Ibland bubblar de mest bisarra diskussioner upp i
offentlighetens ljus. Vad var det som fick apologeten Mattias Irving att börja
slänga sig med ord som creepy och twitterstalker? Jo, ungdomarna i Förenade
Humanister blev trängda angående sitt medlemsantal. Och mitt i diskussionen
blir en av de engagerade mordhotad, av allt att döma av någon som stöttar
Humanisterna. Som tur är, är detta polisanmält. Det är inte roligt när pinsamma
allierade agerar på detta sätt, och det är definitivt inte roligt för dem som
drabbas. Jag hoppas att hotaren får vad han förtjänar, inget snack om den
saken.
Men helt plötsligt, i diskussion med Patrik Lindenfors
spårar Irving ur helt. Kanske att det var Lindenfors som mordhotade?
Konfronterad med innebörden av sitt uttalande, backar
Mattias Irving och gör om samma insinuation igen, direkt i efterföljande replik.
Enligt Irving kan man alltså inte samtala med humanister
utan att riskera dödshot.
Antingen har inte humanisterna nått hela vägen fram när det
gäller att kommunicera vad de står för, vad de inte står för och vilken syn de
har i olika frågor, eller så representerar inte Irving en uppriktig bild.
Efter denna turbulens vill jag säga att jag inte
sympatiserar med Förenade Humanister, men jag uppskattar när ungdomar engagerar
sig och organiserar sig för vad de tror på och står för, och jag vet att det är
sympatiska människor som driver föreningen. Det finns inget självändamål att
man ska tycka lika, och förmodligen skulle de konversationer vi har haft varit
betydligt tråkigare om vi vore överens.
Humanisterna representerar en livsåskådning fri från
övernaturliga inslag. Humanismen är inte missionerande. Humanisten vill inte ha
ett samhälle där alla tycker lika, utan ett samhälle där alla livsåskådningar
får plats. Humanismen står alltså ganska långt ifrån Mattias Irving, både när
det gäller livsåskådning och synen på öppenhet. Och inte minst synen på människor som inte delar hans livsåskådning.
Kommentarer
Skicka en kommentar