Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Kritisera idéer om du vill skapa irritation på allvar

Iran är teokrati med shiaislam som statsreligion, och är något av ett värsta tänkbara scenario för sekularister och fritänkare. I en teokrati är det som anses vara "mot islam" olagligt, och situationen för kvinnor är inte den bästa tänkbara. Det är t.ex. olagligt för en kvinna att besöka ett större idrottsevenemang. Givetvis bör inte religion vara politiskt, men iransk statsreligion bör också reformeras, och första steget mot en reformation som så väl behövs, är att tala ärligt om problemen med religionen. Och det låter sig inte göras hur som helst. Vill man skapa upprörda känslor, ska man inte kritisera människor, då ska man kritisera idéer. Detta fick artisten Richard Herrey erfara när han skrev följande på twitter:

"I Iran är det alltså ett brott för en kvinna att gå på stora idrottsevenemang.
Ledsen, men det är ett helt sjukt land med sjuk religion."

Innan reaktionerna hann rulla in, förstod jag att detta skulle väcka irritation. Religioner är ofelbara. Religioner är alltid ofelbara. Oavsett vad som händer är religioner ofelbara. Om det står något problematiskt i en religiös skrift, är detta metaforiskt. Om en religion har negativa konsekvenser, är det människorna som praktiserar religionen som är problemet. Religioner är alltid ofelbara, oavsett dess påbud, och definitivt inte sjuk - hur skulle en religion kunna vara det? Eftersom religion är vad man gör det till, måste man våga erkänna att det kan finnas problem med religion.

Jag är också beredd att säga att iransk statsreligion är sjuk, till ganska stor del för att religion är vad man gör den till. Det är därför vi behöver modiga reformister, reformister som vågar se att det finns problem att åtgärda. Föreställningen om att det finns en "sann islam" är knappast till någon hjälp, och det är lätt att se varför när man tittar på hur Svensk lag har förändrats till det bättre genom en process som görs möjlig av insikten att lagen inte är gudomligt instiftad, utan föremål för diskussion och förändring.

Det finns mycket goda argument för att religion som påbjuder lagar eller övernaturliga föreställningar är problematiska. Det är dessa religioner som kan urarta och bli farliga, rent av sjuka. Islam är en sådan religion, och islam räddas av sekulära muslimer och reformister som vågar erkänna detta. Inte av personer som Reza Aslan som i egenskap av muslim förnekar kopplingen mellan vad man tror på och hur man agerar, och istället åberopar feltolkning så snart ett problem visar sig. Att säga något negativt om islam på grund av denna koppling, är inte att uttala sig om "alla muslimer" och det är inte rasistiskt. Det är att uttala sig om ett verkligt problem.

Man kan ju fråga sig om kristendomen är en sjuk religion eftersom Katolska kyrkan har problem med pedofilpräster. Kristendomen håller exakt samma risker som islam, eftersom kristendomen delar vissa problematiska attribut med islam. Men om inte religionen påbjuder övergrepp på småbarn, är det inte självklart att dessa sker på grund av religionen i fråga. Denna typ av kommentar handlar om att flytta bort fokus från en viktig fråga: En religion kan faktiskt vara sjuk, och mäns och kvinnors olika rättigheter kan vara ett uttryck för det.

Kommentarer

  1. Bra skrivet, visst måste man fördöma vettlösa galningar som IS, Al Quaida och Boko Haram och man kan utan tvekan göra det samtidigt som man erkänner att Islam historiskt sett ofta varit en mer tolerant och framstegsvänlig religion än kristendomen. Dock har båda också en historia som brutala härskarreligioner och båda används än idag för att rättfärdiga krig och massmord, något som antagligen var en stor del av anledningen till att dom hittades på en gång i jordbrukarsamhällets barndom. Den äldre vidskeplighet som dom filtrerades fram ifrån var sannolikt inte alls så krigisk, kanske var den t.om en viktig del i människans utveckling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ja, det blir nästan alltid fel när man låser sig fast vid en absolut sanning. I detta fall att "sann islam" både finns och är felfri.

      Radera
  2. Visst finns det både goda sidor och dåliga sidor hos alla religioner. Precis som det finns både trevliga busschaufförer och otrevliga sådana. Religionen i sig är ingen garant för något. Vilket alltid tex fanatiska katoliker ofta får för sig. Det är mer ofta kvalitén på människan som är viktigare än den villfarelse den företräder. Jag har åtminstone träffat både behagliga och mycket otrevliga religiösa. De otrevliga är alltid de, som tror att religionen automatiskt gör dem godare och bättre. Det känns nästan som om de, som tror att religionen är ett frikort, är de allra uslaste. Men det är naturligtvis hårt generaliserat och all samstämmighet med verkligheten är en slump.... För det verkar även vara så i sekulära sk livsåskådningar... och i politiska partier.

    SvaraRadera
  3. Det kanske rentav är så, att en del människor far riktigt illa av religion, medan andra mår bra.... lite beroende på vilken sida av bössmynningen man står...

    SvaraRadera
    Svar
    1. I historien, innan den neolitiska revolutionen, var antagligen religionen/andligheten en väldigt viktig faktor i människornas liv. Den svarade på många svåra frågor som den vetgiriga Homo Sapiens bara måste ha svar på och sannolikt bidrog den till att skapa sammanhållning i jägar/samlargrupperna. En sammanhållning som det finns god anledning att tro hade evolutionär betydelse. Dom grupperna med den bästa sammanhållningen och dom bästa inbördes relationerna hade säkert en överlevnadsfördel gentemot dom med sämre. Sedan när jordbruket och ägandet tog över så stöptes religionerna om och fick antagligen mest betydelse som härskarnas redskap för att kontrollera och förslava sina folk och det är den eländiga varianten vi dras med än idag.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D