Det är populärt att hävda att det är en livsåskådning att inte tro på Gud. Inte sällan är det
sekulärhumanismen man tänker på när man kallar ateism för en t.ex. en lära, men
det finns lika många föreställningar om ateism som det finns fördomsfulla
teister.
Det är lätt att hitta problem med denna sammanblandning, och
även om jag själv identifierar mig som sekulärhumanist, så är det inget annat
än frånvaron av gudstro som kvalificerar mig som ateist. Om man bara tittar på
vad ordet betyder, så är ordet helt
onödigt. Att inte tro på Gud är något av det självklaraste som finns för många
människor, precis som andra inte ligger vakna om nätterna och grubblar över
älvors potentiella existens. Och ur det perspektivet är det frestande att
tillskriva andra värderingar och betydelser till ordet ateist. Vissa menar att
det är ett vetenskapligt ställningstagande i stil med gudsförnekande, andra
menar att det är ett moraliskt ställningstagande i stil med att man inte
sympatiserar med Gud. Om man jämställer ateism med antiteism, borde man fundera
över varför någon besvärar sig med att kalla sig för antiteist, när ordet ateist
duger lika bra.
Men i ljuset av att det finns många som tror på Gud, finns
det fullgod legitimitet att använda ett ord för att inte tro på Gud. Det är
inte speciellt problematiskt att någon menar att ateism med nödvändighet är en
specifik lära, eftersom det är väldigt lätt att svara. "Jag är inte
anhängare av någon lära, jag råkar bara inte tro på Gud." Problematiskt
blir det först när man inte respekterar sina medmänniskor, och envisas med att
hålla fast vid sina definitioner av andra människors påstådda åskådningar. Jag
kan tänka på att någon i samtal berättar att han är kristen, vilket i
samtalspartnerns öron låter som att han är kreationist, eftersom
samtalspartnern tillskriver kreationismen till kristendomen. Detta är inte
något större problem, om samtalspartnern kan acceptera ett nej - det går att
vara kristen utan att vara kreationist, och vi har olika ord att tillgå för att
kunna separera ateismen från en lära, eller kreationismen från en annan.
Men man kan i princip säga att det omvända gäller. Nästan
alla sekulärhumanister är ateister och nästan alla kreationister är
gudstroende. Därmed inte sagt att alla kristna är kreationister eller att alla
ateister är sekulärhumanister. Men bara för att många ateister anser att
sekulärhumanismen är given och många kristna anser att skapelsetron är given,
kan man inte alltid generalisera. Jag träffar ofta kreationister som legitimerar
sin skapelsetro med frasen "jag är kristen", vilket måste kunna göras
utan att det ska tolkas som ett uttalande om "alla kristna".
Kommentarer
Skicka en kommentar