Anders Hesselbom

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sjuttionde. Ateism beror på religiös analfabetism. Varianter på "religiös analfabetism" är "tondövhet för Gud" eller "religiös tondövhet". För min del så spelar det ingen roll hur mycket jag vill tro att Gud finns. Tror man inte så tror man inte. Om jag hade en pistol riktad mot mig och om jag visste att mitt liv stod på spel, skulle jag ändå inte börja tro på Gud. Är detta ett uttryck för att något det är något fel på mig? Frasen "religiös analfabetism" är mycket frekvent använd bland troende. Den som inte blir bekräftad i sina föreställningar, och som inte vill höra talas om att det kan finnas problem med föreställningarna, angriper naturligtvis den som förhåller sig skeptisk. Och om man inte kan angripa i sak, angriper

Kristendomen och Islam delar föreställningen att de besitter en "gudomlig kunskap" som först tilldelades judarna, men som judarna inte kunde förvalta. Det har funnits en inbyggd spänning mellan judar och andra abrahamiska religioner sedan mycket länge, och när kristendomen reformerades på 1500-talet så fanns antisemitismen både bland katoliker och protestanter. Idag är katolska kyrkan en organisation som officiellt inte är antisemitisk och som accepterar judar. De antisemitiska tendenserna som finns idag, är oönskade rester från synsätt som varit djupt rotade under lång tid i organisationen. Men det officiella avståndstagandet från antisemitismen har inte stått i vägen för nya uppdelningar baserade på kultur och religiös tillhörighet. Vi har att göra med en organisation som varit antisemitisk under nästan hela sin existens, och som lyckats orsaka stor skada under den korta period man officiellt tagit avstånd från antisemitismen. Lite historia Reformatören Martin Luther , s

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextionionde. Man kan inte bevisa något eller veta något med full säkerhet. Detta försvar vädjar till att det finns en osäkerhet om vad vi över huvudet taget kan veta, och att den osäkerheten öppnar för Guds existens. I del 52 bemötte jag påståendet att man inte kan bevisa något negativt, och att det skulle vara en öppning för att Gud finns. Alltså, försvar i stil med "vi kan inte veta att han inte finns, alltså kan han finnas". Men eftersom detta inte riktigt stämmer - det går att bevisa något negativt till samma grad som det går att bevisa något positivt - så borde försvaret som säger att vi inte kan bevisa något alls vara bättre. För även om vi faktiskt kan bevisa negativa ting till samma grad som vi kan bevisa positiva ting, så stämmer det att vi i

Det fungerar inte att ha präster springande på universiteten, de representerar ett intresse i konflikt universitetets. Religion är inte kunskap, det är kunskapens och förnuftets värsta fiende. Och ibland försäger sig prästerna själva, i detta fall universitetsprästerna i Malmö. Tobias Alvaeus frågade om inte ett lärosäte ska främja vetenskap och rationellt tänkande, och därmed motverka tro och skrock. Nej, inte enligt universitetsprästerna. Förmodligen vet de lika väl som jag hur förödande kunskap är för tro, så de svarade så här: " - ett mycket lågt syfte i så fall. Högskolan är däremot tvingad i lag att respektera studenternas tro." Jag vill förtydliga att universitetsprästerna förenklar här, repliker på Twitter får inte ha för många tecken. Tron att människan är skapad, tron att jorden är platt, tron att förintelsen aldrig ägde rum under WWII, är alla exempel på föreställningar som Högskolan ska vara försiktig med att respektera. I grund och botten är högsko

Igår skrev jag en subjektiv text som hanterade frågan om att hänga ut påstådda (ej dömda) brottslingar på nätet, där jag argumenterade för ligga lågt. Orsaken är att jag vill tro på ett rättsystem som fungerar både om jag skulle bli anklagad för ett brott eller drabbad av ett brott. Ett exempel på något som jag betraktar som ett tveksamt beteende, är PZ Myers val att hänga ut Michael Shermer som våldtäktsman på sin blogg. En annan synvinkel på detta levereras av signaturen Moridin som påvisade följande mycket intressanta exempel, hämtat från diskussionerna om Myers beslut att hänga ut Shermer. Detta belyser vikten av att hantera allvarliga frågor på ett seriöst och inte för lättvindigt. Att ungefär 93% av alla polisanmälda våldtäktsanklagelser betraktas som korrekta av polisen, gör att kan gissa att Shermer är skyldig. Moridin kommenterar denna anklagelser genom att påpeka att Myers genom detta uttalande inte gör skillnad på begreppen falsk våldtäktsrapport och falsk vål

Frågan om våldtäktsanklagelser inom skeptikerrörelsen innehåller något av en vattendelare i form av de potentiella problemen med medborgargarderliga rättsinsatser. Eller "skeptikerrörelsen" kanske jag ska säga, för det som utmärker t.ex. Atheism Plus, är inte den vetenskapliga skepticismen, utan den moraliska ambitionen. Jag sticker inte under stolen med att jag är mycket försiktigt förtjust i initiativ som kringgår rättssystemet. Jag kan gå så långt så att jag säger att jag är tveksam till detta, men jag erkänner att många inflytelserika och pålästa personer är anhängare av denna typ av initiativ. Vi minns Beatrice Asks förslag om att skicka lila kuvert till misstänkta sexköpare. På det viset kan man exponera en person som sexköpare utan att gå via det tröga formella rättsystemet - ett system som ibland måste fria i brist på bevis. (Jag som prenumererade på Svenska Mad på 80-talet minns förslaget att märka ett myndighetskuvert med den lite lustiga texten "Vi har spå

