måndag 14 april 2014

Vilka rättigheter har journalister på Dispatch International?

Den som tycker som alla andra kan leva ett helt liv utan yttrandefrihet, helt utan att känna sig tystad. Det kan finnas mer eller mindre ädla orsaker till varför en individ behöver ha samma rättigheter som alla andra, men oavsett vilka dessa orsaker är, så ska man inte frånta någon sina grundläggande rättigheter för att han är obekväm. Idag kan i princip vem som helst inse att Lars Vilks gör en insats när han utmanar religionen och att Elisabeth Ohlson Wallin gör en insats när hon utmanar konsten, trots att människor blir kränkta på vägen. De utmanar samhället och driver det framåt på sina respektive vis, och det är när man utnyttjar sina rättigheter till något viktigt, det är då man behöver dem. Så vad ska vi tycka om personer vars åsikter inte är lika radikala? I Sverige blir en fotograf (och förmodad rasist?) attackerad av politiska motståndare, och tidningen Journalisten rapporterar om detta. Hur ska vi se på hans rätt att bedriva journalistiskt arbete?


Mattias Irving från Seglora Smedja betraktar inte detta som besvärande. Han skriver att om han var Helena Giertta, chefredaktör på Journalisten, så skulle han "avpublicera, pudla och ta en tidig helg" (skrivet en måndag), men att han "misstänker att hon väljer att gå sin egen via dolorosa". Uttrycket att "gå sin egen via dolorosa" används här som ett maktuttryck som ska ge sken av att Irving tycker som alla, Giertta står lidelsefullt ensam. Men Giertta har svar på tal. "Om en fotograf blirhotad och bortkörd så är det en nyhet för oss. Slutar det vara det för att han är på [Dispatch International]?" För mig är frågan aningen enklare: Givetvis får man problematisera Dispatch International, man får till och med ha åsikter om Lars Vilks. Men den som gör fel är den som angriper, även om man har problem med offrets åsikter. När det sker attacker mot journalister man inte gillar, är det ett lika stort problem som när det sker attacker mot journalister man gillar.

Uppdatering 2014-04-15: Helena Gierrta försvarar artikeln under rubriken "yttrandefriheten är större" och Mattias Irving, som var upprörd över att ursprungsartikeln över huvudet taget publicerades, säger att detta försvar av yttrandefriheten inte var "reflekterande" nog.

4 kommentarer:

  1. Roger Sahlström15 april 2014 09:21

    Nu är jag visserligen inte Sverigedemokrat

    SvaraRadera
  2. Vilket svar hon hade åt norpskallen på Seglora och hans uppblåsta ego.

    SvaraRadera
  3. Anders.
    Mattias Irwings agenda är ju känd sedan länge på Humanistbloggen. Han är överhuvudtaget inget att bry sig om. Han tillhör ju vidskepelsetroende låtsasvänstern och har ingen som helst verklighetsförankring.
    Den vänstern har i allt högre grad visat var de står. Där de själva bestämmer definitionerna.
    En plats där människoförakt råder.
    Kunskapsförakt i ännu högre grad.
    Gierttas försvar för ärligheten är inte en sekund för tidig. Men ack så sällsynt. Men å andra sidan, i skadeglädjens namn, går de på näsan allihop. Tidningarna. Ingen vill läsa deras skräp längre. Direktcitat från TT. Noll eftertänksamhet eller analys. Bättre med TT:s telegram direkt på datorn. Utan mellanhänder. Men det blir ju mindre jobb åt invandrarna. Illa illa. Hur många har de nu igen på TT. Analfabeter från Somalia.

    SvaraRadera