Tondebatten är helt ointressant för mig. En sån enkel sak
som att en debattmotståndare kan tacka mig för "trevligt bemötande"
irriterar mig, eftersom en debatt inte är ett forum för att recensera varandras
trevlighet, och eftersom jag naturligtvis inte har någon anledning att vara
otrevlig mot mina meningsmotståndare. Vissa blir förresten tillräckligt kränkta
av att inte få sina föreställningar respekterade, så jag känner definitivt inte
att jag dessutom behöver vara otrevlig, som lök på laxen.
Men så är jag skeptiker, och dessa kan vara lite anala när
det kommer till korrekthet i debatten, det sticker jag inte under stolen med.
Inte för jag bryr mig det minsta över att folk skriver elakheter i bloggar
eller i kommentarer, men så finns det både roller och situationer som kräver
att man väljer något annat än personliga påhopp. Något mer korrekt och något
mer sofistikerat, helt enkelt. Det handlar inte om tonen, det handlar om att
den tänkta effektiviteten av ett ad hominem bygger på ett feltänk, nämligen följande:
Om ett påstående görs Person A, och bemöts av Person B med
en anklagelse om Person A är t.ex. dum i huvudet, så har man inte belyst
problemet med det Person A har yttrat. Man har inte rivit ner Person A's
argument och inget har åstadkommits förutom att Person B's begränsningar har bubblat
upp till ytan. Problemet här är alltså inte att Person B inte praktiserar God
Ton, problemet är att Person B inte har sagt något som visar att Person A har
haft varken rätt eller fel, och vi vet att det går alldeles utmärkt att vara
dum i huvudet och ha rätt.
Det handlar alltså inte om God Ton, det handlar inte om
censur, det handlar om oförmåga att konversera. Sådan oförmåga som man kan
förvänta sig av "arga bloggare" och "upprörda kommentarer"
- näthatare, om du så vill. Och det som gör God Ton till en halmgubbe, är när
undermålig debattförmåga, kantrad av personliga påhopp, blir kritiserad, så är
det inte tonen som kritiseras. Jag bryr mig inte om vilken ton som används, och
jag tar mig använda det tonfall jag själv bedömer lämpligt när jag pratar med
mina meningsmotståndare.
Personligen tar jag hellre debatter öga mot öga än i text,
eftersom det minimerar metadebatter om upplevd brist på God Ton. Två personer
kan nämligen läsa samma text, och tillskriva den helt olika tonläge. Men det
viktiga är att en välutbildad person eller en person med hög position, har
något att förlora på att prata hellre en bra, vilket inte alltid kan sägas om
arga bloggare eller kommenterande näthatare.
Frågan om diskussioner över nätet blir betydligt mer
komplicerad när en part legitimerar sina angrepp genom att demonisera sin
meningsmotståndare, t.ex. genom att tillskriva den attribut som legitimerar angreppen.
Det går även att distansera sig från sitt agerande genom att dehumanisera sin meningsmotståndare.
Detta är riktigt beklämmande när det används i det egna lägret, för ett
olycksfall i arbetet är väldigt likt en pinsam allierad.
Kommentarer
Skicka en kommentar