Anders Hesselbom

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sjuttioåttonde som syftar till att hantera kritiken mot försanthållandet av logiska motsägelser. Schrödingers katt öppnar för självmotsägelser. Självmotsägelserna som förekommer är många, men exakt vilka dessa är beror på vem du frågar. Gud är tre och en, Gud är allsmäktig och allvetande, och så vidare. Den som läser Bibeln behöver inte lämna bläddra särskilt länge innan problemen hopar sig. Redan i tredje versen skapas ljus och begreppen "dag" och "natt" etableras, men inte förrän i vers 14 är det dags att placera ut himlakropparna. Zoologen dr. Andrew Parker påpekar gärna att Bibeln helt korrekt beskriver den ordning som arter verkligen har uppstått, samtidigt som Bibeln säger emot sig själv på den punkten. Men då tankeexperimentet med Schrödingers katt

Teologen William Lane Craig kan få böta tjugo miljoner och spendera resten av sitt liv i fängelse. (...om alla vore lika inför lagen.)

Varför jag personligen inte tror på Gud:

Om någon uttrycker sin tro på ett övernaturligt väsen eller fenomen, är det rimligt att ställa en skeptisk motfråga: På vilka grunder? Alltså, vad är det som får den troende att tro på detta väsen eller fenomen. Alla kan ha sina egna skäl att tro. Det känns bra att tro, man vill tro, man hoppas. Det finns många argument som vädjar till konsekvens eller känslor, men få eller inga argument som vädjar till förnuftet. Men om den troende själv är skeptiker eller om den troende vill göra intryck på skeptikern som ställer frågorna, borde den troende välja att ge skäl som tilltalar en skeptiker. Är t.ex. hypotesen att Gud finns en reaktion på en observation, och i så fall vilken? Ett vettigt svar på den frågan skulle tillfredsställa en vetenskaplig skeptiker, men inget vettigt svar finns här. Har gudshypotesen något förklaringsvärde? Alltså, passar Gud in som parameter i någon teori? Även detta skulle imponera, men icke. Hur troende hanterar skeptiker varierar över tid, och det som är

[ View the story "Folkpartiet Örebro kommer ut som "förbudsivrare"." on Storify ]

I fredags hade jag förmånen att ha ett långt samtal med en forskare som nyligen skapade rubriker genom att hävda att alkoholister inte behöver sluta dricka helt. Samtalet om alkohol gick snabbt över till ett samtal om vetenskap i största allmänhet och stannade sedan vid ontologi. Och nu blev det riktigt intressant, eftersom forskaren i fråga var skapelsetroende. Han ansåg sig inte vara biologiskt besläktad med schimpansen, inte ens om vi backade flera miljoner år. Först hade vi den klassiska öppningen. Istället för att säga "jag accepterar inte evolution" eller "jag är kreationist" användes frasen "jag är kristen". Jag har två invändningar mot detta. 1. Att vara kristen betyder inte per automatik att man har legitimerat skapelsetro. När man tittar på kristna människor med relevant kunskap, finns fler kristna som inte är skapelsetroende än kristna som är skapelsetroende. Är man skapelsetroende berättar man inte det genom att yppa frasen "jag ä

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sjuttiosjunde som hanterar åberopande av mirakel. Tänk att du som historiker försöker bilda dig en uppfattning om en historisk händelses korrekthet, och konfronteras med uppgifter som står i konflikt med sådant vi tror oss veta om verklighetens beskaffenhet. En sannolikhetsbedömning säger dig att denna händelse är mycket orimlig. Det som påstås är att den mongoliske härskaren Djingis Kahn är född av en jungfru. Vi kan inte veta huruvida detta påstående är korrekt eller inte, bara att det är mycket osannolikt att det är korrekt. Mycket osannolikt. Utan någon objektiv evidens kan vi välja att ta påståendet på tro, eller avfärda påståendet som så pass osannolikt att det förmodligen inte är korrekt. Varför skulle naturlagarna ha satts ur spel för att ge liv åt en mongolisk

Endast de personer som är beredda att lägga sin skepticism åt sidan och sälja ut sin intellektuella heder kan försvara någon form av religion. Betänk först att endast fallerade hypoteser kvalificerar som religiösa. Om man skaffar sig en föreställning som kan bekräftas som korrekt, brukar man inte kalla den föreställningen för religiös. Det är föreställningar som man varken kan släppa eller föra i bevis, som är de religiösa föreställningarna. Även religiösa människor tänker på religiösa föreställningar på det viset. En kreationist kan t.ex. kalla evolutionsteori för religion i syfte att illustrera just ett sådant vurmande. Religion kan betraktas en tro som grundar sig på föreställningen om en eller flera gudar, andar, transcendenta själar eller andra övernaturliga fenomen. En invändning kan vara att det finns religiösa som arbetar frivilligt med att hjälpa hemlösa - är dessa människor verkligen intellektuellt ohederliga? Ja, men inte för att de arbetar frivilligt med att hjälpa he

Radioprataren Dennis Prager ställde en intressant fråga Christopher Hitchens. Tänk att du möter ett antal människor i en mörk gränd, skulle det kännas bättre eller sämre om du visste att de varit i kyrkan? Hitchens svarade genom att referera till händelser där religiösa människor haft religiösa motiv för att göra livet osäkert för andra. För min del behöver jag inte ens veta var de har varit, jag nöjer mig med att veta att de är där av en anledning annan än att driva runt. Men om jag av någon anledning dessutom fick veta deras exakta ärende, skulle inte kyrkobesök hamna högst på trygghetslistan. Vilket folk som helst kan ju gå i kyrkan! Kvällskurs för C-programmerare, kanske? Prager har en poäng i att påpeka att han faktiskt specifikt sa att frågan handlade om "bibelstudier", inte "bönemöte" eller "kyrkobesök", vilket höjer upp trygghetsfaktorn en aning för vissa - tyvärr inte för den falang av människor som frågan riktar sig till.

Hur kan en församling som tappar sextiotusen medlemmar om året anse att man har råd att besvara frågor om teologi med anklagelser om att frågeställaren är korkad? Att man ställer frågor om tro och ger motfrågor vid inkonsekventa svar, kan bero på mycket mer än att man är dum. Man kanske är nyfiken, skeptisk, intresserad eller vetgirig. Att människor med dessa attribut inte är önskvärda i Svenska Kyrkan kanske säger något om hur man ser på sig själv och på sin egen historia. Fram till mitten på 1800-talet var medlemskap i Svenska Kyrkan obligatoriskt och inte förrän i mitten på 1900-talet fick vi religionsfrihet och kunde välja att inte vara med i någon församling alls. Idag har Svenska Kyrkan materiella och immateriella tillgångar värda över trettio miljarder kronor, och de tar emot finansiellt bistånd från staten för att förvalta de materiella tillgångarna (kyrkobyggnader). Ovanpå detta bjuder staten på insamlandet av medlemsavgifter, och förvaltar exklusiva rekryteringskanaler för k

Det är dyrt och det är osynligt, men det är magiskt.