Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Dåliga försök att legitimera religion, del 95 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittiofemte som behandlar ett argument som syftar till att frambringa legitimitet åt gudstron.

Det finns egentligen bara en Gud, olika religioner är bara olika missuppfattningar.

Idag finns bortåt en hundra gudar som dyrkas av mänskligheten. Vissa av dem påstår sig ha överseende med att du dyrkar fel gud, och några få har till och med överseende med ateister som inte tror på någon gud. De gudar som fått fäste i väst är dock inte speciellt förlåtande. Utrustade med ett helvete avsett för dissidenter har Jahve personligen överlämnat tio budord till Mose (när ingen annan såg på) där de tre första handlar om sin egen mäktighet och går ut på följande:

1. Av alla gudar är jag den enda som du har tillåtelse att dyrka. 2. Hedra mitt namn. 3. Avsätt var sjunde dag till mig.

Sedan följer några konkreta regler. För att få slut på det slentrianmässiga dödandet levererade Jahve ett femte budord som helt enkelt satte stopp för detta. För att få bukt med stölderna, fick även dessa ett budord, det sjunde. Förmodligen var budorden om mord och stöld inte nödvändiga då de lärda israeliterna redan var bekant med det problematiska i dessa övergrepp, men då ingen kan ifrågasätta budord fem och sju, kan lite av kredibiliteten från dessa spilla över på de viktiga budorden - de tre första budorden - alltså de budord som syftar till att etablera Jahve som den allsmäktige härskaren. För en modern sekulär människa framstår de tre första buden som lite märkliga och lite sekteristiska, så det är inte undra på att de tre första budorden behöver styrkas av andra budords uppenbara korrekthet.

Frågan om vilken eller vilka gudar som finns, och vilken eller vilka gudar som är villospår är viktig. Även idag finns det dem som tror att det pågår ett svartsjukedrama gudarna emellan, men många har rört sig mot en ståndpunkt som snarare hävdar att det bara finns en enda gud, och de olika religionerna endast är olika uttolkningar av denne enda gud. Speciellt judendom, kristendom och islam brukar påstås dela gud. Inkompatibiliteten mellan de olika religioner är alltså tillkortakommanden hos de troende, och det spelar ingen roll huruvida du tror på Allah eller Jahve, tron i sig är en dygd. Den som tror visar på sin goda ambition att dyrka Den Ende Guden, så även om han har träffat lite fel i sin dyrkan, så har han den ambition som guden anses kräva.

Denna lösning på problemet med många gudar går stick i stäv med skeptikerns dygd att inte hålla fast vid en grundlös hypotes. Vi anser inte att tro är någon dygd, vi värderar ifrågasättandet. Men om man delar åsikten att tro är en dygd, så kommer man en bra bit på väg bort från problemet med många gudar. Kanske rent av polyteister egentligen dyrkar Den Ende Guden, och att förvirring och kultur lett dem att tro annat? Jag tror inte att Gud delar den uppfattningen, eftersom han var så specifik i de första två budorden, men om vi accepterar uppfattningen så har alla en chans att komma till himlen.

Alla utom ateisterna förstås.

Om alla inkluderas i gruppen troende försvinner ett incitament, nämligen att tro, och detta viktigt enligt budorden. Det är rent av viktigare än budorden själva, vilket understryks av troende som säger att Nya Testamentet har större vikt än det gamla. Och mycket riktigt, i Nya Testamentet kan vi läsa att tro är nyckeln bakom allt. I berättelsen om fikonträdet som vissnade säger Jesus att tro kan förflytta berg.

"Sannerligen, om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske. Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror." (Matt 21:21).

Matteus berättar även om när Jesus demonstrerade trons kraft genom att gå på vattnet (Matt 14:31). Även Petrus gick på vattnet, men efter att ha visat rädsla, sjönk han. När Jesus såg detta, sträckte han ut handen till Petrus med orden "Din trossvage. Varför tvivlade du?". Berättelsen handlar inte om en magisk man som kunde trotsa fysikens lagar och gå på vatten, utan syftar till att leverera budskapet att tron är en dygd.

Och i första brevet från korintierna levereras en stilla och varnande uppmaning: "Håll er vakna, stå fasta i tron, var manliga och starka."

Tron är allt. För den som tror starkt, öppnar sig möjligheterna. Tron är blind. Man måste kunna tro utan att kräva att något evidens presenteras. Det försvar av religion som syftar till att skapa legitimitet genom att säga att "bara man tror, så spelar det ingen roll vilken gud man tror på" har ett ideal som går på tvärs med vad som normalt eftersträvas i ett modernt och progressivt samhälle: Rimlig skepticism och ett sunt skeptiskt ifrågasättande. Ansvaret för progression lämnas på andra medan man själv är upptagen av sin helighet.

Föregående - Nästa

Kommentarer


  1. Jag kan inte låta bli att återge det Nils skriver i kommentarsfältet på Humanistbloggen, där han vänder sig till Patrik L vilken som vanligt inte tycker att religioners anhängare är något problem.
    Särskilt Nils´ liknelse med nazzarna gillar jag; "det är nazismen det är fel på, inte nazisterna". Jippi, fira alla oskyldiga nazister, det är inte ert fel!

    Så här står det:

    Patrik L,

    "det är kristendomen som är problemet, inte människor som håller kristna trosföreställningar. Det är islam som är problemet, inte muslimer."

    Detta är postmodernismens antites och lika orimlig den. Drivet till sin spets kan man med det resonemanget aldrig ställa en människa till svars för sina handlingar.

    Det är kommunismen det är fel på, inte kommunisterna; det är nazismen det är fel på, inte nazisterna; det är lagen det är fel på, inte brottslingarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lokatt. Jag kommenterade i går på liknande sätt, fast i en mera relevant tråd...Kommer här nu också:


      På Humanistbloggen skriver Patrik L 2014-12-27 17:00

      ”Och, för att förtydliga, det är kristendomen som är problemet, inte människor som håller kristna trosföreställningar. Det är islam som är problemet, inte muslimer.”

      Aha! Nu har Patrik blivit religiös igen. Han rör sig fram och tillbaka…Det är alltså inte människor som har uppfunnit och vidmakthåller kristendomen och islam? Är det månne gudarna Jahve och Allah som ska klandras? Människorna som håller bibeln och koranen för sanning och dödar i dess namn är inte att klandra, utan lärorna menar alltså Lindenfors. Så varför dödades Binladen? Borde det inte räckt att förstöra hans koran? Bah!

      Radera
    2. Min blogg har fler läsare och färre jesusiter i kommentarsfältet. Påminn mig igen varför jag engagerar mig.

      Radera
  2. "Du skall inga andra gudar hava jämte mig." (du ska inte tillbe eller dyrka andra gudar)

    Har inte tänkt på det förut. Men det är ju ett direkt erkännande av Jahve att han har existerade rivaler! Men han anser sig vara bäst och hotar människorna om de föredrar någon annan. Jag undrar vad han egentligen anser om en Jesus och en Helig Ande som de kristna pådyvlar honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst trodde Gud på andra Gudar.

      Radera
    2. Ja, visst är det ett evigt tjat i gamla testamentet om hur verdervärdigt det är att dyrka andra gudar än Jahve. Alla de andra gudarna ska ut, försvinna tycker den grymt svartsjuke allsmäktige och lyder vi inte väntar de grymmaste straff. Jag hade nyss ett urklipp med hotelser här... nej det försvann bland juklappspapperen.
      Jag har för mig att det står någonstans att om din hustru i smyg tillber något avgudabeläte ska du genast slå ihjäl henne..

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D