Tre ting har bubblat upp de senaste dagarna, den första kände jag till sedan tidigare. 1. Svenska Kyrkan förväntar sig att deras anställda ska dela deras värderingar och deras tro. Alltså, inte bara organisationens värderingar utan även organisationens vidskepliga föreställningar . 2. Som uttryck för detta, har en anställd på Svenska Kyrkans förskola fått uppmaningen att gå mer i kyrkan när hon bad om utökad anställning på förskolan. 3. En person som i veckan ville gå ur kyrkan, möttes med ett resonemang om att det är bäst att vara med ifall nu Gud verkligen finns. Alltså, Pascals vad - ett klassiskt uttryck för emotionell utpressning. Går jag för långt om jag påstår att Svenska Kyrkan är en totalitär organisation?

Jag blev mycket glad över att se Universitetsprästerna i Malmö publicera följande bild tillsammans med texten " Det är det här det handlar om! Stort! " Sekularism och humanism är verkligen vackert, speciellt när det utspelas där man kanske inte alltid förväntar det - bland aktivt troende i en teokrati.

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextioåttonde som handlar om Pascals vad. Argumentet bygger på föreställningen att det är strategiskt korrekt att tro på Gud. Om Gud finns och man tror på honom, så belönas man efter sin död. Exakt hur vi belönas beror på trosföreställningen man besitter, men det brukar pratas om evigt liv och en paradisisk tillvaro. Ställer vi detta mot att Gud inte finns och att man ändå tror på honom så har man inte förlorat något, då dör man som alla andra. Således är chansen till god avkastning bäst om man tror. Som en liten bonus kan man tänka att man kanske rent av straffas efter sin död för sin icke-tro på en existerande gud. Exakt vad som händer då, om något, beror igen på vilken trosföreställning man besitter, men risken för dålig avkastning anses vara störst för den som in

Jacob Sunnliden har den senaste tiden stört sig på att man som kristen alltid måste försvara sig. Jag uppskattar detta. Att påpeka att man tror (på något) är förknippat med en bevisbörda, och tur är väl det. Jag säger inte att man inte får tro på vad som helst, och jag säger inte heller att man inte ska ha någon möjlighet att slippa kritik, men jag säger att jag är tacksam för att föreställningar som yttras blir ifrågasatta. Sunnliden tillhör en kulturrelativ fallang som förvisso tror att Bibeln är Guds ord, men att olika delar i Bibeln ska appliceras under olika tidsåldrar. Vissa delar gällde "då", andra delar gäller "nu". Som exempel på något som gäller nu, nämner Sunnliden morarllagen (alltså Gudstio budord ). Problemet med detta är att om jag ger Sunnliden tre instruktioner samt valet att följa eller inte följa dem, är det inte min moral utan Sunnlidens moral som reflekteras. Det samma gäller Gud. Om Bibeln är Guds ord och Gud säger att religionsfrihet är

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextiosjunde som bemöter anklagelsen om rasism, som faktiskt har det mest nobla motivet, men som ändå slår så fel. Tanken är som följer. Om någon i egenskap av vit medelålders man kritiserar en religion som mestadels har icke-vita anhängare, måste en maktanalys göras, annars har vi att göra med rasism. År 2013 har präglats hårt av anklagelser mot Richard Dawkins om just rasism, och året innan var det Sam Harris som var offret för samma anklagelse. Man måste hantera dem man kritiserar med respekt, visst, men det både Dawkins och Harris angriper, är vetenskapliga sakfrågor. Gud finns inte, han instiftade inte moralen, arter har rent biologiskt ett gemensamt ursprung, och så vidare. Idag när alla intellektuella kan vara överens om att Gud inte finns på riktigt, och att rel

Atheism Plus (A+) är en rörelse initierad 2012 av Jen McCreight. Rörelsens anhängare är ateister och de är engagerade i sociala frågor. De är ateister och feminister, de är ateister  och opponerar sig mot sexism, de är ateister och antirasister, och så vidare. Detta påminner lite om humanism, fast tvärt om. Som en följd av att vi humanister sätter människan först är t.ex. antirasism naturligt allierad med vår världsåskådning. Och som en följd av att vi humanister anser att vetenskap är det som lämpar sig bäst för att skapa förståelse, så är vår världsåskådning naturligt allierad med ateism. Inte ateism specifikt, utan generell icke-tro på övernaturliga väsen och fenomen. För mig är det lika naturligt att inte tro på Gud som det är att inte tro på påskharen. A+ är en rörelse som jag inte håller högre än någon religiös rörelse, vilket borde säga en hel del för den som vet ungefär var jag står. Och apropå religiösa rörelser, så kan vi nu betrakta en situation där anhängarna av A+

