Kyrkans Tidning rapporterar att juristen Lars Friedner ska
utreda de juridiska konsekvenserna av omskärelse av pojkar. Så här beskriver
han sitt uppdrag:
"...Här är det ju olika mänskliga rättigheter som kolliderar –
barnets rätt till kroppslig integritet med föräldrarnas religionsfrihet. ..."
Som Gunnar Lundh påpekade, är detta ett dilemma som infinner
sig när barnet inte längre är en individ, utan har reducerats till föräldrars
ägodelar. Antingen har barnet ett egenvärde och egna rättigheter, och då finns
inget dilemma, eller så går det bra att kompromissa på barns egenvärde och
rättigheter, och då måste man ta ställning mellan föräldrarnas religionsfrihet
och barnets intresse i denna fråga. Och förmodligen i alla andra tänkbara
frågor där religion påbjuder ett förkastligt egenmäktigt förfarande.
Visst, även jag inser att barn inte kan ha samma skydd som
vuxna, men om blotta tanken på att klippa förhuden av godtycklig vuxen person
för att låta färga honom efter din religion, lyckas väcka betänkligheter, så har
man tagit första steget mot att förstå varför även barn har rätt att slippa
detta.
Det anmärkningsvärda uttalandet från Friedner har alltså
egentligen inte något med omskärelse att göra längre, utan med hur vi ser på
barn. Vi kunde alltså lika gärna prata om helt andra ingrepp eller gärningar
som påbjuds av någon religion, och sitta och klura på var gränsen för vilka
otillåtna gärningar som ska ses mellan fingrarna på, när föräldrarna är
religiösa, precis som om religiösa skulle vara oförmögna att ändra sitt
beteende.
Det är förbryllande att Friedner kan uttala sig som han gör, då religionsfrihet inte handlar om rätten att agera hur som helst i religionens namn.
Kommentarer
Skicka en kommentar