lördag 23 augusti 2014

Ateism är förkastligt?

Jag kan inte förneka att min vän Tommy Dahlmans krönika från 21/8, blottlägger grundläggande missförstånd när han uttalar sig om olika förhållanden till Gud. Lite provokativt inleder Dahlman med att skriva att ateism alltid är förkastligt, så krönikan kör i diket redan efter första meningen.

Ordet ateist förhåller sig till gudstro. En ateist saknar gudstro. Eftersom skälen till ateism kan variera, finns det ingen rimlig kritik mot ateism. Någon kanske är ateist efter att ha gjort ett intellektuellt ställningstagande, och då är dessa skäl givetvis föremål för kritisk granskning. Någon annan kanske är ateist för att han inte har introducerats till någon teistisk religion, och kanske då inte ens har utvecklat några skäl till sin ateism, då han blev icke-troende av naturliga skäl. Det finns fler orsaker till ateism, men en närvaro av en gudstro är absolut inget vi har rätt kräva av någon.

Ateism är inte "mera av samma" i en religionsdiskussion. Ateism är inte ens nödvändigtvis frånvaron av religion, det är frånvaron av gudstro. Ateister kan rent av vara religiösa eller inte, ateister kan vara skeptiska eller inte, ateister kan vara abortmotståndare eller inte. Det finns alla sorter. Och det som kanske är svårast att förstå, är att epitetet ateist inte bär på några implikationer om personen som är ateist. Vi kan peka ut ateister som angriper Gud, men vi kan inte säga att ateister angriper Gud.

Problemet med att skapa generaliseringar utifrån att någon är kristen, är att en kristen kanske inte besitter föreställningar eller åsikter som utmärker någon kristen inriktning. Man kan inte ens säga att det samma är sant för ateister, här är problemet att en ateist kan vara helt omedveten om förekomsten av olika ateistiska åsiktsinriktningar, och ändå kvalificera som ateist. Detta är den viktiga skillnaden mellan ateism or religion. Du kan vara ateist utan att ha läst varken Dennett, Hitchens, Harris eller Dawkins, men det inte är lika själklart att en person som aldrig någonsin har hört talas om Gud eller kristendomen, kan kvalificera som kristen. En person som föds bland ursprungsbefolkningen i Togo och uppfostras i enligt Mawu, är inte självklart kristen, men skulle definitionsmässigt kvalificera som ateist om personen inte tror på gudarna som presenteras för honom.

Gemensamt för all kritik mot ateismen, är att kritikern först måste smalna av definitionen genom att bifoga sina värderingar om ateismen till ateismen, för att sedan kritisera detta. Skeptiker kallar detta för att bygga halmgubbar att angripa. När Tommy Dahlman säger att ateism är förkastligt, är det precis detta som händer. Eftersom det är helt självklart att ateism inte är förkastligt, måste det förkastliga konstrueras och tillskrivas ateismen. Och hur legitimerar man detta?

Välkommen till godtycklighetens domäner! Någon kanske tycker att frånvaron av gudstro gör att ordet "ateist" blir meningslöst, och därför anser att ateister måste vara religionskritiker för att verkligen kvalificera som ateist. Ja, så kan man ju tycka. Någon annan kanske tycker annorlunda. Det är därför vi har berikat språket med ord som t.ex. religionskritiker. Och om ordet ateist inte får användas för att beskriva personer som saknar gudstro, måste vi hitta på ett ord för det. Det som egentligen är ointressant är godtyckligt tyckande - argumenten är viktigare. Den mer inkluderande definitionen av ateism - frånvaro av gudstro - är användbar om det är frånvaro av gudstro man vill prata om.

Om Tommy Dahlman vill kritisera ateister, måste definitionen smalnas av för diskussionens skull, och om definitionen ska smalnas av genom att attribut specificeras, ska detta legitimeras. I Dahlmans fall anses ateism vara förkastligt, för att ateister har underlägsen moral. Ja, men varför har ateister underlägsen moral? För att det finns ateister som har underlägsen moral? Jo, sådana exempel ger Dahlman i sin text, och bortsett från att inte alla håller med där heller, så kan vi inte dra några slutsatser från närvaron av dålig moral, när vi ska skaffa oss en bild av personer som inte har något gemensamt med varandra. Om vi har smalnat ner definitionen av ordet ateist, till att endast inkludera t.ex. de som delar Richard Dawkins liberala syn på abort, hur kan vi då säkerställa att kritiken vi har mot de som delar Dawkins syn, inte blir mer legitim om vi istället kritiserar abortliberaler?

Inte ens om vi kommer till slutsatsen att abortliberalism endast förekommer bland ateister, och endast bland ateister, kan vi hoppa till slutsatsen att abortliberalism kan härledas från ateism. Om vi inte förstår detta, borde insikten att några av historiens värsta massmördarna inte samlade på frimärken, säga oss något om personer som inte samlar på frimärken. Men så är det givetvis inte.

Den som menar att han i egenskap av kristen har bättre moral än ateister, kan demonstrera detta genom att inte missakta oliktänkande genom missrepresentation och bristande argument. Tommy Dahlman har, i egenskap av en person som många ser upp till, ett ansvar att låta kritiken vara välriktad och korrekt.

1 kommentar:

  1. Ateism är förkastligt enligt en del. Enligt hur många? Och enligt hur många med en gedigen utbildning? Inte för att just gedigen utbildning skulle vara betydelsefullt, utan för att gedigen utbildning I omvärldskunskap kanske ger en bättre kompetens I frågan. Man sätter inte en somalier utan läkarintyg I operationssalen heller även om han omskurit unga kvinnor I Afrika.

    SvaraRadera