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextiofemte om skönhet. Vetenskapen öppnar för Gud. I del 6  påstår jag att det som motiverar argumentation om religionens kompatibilitet med vetenskapen, gör det för att han har sett en konflikt som han inte vill veta av. En artikel i Aftenposten av fysikprofessor Johan E. Moan och medicinprofessor Ola Didrik Saugstad tar detta ett steg längre, då de menar att vetenskapen öppnar för Gud. Detta är ett djärvt påstående, eftersom icke-tro på Gud ofta motiveras av bristen på evidens och de problem som uppstår genom premissen i fråga. Skribenterna inleder med att erkänna att det finns en vetenskaplig förklaring till arternas mångfald, evolutionsteorin, men att naturens skönhet snarare öppnar för Gud. Att appellera till skönhet, är inte ett giltigt argument för den som

Först en mycket tänkvärd halvtimme om feminism, skepticism och vädjan till konsekvenser. Avsett denna halvtimme, det är verkligen värt det. Jag skruvade på mig rejält när ämnet feminismens kompatibilitet med skepticismen avhandlades, då hon Karen Straughan bekräftade sådant som jag har börjat frukta. Jag applåderade åt hur hon hanterade frågan om Gud och vädjan till konsekvenser. Mycket sevärt! Tack för tipset, Peter Illi. Sen har vi hjälten Christopher Hitchens som i sex minuter pratar löst om religionens ursprung och religionens mandat. Om två personer har olika uppfattning i en fråga, och den ena påpekar att hans mor är en jungfru, så betyder inte det att han är den som har rätt. Om Jesus funnits, vilket är öppet för diskussion, kan han fortfarande har pratat en massa strunt trots att hans mor var jungfru, vilket faktiskt också är öppet för diskussion, ursäkta underdriften. Hitchens hinner säga ett par ord om mirakeltro också. Tack för tipset, Jakob Ståhle.

Jag kommer aldrig skriva någon självbiografi, men en bloggpost om mig själv kan jag bjuda på. Utan att säga för mycket, tror jag att jag törs lova att detta blir den första och den sista. Jag startade livet utan finansiell grund, jag hade värdelösa betyg i skolan och jag har läs- och skivsvårigheter. Mitt tillvalsämne var programmering, och där prickade jag in en femma, men i övrigt var det mest skit. Jag är duktig på namn, men värdelös på ansikten. Eftersom jag behöver ha ett kontext för att veta vem jag har mitt emot mig, kallpratar jag ofta med personer som jag förstår att jag känner, utan att ha en aning om vilka de är. Jag har jobbat skithårt för att få ett välbetalt jobb, vilket kvalificerade in mig i den maktstruktur som jag idag tillhör. Vita medelålders ateistiska män. Det har sina fördelar. Man är en del av kultureliten. Rent praktiskt betyder det att man lyssnar på Deep Purple och Pink Floyd istället för Ramones eller Metallica, man lyssnar på P1 istället för Mix Me

På förekommen anledning . Riskerna med rituell omskärelse, alltså religiöst eller kulturellt motiverat avlägsnande av förhuden, varierar med hur de olika riterna ser ut, men acceptansen för denna mångfacetterade sed kostar några barnaliv om året bara i västvärlden. Ibland får barnet virusinfektioner och ibland leder det till sterilitet. Även ett lyckat ingrepp innebär en onödig försämring av livskvalitén för den som utsätts, och med tanke på att ingreppet ibland görs utan bedövning, innebär det onödigt lidande för barnen. Ett sätt att ducka för religiöst motiverade riter är att rationalisera kring fenomenet. Man kan t.ex. påstå att det finns hygieniska skäl bakom omskärelsen. Av bl.a. hygieniska skäl, ska man kunna dra bak förhuden, och om förhuden är för trång opereras den under kontrollerade former med lokalbedövning av en läkare. Detta ingrepp kan vara nog så omständigt för en pojke i skolåldern, det kan jag personligen intyga, men det är fortfarande ett kontrollerat ingrepp.

Ni som till äventyrs ännu inte röstat på Radio Houdi som bästa humor, passa på att gå in och gör det! Det som krävs är en fungerande e-postadress för att bekräfta sin röst. Avsnitt 46 släpptes förresten idag, och kan antingen avlyssnas på webben eller på iTunes .

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextiofemte som handlar om att man inte bör vara helt ärlig med hur relevant man anser att Gud är. Att säga att Gud är lika relevant som t.ex. tandfén är nämligen nedlåtande. Att ha en tro, en föreställning om hur något förhåller sig, är i sig inte grund för någon rimlig kritik. Först när man yttrar denna trosföreställning är det rimligt att den ifrågasätts. När den troende förväntar sig att samhället ska underkasta sig tron, är ifrågasättandet mycket viktigt. Alltså, religionens speciella status i samhället, som t.ex. det stöd som staten tillhandahåller, speciellt till Svenska Kyrkan, och de speciella privilegier som kyrkan får av utbildningssystemet, legitimerar kritiken. Att olika parter har olika syn, är inget problem. Att de parter som debatterar inte förstår varan