lördag 7 juni 2014

Jonah Hills val av skällsord

Skådespelaren Jonah Hill skrek "bög" efter en fotograf som förföljt honom hela dagen. Användandet av homofobiska skällsord är givetvis, minst sagt olämpligt, och Jonah fick be om ursäkt. Vilka skällsord man väljer avslöjar vem man är och var man har sina fördomar.

Reaktionerna från dem som får höra om övertrampet, säger en del om vilka åsikter som florerar i samhället. Vem har Jonah Hill egentligen varit nedlåtande mot när han skriker "bög" som skällsord? Homosexuella, förmodligen. Vem hade han varit nedlåtande mot om han istället valt att skrika "hora"? "Apa"?

Förmodligen kommer du att hitta ett mönster av högre acceptans mot skällsord som går uppåt i makthierarkin än nedåt, och detta påverkas inte bara av vilket ord som sägs, utan även av vem som är mottagare av skällsordet.

Vilka slutsatser kan man dra från att någon kommer ut som manshatare? Vilka slutsatser kan man dra från att någon använder ett nedlåtande uttryck mot kvinnor? Felaktiga generaliseringar om män är betydligt mindre problematiska än felaktiga generaliseringar om kvinnor. Feministrörelsen ger alla rätt att tala i feminismens namn, men ingen rätt att tala för feministrörelsen i feministens namn - allt är "en persons åsikter".

Detta gör feminismen unik som folkrörelse, och de förhållandevis upprörda reaktionerna på kvinnohat, och förhållandevis svala reaktionerna på manshat, säger något om vart åsiktskorridåren går.

Men eftersom vi vet att alla former av hat, nedlåtande kommentarer eller uttryck för förakt, även säger något om den som uttalar sig, anser jag att åsiktskorridoren inte är speciellt mycket att ta hänsyn till. Folk blir arga för lite vad som helst, och alla blir arga för något. Fler eller färre, mer eller mindre.

Minns att Ireen von Wachenfeldt fick ta konsekvenserna för sitt uttalande om att "män är djur", och när konsekvenserna väl var ett faktum, förtydligade hon sig med att hon egentligen tycker att "män är värre än djur". Helt klart en spark nerifrån och upp, men helt klart något som har konsekvenser.

Det viktiga är alltså att kritik är korrekt, saklig istället för svepande, specifik istället för generaliserande, och så vidare. För även om vissa uttalanden kan passera obemärkt genom åsiktskorridåren, säger det något om personen som gör uttalandet. Spontant tänker jag på att Robert Hermanssons sjuka åsikter, knappast gynnar Manligt initiativ.

Jag skulle önska att även feminister ställs till svars för sina uttalanden. Att korrigera felaktig kritik och att visa saklighet, är inte en svaghet, det är en styrka. Jag låter mig alltså inte imponeras av Johan Ehrenbergs påstående att män deltar i ett förtryck genom att vara män, och jag förfäras när feminismen försvaras genom hatisk eller på annat sätt dålig retorik. Hur hatisk man är, beror inte nödvändigtvis på hur förtryckt man är, men det påverkar hur användbar man är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar