Siewert Öholm var under 1980-talet Livets Ords "voice
of reason" i SVT, och den enda anledningen till att han inte var en
prominent representant för sekten i fråga, var att han i egenskap av
"journalist" kunde driva deras agenda i Public Service-media. Det
kunde bl.a. handla om hårdrock.
Hårdrock, ja... Det är den typ av rock som Siewert Öholms
generation läst rätt mycket om i tidningarna, bl.a. det amerikanska bandet WASP
["Vi är satans folk", Öholms anm.]. Jag var ung under 80-talet, och
läste (förmodligen) inte samma tidningar som Öholm, men organisationen Hem och
Skola höll sig uppdaterade i var Livets Ord ansåg att djävulen huserade, och
berättade detta för föräldrarna under föräldramöten. Deras uppgift var i sin
tur att berätta vilka 45-varvare man inte fick köpa om man ville komma till
himlen.
För oss unga var detta lite av en gratis inköpslista. (Nej,
vi hade inte tillgång till Internet eller World Wide Web.) Vi växte upp i en
tid då den kommunala skolan användes som rekryteringsgrund för pingströrelsen, under
en täckmantel som handlade av drogavvänjning. Vi hade grundligt lärt oss att
vara misstänksamma mot 35-åringar (alltså 20 år äldre än oss) i hockeyfrilla
som agerade som oss - talk the talk - utan att vara en av oss - walk the walk. För
att illustrera hur långt rekryteringsarbetet tilläts gå, kan jag nämna att
blotta namnet på en organisation fick min vän Klas att skriva "Ät
knark!" på svarta tavlan inför ett av grundskolans välsignade
sektrekryteringsmöten, vilket givetvis resulterade i kvarsittning.
Hemma vid köksbordet presenterades nya låtar på löpande
band. Vissa var nya för mig, vissa kände jag till sedan tidigare. Men jag hade
ingen aning om att låtarnas cool factor hade så mycket att vinna på att spelas
baklänges! Även om jag hade haft tiden att leda baklängesmeddelanden, så hade
jag definitivt inte tålamodet. Men det behövdes inte! Ena dagen fick jag höra
att The Eagles var satanister, vilket fick mig att köpa skivan Hotel California
- något som aldrig någonsin hade hänt utan Hem och Skolas lobbyarbete. Andra
dagen fick jag höra att Queen uppmuntrade till marijuanarökning, vilket var
uppskattad information, trots att jag förmodligen hade upptäckt Queen ändå,
förr eller senare.
Trots allt, Queen var ett nyskapande progressivt rockband
medan The Eagles var ett country-band som råkat få en hitlåt som tilltalade vem
som helst - Hotel California (1976).
Idag är Hem och Skola mest kända för att de betalat miljontals kronor till Pool Media, för en anmärkningsvärd liten avkastning som
ändå mest supits upp istället för att användas till någon verksamhet av
intresse. Bland de mest prominenta bidragen till min ungdomskultur, från Livets
Ord via Hem och Skola, återfinns följande 10 bidrag:
1. Bark at
the moon (Ozzy Osbourne) är skitfarlig. Han förvandlas ju varulv i
videon - ett av Livets Ords genuina farhågor från den tiden.
2. Vilken låt som helst med WASP - de är satans folk och
"världens äckligaste band". Någon av dem har visst suttit på torken
enligt Öholm.
3. Looks that kill (Motley Crue) är en genuin protest av etablissemanget.
Hårdrock av outsiders.
4. Another brick in the wall (Pink Floyd) - förklaringar är
överflödiga. När ett psykedeliskt band gör samhällskritisk musik, kan man vara
helt säker på att den som köper skivan får brinna för alltid.
5. Better by you, better than me (Judas Priest) är nedlusad
med uppmaningen "do it" (givet att man spelar den baklänges), vilket
tydligen handlar om en uppmaning till lyssnaren att ta sitt liv. Om detta
stämmer, har rockbandet i fråga inget vidare långsiktigt förhållande till sin
publik.
6. Vilken låt som helst med Twisted Sister - första plattan
innehöll en förmodad sadomasochistisk låt, "Under the Blade", och
under mitten av 80-talet protesterade man mot vuxenvärlden genom att låta Mark
Metcalf skälla ut den kuvade ungdomen.
7. Vilken låt som helst med Kiss - de är riddare i Satans
tjänst, och (precis som allt annat som konkurrerar med uppmärksamhet från
vuxenvärlden) skitfarliga.
8. Stormbringer (Deep Purple) - svordomar! Baklänges
förvisso, men svordomar!
9. Another one bites the dust (Queen) är
("uppenbarligen") en uppmaning att röka marijuana. Baklänges.
10. Hotel California (The Eagles) låter harmlös, men texten
är psykedelisk och suggestiv och kanske har en demon fastnat på konvolutets
baksida. Uppe på balkongen.
Idag kan jag fundera på varför aldrig The Beatles nämndes,
men det kanske låg för nära apologeternas egen musiksmak. Nåväl, idag är jag
glad att ha upptäckt även dem, men det var inte Hem och Skolas förtjänst, utan ett
gammalt ex.
Till Siewerts försvar hade väl Eagles en del kontakt med Anton LaVey, elller är det en myt?
SvaraRaderaDet törs jag inte uttala mig om.
Radera