söndag 9 mars 2014

Vad vetenskapen inte ska bekymra sig med

Vad bör och vad bör inte vetenskapen bekymra sig med? Vad är meningsfullt och vad är inte meningsfullt? Och vad är genomförbart? Vissa hypoteser är till sin natur formulerade på ett sådant vis att de inte andas vetenskaplighet, och det exempel som sticker ut mest är gudshypotesen. Om det finns någon gud eller några gudar, vad vill de med oss och hur vet vi det vi tror oss veta om dem? Hypotesen är löst formulerad och formuleras olika av olika gudstroende. En del människor representerar inte Gud mer precist än att Gud är det han tror på. Inte alla kristna tror sig veta var Gud står i olika politiska frågor, såsom homosexuellas rättigheter eller aborträtten, de vet bara att Gud är vad de tror på. Man kan ana att Gud har en viss åsikt, men eftersom man inte kan redogöra för hur man känner till Guds åsikter, väljer man att hålla sin syn om Guds åsikter för sig självt. Andra människor är helt öppna med vad de anser om Guds politiska åsikter, vilket man kan tycka är befriande, men eftersom  de ger en konkret verklighetsbeskrivning för oss att ta ställning till. Följande hypoteser har en något mer vetenskaplig karaktär, och borde kunna putsas upp till en utgångspunkt för en vetenskaplig hypotes:

1. Syndare straffas förevigt i helvetet efter sin död.

2. Onani bör undvikas eftersom det kan leda tillhomosexualitet.

3. Lady Fatima räddade Johannes Paulus II till livet efter ett mordförsök 1981.

När vi undersöker vad som ligger till grund för dessa påståenden, försämras förutsättningarna radikalt.

1. Det står i Bibeln att Jesus varnar för helvetet, men att något står i Bibeln är inte med nödvändighet en indikation på att något är sant. Det kan lika gärna vara symbolik, ett dokument över en svunnen tids värderingar, en felaktig återgivning eller rent av en påhittad berättelse. Det finns goda argument för att bokstavstro verkar mer förvillande än upplysande.

2.  Det finns ingen anledning att tro att det finns någon koppling mellan onani och spontan omvändelse av sexuell läggning, och det finns inget som säger att detta skulle vara ett problem ens om det vore sant.

3. Detta är en personlig ingivelse utan trovärdighet. Det finns mycket goda anledningar att anse att omständigheter i den fysiska värd där attentatsoffret verkade, är den verkliga orsaken bakom attentatets utgång. Till skillnad från mina föregående exempel kan detta klassificeras som en konstnärlig utsaga och en poetisk omskrivning av vad som verkligen hände. Alltså, det var de fysiska omständigheterna som styrde utgången, men känslan av ett hjälpande helgon fanns också där. Av den anledningen borde påståendet befrias från att vara en vetenskaplig hypotes. Men denna ingivelses auktoritet finns även i de tidigare exemplen, fast ett steg längre bak. Inget tyder på att Bibeln korrekt beskriver verkliga händelser, det måste tas på tro. Tvärt om, idag finns det snarare dem som hävdar att vittnesmålen om Jesus är andra- och tredjehandsuppgifter, nedskrivna i efterhand, utan någon vidare kvalitetskontroll och med uppenbara fel. Inget tyder på att man blir homosexuell av att onanera, det måste tas på tro. Tvärt om, att skuldbelägga ungdomar som onanerar kan till och med skapa en stress som försämrar livskvalitén.

Påståenden som låter som anspråk om omvärlden, kan vara påståenden som tar avstamp i föreställningen om en personlig föreställning om Gud, alltså en gud som inte existerar i den objektiva verkligheten, utan som den troendes alter ego. Eller snarare, den som gör dessa påståenden kan vara mer eller mindre medveten om att de tar avstamp i en gud som i själva verket är deras eget alter ego. Om så, är påståendet ointressant ur ett naturvetenskapligt perspektiv, eftersom åsikter eller föreställningar som förankras i en personlig föreställning istället för i ett sunt resonemang, lika gärna kan vara felaktiga som korrekta. Vi kan alltså se det meningslösa i att forska på religiöst motiverade hypoteser, och kan därför säga att vetenskapen inte ägna sig åt att reda ut dem. Följande två hypoteser säger samma sak, men bara den ena är intressant att följa upp, eftersom den andra är religiöst motiverad.

