera på vad man anser att Jimmy Åkesson egentligen håller på med. Att tala på torg känns ju ganska vanligt, att ha valstugor lika så. Nej, Sverigedemokraterna gör inget som är speciellt ovanligt i denna valrörelse. Det som utmärker SD är framför allt vad som påstås och tycks i partiet, och detta är inte så förföriskt

När jag läser Helena Myrsteners senaste krönika tänker jag att det knappast kan vara speciellt roligt att vara kristen i kölvattnet av den rysk-ortodoxa kyrkans protester över att Conchita Wurst fick uppträda i klänning under Eurovision Song Contest. Hon känner sig manad att hålla kristendomens fana högt genom att försvara Conchita Wurst genom att hänvisa till en annan som lär ha envisats med att bära klänning: Jesus Kristus. Utan att veta hur det ligger till så misstänker jag att Myrstener, i egenskap av kristen, nöjer sig med att definiera närvaron av goda gärningar som godhet. Anledningen till att troende ogärna har tilläggskravet att närvaron av ondska inte ska vägas mot godheten, är att det flyttar Jesus från det goda lägret till det onda lägret. Men om godhet blott är närvaron av goda gärningar, så kan Jesus antas vara god. Så hur viktigt är Jesus i argumentationen? Jo, Conchita Wursts likhet med Jesus är viktig. Jesus brydde sig inte om könsidentitet. Jesus symboliserar li

Anledningen till att Ametist Azordegan kallade Janne Josefsson för nazist var extremt trivial. I egenskap av journalist med ambition att vara objektiv har Josefsson granskat både högern och vänstern, och det var granskningen av den våldsverkande vänstern som gjorde att Azordegan bedömde att Josefsson är förmodligen är nazist. Med insikt om sin tabbe ber Azordegan om ursäkt (eller vad man kan kalla det) genom att påvisa att hon utsätts för hot via sociala medier. Alltså, hennes ursäkt går ut på att berätta att hon numera får utstå samma sak som alla andra som sticker ut hakan . Hur tragiskt det än är, för det är det, så har detta med reaktioner på Azordegans analys av Josefsson att göra, det har inget med Janne Josefsson att göra. Jag vill alltså vara mycket tydlig med att det är lika självklart att när Lars Vilks blir dödshotad för att han ritar profeten Muhammed som rondellhund, så är det de som dödshotar som gör fel, och när Ametist Azordegan blir dödshotad för att hon kallar Jann

Jag anser inte att vetenskap och religion är speciellt kompatibelt, i vissa fall är det varandras motsatser. Ett välmenande men undermåligt försök att få bitarna att passa ihop, görs i denna film från 1960: Jag försöker med samma konststycke under fyra minuter:

Organisationen Catholic Answers (CA) svarar på frågor om den Katolska kyrkans teologi. Eftersom kristendom i sin sämsta form kan stå i vägen för människans vilja att ta till sig av vetenskapliga teorier såsom evolutionsteori, är det bra att CA redogör var Katolska kyrkan står i den frågan.  CA målar upp tre grundläggande positioner man kan besitta. 1. Arterna är skapade i sin nuvarande form, alltså det vi kallar för skapelsetro eller kreationism . Ofta handlar skapelsetro om föreställningar som saknar förankring i verkligheten. 2. Skapelse genom evolution - teistisk evolution - som innebär att den evidens vi ser för vårt biologiska släktskap med livet på jorden verkligen är korrekt, och att Gud är den kraft som övervakar och kontrollerar skeendet. 3. Ateistisk evolution, som definieras som "utveckling genom slumpmässiga krafter allena". Jag själv är en stor anhängare av ett fjärde alternativ, där vi tänker oss samma händelseförlopp som i position 2 och posi

Aftonbladet skriver om kristdemokraternas kandidat Lars Adaktusson i samband med det annalkande valet till EU-parlamentet. Eftersom Adaktusson är kristdemokrat, så handlar en betydande del av texten om kristendomen. Så här säger Adaktusson enligt Aftonbladet: "Det är K:et i KD som är det viktiga för mig." En säljande formulering, men den väcker inte min lust att rösta på honom. Om man, i parlamentet, blir tvungen att ställa K (kristendom) mot D (demokrati), så är det kristendomen som är viktig för Adaktusson. Rent effektivt brukar det som är att betrakta som kristet anpassa sig efter det som den kristne betraktar som bra, trovärdigt, önskvärt, och så vidare. Det gäller förmodligen även för Adaktusson, även om han kanske inte är medveten om det. Men att tala om att K är viktigare än D kan vara utsträckt hand till de gudfruktande väljarna. För inte kan väl vanliga kristna väljare vara lika stolliga som Adaktusson?