I söndags meddelade jag att det första vetenskapliga beviset för Guds existens var producerat. WIT hade hittat en bibelvers i vårt DNA. Eftersom jag har ett öppet sinne, så gillar jag när mänskligheten erhåller ny kunskap. Och eftersom jag själv varit kristen men är skeptiker idag, så skulle frågan om Bibelns gud vara en riktig skräll för mig. En vänlig läsare meddelade dock att sidan i fråga, WIT Science, är en satirsida. Nu när några dagar har passerat kan jag öppet erkänna att jag är genuint besviken. Och med det sagt, vill jag göra ett mycket viktigt klargörande:
Jag hade inte börjat tro på Gud, efter att ett vetenskapligt bevis för Guds existens producerats. Jag hade nöjt mig med att glädjas med de gudstroende. Eftersom det finns så extremt många konflikter mellan kristendomens anspråk och det vi faktiskt tror oss veta om verklighetens beskaffenhet, anser jag att skälen att anse att gudstro är ett kognitivt tillkortakommande, fortfarande väger tyngst. Men när våra teorier ritas om på ett sådant vis att ett gudomligt väsen passar in, kommer jag erkänna Guds existens med glädje! Jag lät mig luras av artikeln i fråga, men jag hade inte kapitulerat till gudstro. Jag förblir ateist.
...till den grad det verkligen finns ateister. Sidan Science 2.0 meddelar att trots att militanta ateister [sic] som Richard Dawkins är övertygade om att Gud inte finns på riktigt, så kanske det är ateister som inte finns på riktigt. Läs gärna artikeln här.
Ett par fotnoter:
Roger Alsing som påvisade artikeln om ateisters eventuella icke-existens för mig, har själv gjort en enorm insats för att bringa klarhet i frågan om huruvida en intelligent designer behövs för att skapa avancerade strukturer, och är upphovsman till en enkel och elegant evolutionär algoritm kallad Evolisa.
Ordet "militant" i kontexten "militant ateist" är förvillande. Det som åsyftas är konsekvens och ovilja att böja sig för vädjan. När man däremot pratar om t.ex. militanta kristna, militanta judar eller militanta muslimer, så åsyftas den traditionella betydelsen av ordet militant. När militanta judar bombhotade Eurovision Song Contest i Israel, används ordet för att påvisa metodernas karaktär, men när militanta ateister gör ett angrepp, så är det genom att påvisa felslut eller debunka pseudovetenskap.
Jag hade inte börjat tro på Gud, efter att ett vetenskapligt bevis för Guds existens producerats. Jag hade nöjt mig med att glädjas med de gudstroende. Eftersom det finns så extremt många konflikter mellan kristendomens anspråk och det vi faktiskt tror oss veta om verklighetens beskaffenhet, anser jag att skälen att anse att gudstro är ett kognitivt tillkortakommande, fortfarande väger tyngst. Men när våra teorier ritas om på ett sådant vis att ett gudomligt väsen passar in, kommer jag erkänna Guds existens med glädje! Jag lät mig luras av artikeln i fråga, men jag hade inte kapitulerat till gudstro. Jag förblir ateist.
...till den grad det verkligen finns ateister. Sidan Science 2.0 meddelar att trots att militanta ateister [sic] som Richard Dawkins är övertygade om att Gud inte finns på riktigt, så kanske det är ateister som inte finns på riktigt. Läs gärna artikeln här.
Ett par fotnoter:
Roger Alsing som påvisade artikeln om ateisters eventuella icke-existens för mig, har själv gjort en enorm insats för att bringa klarhet i frågan om huruvida en intelligent designer behövs för att skapa avancerade strukturer, och är upphovsman till en enkel och elegant evolutionär algoritm kallad Evolisa.
Ordet "militant" i kontexten "militant ateist" är förvillande. Det som åsyftas är konsekvens och ovilja att böja sig för vädjan. När man däremot pratar om t.ex. militanta kristna, militanta judar eller militanta muslimer, så åsyftas den traditionella betydelsen av ordet militant. När militanta judar bombhotade Eurovision Song Contest i Israel, används ordet för att påvisa metodernas karaktär, men när militanta ateister gör ett angrepp, så är det genom att påvisa felslut eller debunka pseudovetenskap.
Kommentarer
Skicka en kommentar