tisdag 21 oktober 2014

Från ateist till kristen

I en knapp timmeslång föreläsning som Robert Leonardi påvisade för mig, berättar dr. Holly Ordway om sin resa från ateist till troende. I sitt tal inleder hon med att ta spjärn mot sin akademiska titel, och när hon nämner sin bok, stryker hon under att beslutet att tro är rationellt. För mig är detta mycket intressant! Jag lämnade min gudstro bl.a. efter att ha konstaterat att evidensen för Guds existens inte håller i jämförelse med anspråken. Dessutom, alla apologeter som uttalat sig i frågan, har antingen varit för vaga, tagit Guds existens på rent önsketänkande eller helt enkelt haft fel.


Ordway tar upp fem frågor, och den första av dem är: Varför var hon ateist från början?

Jag saknar frågeställningar i stil med bästa argumentet att tro, bästa beviset för att trossatserna är korrekta, och så vidare. Men Ordway svarar på första frågan genom att säga att hon inte sett övertygande argument, vilket får mig att släppa min guard en aning. Sedan går hon igenom andra skäl till ateism som hon känner till: En ateist kan vara en gudstroende person som inte vill tro. Det kan vara en gudstroende som hatar Gud, o.s.v. Ordway förtydligar att det är en annan fråga att närma sig dessa personer, och betonar att inte alla ateister är gudstroende som hyser agg mot Gud. Därefter nämner hon att åberopande av bristande evidensläge är ett legitimt skäl att inte tro på Gud. Den som inte anser att evidensen är tillräckligt goda, har förvisso fel, men har ändå ett legitimt skäl att inte tro.

Därefter tar hon upp att hon exponerats ensidigt. Hon nämner att familjen inte praktiserade religion, och att universiteten favoriserar vetenskap. Sedan konstaterar hon att kunskapen om Bibeln är för låg, både bland kristna och ateister. Inte heller kristna är speciellt kunniga om kristendom. Ordway definierar tro som substansen av vetbara men icke synliga ting. Tro är alltså som kärlek i en aspekt, och hon exemplifierar genom meningen "jag vet att min familj älskar mig, men jag kan inte se kärlek på något mätbart vis". På samma sätt upplever man Kristi närvaro, utan att kunna se den.

Det stora problemet med Ordways föreläsning är att man inte kan stanna vid denna liknelse. Om nu Kristus är som kärlek, alltså osynlig men något vars existens man ändå accepterar, måste man fråga sig varför vi anser att kärlek existerar?

Anser vi oss ha skäl att tro att kärlek existerar för att kärlek är som Kristus, alltså något omätbart som vi ändå tror på? Den som svarar ja på den frågan, kommer ha en fantastiskt givande timme tillsammans Holly Ordway. Men jag hävdar att vi accepterar kärlekens existens eftersom vi har konkreta skäl att göra detta, vilket innebär att om Kristus är som kärlek på denna punkt, skulle det ha funnits konkreta skäl även där. Jag måste således konstatera att inte heller denna dag, blev dagen då jag fick höra ett förnuftigt apologetiskt argument.

Titta gärna på föreläsningen i sin helhet på YouTube.

1 kommentar:

  1. Sluta vänta. Det existerar inte förnuftiga svar på oförnuft.

    SvaraRadera