YouTube-användaren Deacon Struct konstaterade i ett klipp (1/6) att samtidigt som vi inte vet ett enda dugg om Gud, så är han väldigt viktig för väldigt många människor. Är ondskan Guds vilja, eller är Gud oförmögen att hantera ondskan? Exakt hur ser Guds påbud och förbud ut, och vilka överträdelser kommer att förlåtas? Vilka överträdelser i vilka situationer kommer att leda till helvetet? Enligt vem och på vilka grunder? Betyder Ulf Ekmans konvertering att han kommer att brinna tillsammans med Påven, eller att han vilselett sin församling och nu själv hittat rätt? Vi ska inte heller glömma att både Ekmans tidigare teologiska föreställningar och Påvens nuvarande, kan vara felaktiga, och att båda rent av kan vara så felaktiga att de står med på Guds lista över vad som är helt bortom förlåtelse. Vilka budord gäller, och hur ska dessa tolkas? Hur var det nu med homoäktenskap och Pride-paraden? Är Jesus Guds son eller inte? Var finns Steve Jobs nu? Finns Steve Jobs nu?
Anledningen till att vi vet så lite om Gud, kan vara att Gud bara uppenbarar sig för vissa. Den kan även vara att Gud inte utrustat alla att förstå hans budskap. Men vi ska naturligtvis inte heller glömma en av extremt få plausibla orsaker till gudstroendes förvirring: Gud finns inte på riktigt. Detta är inte en helt ovanlig föreställning, speciellt inte bland vetenskapsmän och skeptiker. Det är en vacker tanke, eftersom föreställningen att Gud inte finns på riktigt, berövar oss ett svepskäl till försvar av våra fördomar. "Jag har inget emot att man onanerar, men Gud är förbannat petig."
Den 3/6 publicerades en rolig Cyanide & Happiness-serie där ett barn kommit på att det är mindre begränsande diskutera sina julklappsönskningar med Gud, eftersom Gud är mer allsmäktig än jultomten. Poängen i serien var att pappan kände sig tvungen att avslöja det faktum att Gud inte finns på riktigt. Pappan kunde ha sagt att Gud redan hade en plan där pojken definitivt inte skulle få något av det han önskade sig, pappan kunde sagt att Gud förvisso kan göra precis vad Gud behagar, men att han är oförutsägbar och mystisk. Men pappan valde att hantera detta på samma sätt som om det vore tomten som hade fått den storslagna önskan av pojken, och avslöjade något som pojken förr eller senare skulle få upptäcka på egen hand: Gud finns inte på riktigt.
Detta är vi naturligtvis mer villiga att göra när det kommer till jultomten, dels för att det alltid finns en risk för att pappan själv hade tror på Gud, och dels för att det är ganska acceptabelt att tro på Gud. Visst, det är inget man skryter om på en fest, men om frågan kommer på tal, kan man komma ut med viss heder i behåll, eftersom vi har vant oss med att många lever med en föreställning om någon slags guds existens. Trots att serien är ganska sorglig, så kan jag åtminstone hitta två positiva saker med pappans agerande i serien. 1) Det är trevligare att växa upp i en tillvaro av ärliga människor, än att växa upp med den krypande känslan att man blivit bedragen. 2) När pojken lyft blicken från Gud, har han bättre förutsättningar att agera på ett sådant sätt att han uppnår sina önskningar. Värden är nämligen inte bara vackrare, utan även mer lättbegriplig när man befriats från religionens bojor.
Anledningen till att vi vet så lite om Gud, kan vara att Gud bara uppenbarar sig för vissa. Den kan även vara att Gud inte utrustat alla att förstå hans budskap. Men vi ska naturligtvis inte heller glömma en av extremt få plausibla orsaker till gudstroendes förvirring: Gud finns inte på riktigt. Detta är inte en helt ovanlig föreställning, speciellt inte bland vetenskapsmän och skeptiker. Det är en vacker tanke, eftersom föreställningen att Gud inte finns på riktigt, berövar oss ett svepskäl till försvar av våra fördomar. "Jag har inget emot att man onanerar, men Gud är förbannat petig."
Den 3/6 publicerades en rolig Cyanide & Happiness-serie där ett barn kommit på att det är mindre begränsande diskutera sina julklappsönskningar med Gud, eftersom Gud är mer allsmäktig än jultomten. Poängen i serien var att pappan kände sig tvungen att avslöja det faktum att Gud inte finns på riktigt. Pappan kunde ha sagt att Gud redan hade en plan där pojken definitivt inte skulle få något av det han önskade sig, pappan kunde sagt att Gud förvisso kan göra precis vad Gud behagar, men att han är oförutsägbar och mystisk. Men pappan valde att hantera detta på samma sätt som om det vore tomten som hade fått den storslagna önskan av pojken, och avslöjade något som pojken förr eller senare skulle få upptäcka på egen hand: Gud finns inte på riktigt.
Detta är vi naturligtvis mer villiga att göra när det kommer till jultomten, dels för att det alltid finns en risk för att pappan själv hade tror på Gud, och dels för att det är ganska acceptabelt att tro på Gud. Visst, det är inget man skryter om på en fest, men om frågan kommer på tal, kan man komma ut med viss heder i behåll, eftersom vi har vant oss med att många lever med en föreställning om någon slags guds existens. Trots att serien är ganska sorglig, så kan jag åtminstone hitta två positiva saker med pappans agerande i serien. 1) Det är trevligare att växa upp i en tillvaro av ärliga människor, än att växa upp med den krypande känslan att man blivit bedragen. 2) När pojken lyft blicken från Gud, har han bättre förutsättningar att agera på ett sådant sätt att han uppnår sina önskningar. Värden är nämligen inte bara vackrare, utan även mer lättbegriplig när man befriats från religionens bojor.
Kommentarer
Skicka en kommentar