1. Efter att ha studerat hur ljuset reflekteras mot månen, har jag kommit fram till att månen är gjord av ost.

2. Jag fick en uppenbarelse om månen och anser därför att den är gjord av ost.

Det första kan vara fel, och inbjuder till ett vidare resonemang. Det andra kan vara korrekt, men inbjuder inte till skeptisk granskning. Argumenten är förankrade på helt olika sätt, men det finns en mycket intressant parameter i det andra argumentet: Gud. Om Gud är en personlig föreställning, som egentligen bara är den troendes alter ego, så kommer uppenbarelsen från den troendes huvud. Då är uppenbarelsens ursprung oförklarligt för den troende, och kan bero på en blandning av subtila intryck och fantasier. Om Gud existerar som ett transcendent väsen, som på ett mystiskt vis kan sätta avtryck i våra huvuden, kan uppenbarelsen vara ett budskap från Gud, och kanske inte något man ska skaka av sig. Gud kan ha haft ett syfte med att leverera uppenbarelsen. Om man tar Gud på allvar, borde man inte formulera hypoteser ("du ska inte onanera", "du kommer till helvetet", "Lady Fatima räddade påven") för lättvindig. Även om det kan finnas poesi i formulerandet av åsikterna, så är förankringen i Gud något som genererar tyngd, gudstroende emellan.  Gud är störts.

Den som säger att han genom vetenskapligt arbete (även om det må vara av allra sämsta sort) kommit fram till att månen är gjord av ost, har blottat strupen på ett vis. När det vetenskapliga arbetet granskas och härledningarna undersöks, kan utomstående omvändas till att hålla med om påståendet om månens uppbyggnad, eller riva ner resonemanget. Den som istället hänvisar till en personlig föreställning, säger egentligen ingenting. Han vill hävda att månen är gjord av ost, och väljer i värsta fall att hänvisa till en uppenbarelse i ljuset av att det inte finns något annat sätt att styrka påståendet. Och med påståendet förankrat i en gud som egentligen bara är en förlängning av den troendes ego, kommer eventuellt ifrågasättande av påståendet att träffa guden som gjorde det från början, och den guden är den troende självt. Svaret att månen inte är gjord av ost, låter som ett personangrepp för den som svaret är riktat mot. Det finns inga skäl att forska vidare, utan vi avfärdar detta som "inte ens fel".

Men förutsättningarna kastas alltså om, om guden är den transcendenta guden som existerar utanför de troendes huvuden, eftersom mandatet bakom påståendet då helt plötsligt har verklig tyngd. Vilket väsen som helst, värdigt att kallas Gud och med förmågan att göra sig upplevd, borde veta om det är rätt eller fel att onanera. Han borde veta vad månen är gjord av, vem som räddade påven och hur vi ska spendera evigheten efter våran död. Med Gud som spelare kan allt hända, så frågan om Guds existens borde vara den viktigaste vetenskapliga frågan någonsin. Vi kanske står handfallna inför den massiva uppgiften att undersöka existensen av en Gud som inte låter sig vägas eller mätas, men det har att göra med vår begränsade kunskap och förmåga - inte vårat genuina intresse, för det finns där. Om Gud finns, förändras allt. Det som nyss var ett tomt hot om en evighet i helvetet, är nu istället en uppriktig varning som är värd att ta på allvar.

Den egentliga anledningen till varför frågan inte undersöks, är att det inte finns något att undersöka. Inget tyder på att gudstro förklaras med att det finns någon gud, och inget fenomen kan seriöst tillskrivas Gud. En förnimmelse i huvudet som tillskrivs Gud, är bara en försiktigare variant av kreationisten som tillskriver sin existens till en skapargud. Det är en mindre sofistikerad yttring av samma existens. Och med Gud som spelare, kan kreationisten lika gärna vara den som har rätt, för då är det Guds regler som gäller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar