lördag 2 augusti 2014

Inte bra att Berit Önell sparkas

För att rapporteringen ska gå snabbt, och för att ingen ska ta anstöt, har journalism reducerats till något som liknar ryktesspridning. En faktoid kan bli viral på sociala medier och en faktoid kan bli viral i traditionell media. Senast idag rapporterade t.ex. Medierna i P1 om turerna kring påståenden om spetsiga pålar kring bryggor i badplatser.

Granskande journalistik fungerar fortfarande, vilket Medierna är ett av flera exempel på. Granskande journalister producerar den typen av nyheter som genererar påtryckningar om uppsägelse eller i värsta fall mordhot. Jag tänker t.ex. på Berit Önell som granskade Hässleholms kommunpolitiker, och eftersom Hässleholms kommunpolitiker tillhör den kategori som spricker i dagsljus, kontaktade man NSK och bad om att få jobba utan insyn, vilket NSK givetvis valde att respektera. Och jag säger "givetvis", eftersom det primära incitamentet för kommersiella företag är att generera pengar.

Det är därför vissa verksamheter bedrivs av kommun, stat, landsting eller kooperativ. Inte alla verksamheter är lönsamma, men de kan behövas ändå. I Sverige betraktar vi delvis barnomsorg, utbildning och sjukvård som sådana verksamheter, men om jag fick bestämma skulle kollektivet även ta hand om utdelning av snigelpost.

Och så var det nyhetsbevakningen. Som innehavare av tv-mottagare måste man betala för SVT, SR och Utbildningsradion. Kommersiell nyhetsbevakning, är inte nyhetsbevakning. Det är ryktesspridning och klickjakt. Det råder det inga tvivel om. Om en privatanställd granskande journalist blir obekväm, kan vi vara säkra på att den granskade har sista ordet.

Bara det faktum att vi skiljer på journalistik och granskande journalistik är anmärkningsvärt. Jag tänker på det varje gång uppenbara motfrågor utelämnas, förmodligen inte för att journalisten inte tänker på dem, utan för att tidningsintervjuer ofta är förskrivna frågor som levereras via e-post. Vi pratar journalistik - inte granskande journalistik. Den är spridning av påstådda händelser oberoende av korrekthet, den andra innehåller motfrågor och renderar till uppsägning.

Det viktigaste är inte att vara korrekt - nästan ingen bryr sig om nyheternas korrekthet. Det viktigaste är att vara först. Den som är först, är den som får klick. Den som får klick, är den som har incitament att sälja annonser. Det företag som inte förmår att generera pengar, är inte det företag som överlever längst. Det är till och med så att om en nyhet blir viral på social media, kan det vara ett skäl för kommersiell media att plocka upp den.

2 kommentarer:

  1. Jo, jag undrar, Kan det inte vara lika farligt med statligt kontrollerad media som med kommersiell media? Eller vad är det du förespråkar egentligen. Hur ska icke kommersiell media finansieras?

    /Kim Franson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att man har ett finansieringsbehov är inget problem som utmärker icke-kommersiell media, all media har detta behov. Jag kan inte säga vad som är bäst, men man kan tänka sig medlemsavgift, donationer, statliga bidrag, och så vidare.

      Radera