Finns det rum för kristna värderingar i politiken?

I dagens Nerikes Allehanda publicerades en debattartikel av Johan Unger (docent i teologi) under rubriken "Finns det rum för kristna värderingar i politiken?". Det givna svaret är givetvis ett rungande nej, och jag har skickat in ett svar till redaktionen. Så här skriver Unger:

I valdebatterna framhålls ibland kristna värderingar som grundläggande för Västerländet. Slutsatsen vissa - framför allt KD - drar av det, är att det är mycket angeläget att slå vakt om dessa värderingar även nu. Men vad menas då med kristna värderingar? I den teologiska traditionen kan man återfinna tre olika meningar om vad kristna värderingar betyder.

Härefter listar Unger bibeltro, humanism och kristen humanism som de tre betydelserna av kristna värderingar. När han beskriver bibeltro skriver han:

Kritiken av denna tolkning är att inte alla tror på Bibeln. Därför är den exklusiv och inte brukbar i ett samhälle, som både består av bibeltroende och - numera - flest av andra.

När han beskriver humanismen skriver han:

Vi är alla skapade av Gud till hans avbild och har därmed ett unikt människovärde och de rättigheter och skyldigheter som följer med det.

Slutligen, tillsammans med lite miljöprat, gör Unger klart att det är teokrati som ligger i fokus för sina önskemål. Vi ska "övervinna" att politik och religion inte hör ihop. Följande svar har jag skickat till redaktionen:

Docent i teologi, Johan Unger, påpekar 1/6 att det finns tre olika meningar av vad "kristna värderingar" betyder. Först har vi Bibeln som Unger underkänner eftersom inte alla tror på Bibeln. Vad folk tror eller inte tror, säger inget om någots varande. Exempelvis kan svensk lag gälla även för den som inte tror på svensk lag. Givetvis är Bibeln en dålig värderingsgrund på grund av att den ger uttryck för dålig och omodern moral. Bibeln är full av levnadsråd som är direkt kriminella idag. De två andra meningarna av "kristna värderingar" är humanistiska värderingar, med eller utan hänvisning till Bibeln som grund. Dessa kan alla antaga, det anser även jag, men inte för att alla är skapade av Gud till hans avbild. Detta är inte sant, och det är rent av förbryllande hur en docent i teologi kan påstå något så trivialt.

Det har länge varit känt att livets mångfald, människan inkluderad, förklaras av successiva förändringar över generationer. Medan drivkraften bakom dessa förändringar fortfarande var okänd, fanns det utrymme att tänka sig övernaturliga agenter som t.ex. en gud eller några gudar, men sedan Charles Darwin upptäckte det naturliga urvalet, är Gud en överflödig obevisad hypotes. Det är alltså inte längre intellektuellt försvarbart att påstå att vi är skapade, eller att det har funnits någon tanke på det färdiga resultatet. 

Beträffande Johan Ungers önskemål om att föra in religionen i politiken, så förhåller jag mig mycket skeptisk. Inom politiken är argument som bottnar i trosföreställningar eller bibelord alltid oönskade, eftersom religiösa föreställningar inte bara kan legitimera positiva och önskvärda beteenden, utan även förkastliga beteenden. För en god man att begå förkastliga gärningar, krävs religion. Politiken har allt att vinna på att bygga resonemang som tar avstamp i konsekvenser istället för religiös tro. Att stjäla är olagligt eftersom någon blir bestulen, men t.ex. samkönade äktenskap är helt oproblematiskt, eftersom negativa konsekvenser saknas - här är protesterna alltid religiöst motiverade. 

Anders Hesselbom
Medlem i Humanisterna