fredag 29 augusti 2014

Dåliga försök att legitimera religion, del 86 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den åttiosjätte.

För varje tokigt bibelord finns det 100 kloka bibelord.

Som konstaterat i del 49 så framställer Nya Testamentet Jesus som en osympatisk och manipulativ sektledare. Som gudstjänstbesökare så vet man att de texter som läses kommer från ett snävt urval ur Bibeln, gärna något från Marcus, Lukas, Matteus eller Johannes, och anmärkningsvärt är att texterna aldrig riktigt placeras i sitt sammanhang, utan får en bifogad godtycklig förklaring eller reflektion.

Om det är tillåtet att uttrycka sig som en advokat: Denna hantering av texten, gör Bibeln rättvisa. Eller snarare: Ett bisarrt budskap, kan styckas upp och presenteras i ett rosa skimmer, om man bara skär bort tillräckligt mycket och tolkar budskapet tillräckligt välvilligt. Jag älskar att falla tillbaka på en mycket extrem text från Gamla Testamentet, nämligen den om Noaks ark. Hur kan någonsin en berättelse om hur Gud mördar i princip allt liv på jorden, inklusive alla människor utom en enda familj, vara något annat än ett vittnesmål om en blodtörstig Gud? Detta måste väl vara en återvändsgränd även för dem mest välvillige tolkaren?

Nej, berättelsen syftar till att skänka oss tacksamhet! Eftersom berättelsen bekräftar att Gud är en potentiell massmördare som när som helst kan agerar på sin blodtörst, förväntas vi vara tacksamma för varje tillfälle där lusten inte faller på. Alltså, man kan välja en förklaring som bekräftar att Gud är en psykopat, t.ex. i syfte att kunna påvisa att bibelorden inte är tokiga. Visst är Noaks Ark ett extremt exempel, men det är också min poäng. Allt är positivt om Gud definierar vad som är positivt - det gäller bara att tolka rätt.

Mer tolkning innebär att vi landar längre ifrån vad som faktiskt står, och således förmodligen längre ifrån vad författaren vill förmedla. Någon global översvämning har aldrig skett och någon ark har aldrig byggts, och berättelsen om arken finns i Bibeln av en orsak annan än att återge en historisk händelse. Berättelsen är skriven med intentionen att den ska tolkas. Möjligen kan summan på den understa raden vara att man ska visa sin tacksamhet mot Gud, men den landar där tillsammans med underlägsenheten. Och vi kommer dit via Guds demonstration över vilka dåd han är kapabel att göra om vi inte behagar honom.

Jag kan inte låta bli att tänka på mördaren som hotar att skjuta ihjäl sitt nästa offer, där offrets tacksamhet för varje extra ögonblick hon får leva, fullkomligt drunknar i önskan att mördaren helt enkelt skulle släppa sitt hot och avlägsna sig. Ett mycket bättre försvar av Bibelns texter, skulle vara att betrakta Bibeln som ett monument över kristendomens tillstånd i historien - en beskrivning av en medeltida gudsbild. Bibeln må vara tokig, men religionen har evolverat över tid.

Föregående - Nästa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar