fredag 30 maj 2014

Dubbel agenda hos Guds män

Uppdrag Granskning (SVT) har belyst problemet med charlatanismen bland Svenska Kyrkans präster. Det handlar om själavård, vilket är medmänskliga samtal med lätt terapeutiska drag. Själavård är alltså något positivt, eller borde vara något positivt såvida det inte vore så att präster inte alltid vet var verkligheten slutar och trosföreställningarna börjar. För att få reda på vad som kan påstås av Svenska Kyrkans personal använde Uppdrag Granskning dolda kameror, vilket är en mycket lämplig metod för just själavårdssamtal, eftersom den avslöjar huruvida föreställningen att man är ifred med sin "patient" påverkar vad man tillåter sig att påstå i egenskap av själavårdare. Programmet reder även ut kyrkans officiella hållning i frågan om homosexualitet, som innebär att homosexualitet inte är en mentalsjukdom, som inte är något som varken kan eller bör "lagas", som det är helt ointressant att försöka ändra på, och så vidare. Gud skapade mannen, inte nödvändigtvis den heterosexuella mannen, heter det.

Ulf Bjereld skriver på sin blogg att han betraktade Uppdrag Granskning som sakligt, och uttrycker sig som om han rentav förväntar sig att kristna är eftersatta när det gäller en human människosyn ("fördomar om homosexualitet finns trots det naturligtvis även inom Svenska kyrkan") men ursäktar sin församling genom att även påpeka att man inte heller är sämst ("på samma sätt som dessa fördomar finns överallt på andra ställen i samhället"). Bjerelds påstående om att fördomar finns överallt är inte korrekt, eftersom inte alla grupper definieras av ett medlemskap såsom t.ex. svenskkyrkliga gör. En grupp kan definieras av ett attribut, och Bjerelds felaktiga antaganden skulle kunna illustreras med följande parafras: "Rasism finns överallt, även bland antirasister" eller "gudstro finns överallt, även bland ateister".

Och mycket riktigt lyckas Uppdrag Granskning filma en kyrkoherde som både felaktigt och självsäkert hävdar att homosexualitet inte bara kan botas, utan även insinuerar att bör botas genom en jämförelse med att hela sjuka. Notera hur kyrkoherden redan från start deklarerar sin ansvarsfrihet: "Om du uttrycker att du vill bli av med något, om Gud kan lyfta av mig det här, kan jag bli fri från det här, då säger jag ja, utan att fundera på vad du vill bli fri från."

Om man ska vara rättvis mot dessa präster, så har Svenska Kyrkan inte alltid haft en speciellt positiv syn på homosexualitet, men kräver nu detta av sina präster. Och för att undvika den värsta historielösheten, så vill jag påpeka att Ulf Bjereld faktiskt har sökt sig till en kyrka som inte bara varit liberal i jämförelse med sina fria peers, utan även till en kyrka som haft en sämre människosyn än samhället i övrigt, inte minst när det gäller synen på homosexuella men även när det gäller synen på t.ex. ateister. (En negativ syn på ateister kan fortfarande försvaras med hjälp av "maktanalyser".) Alltså, att använda dold kamera för att hitta ruttna ägg i en sympatisk och ickehomofobisk kyrka, är inte svårare än att stjäla godis från ett litet barn.

Den dubbla agenda som lyser så starkt hos t.ex. Kristdemokraterna, när de vill framstå som ett seriöst parti inför journalistkåren, men som ett kristet parti som modigt vågar ta avstånd från den politiskt korrekta åsikten att man duger som man är, finns givetvis även hos Svenska Kyrkan, vilket Uppdrag Granskning framgångsrikt etablerat. Det verkligt tragiska i denna historia är att vi har en kyrka som genuint vill lämna sina tillkortakommanden bakom sig, men som odlar en vidskepelse som korrelaterar starkt med en eftersatt människosyn, både hos vissa av kyrkans företrädare och hos vissa medlemmar. Därför vill jag betona att vi inte behöver våra vidskepelser, och vi behöver definitivt inte bygga organisationer eller gemenskaper kring just våra vidskepelser. Inte alla har förmånen att göra sig fri från sin trons bojor, men alla kan gå ur Svenska Kyrkan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar