Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juli, 2013
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Gränsen som Jonas Gardell passerade

Jonas Gardell kränkte folk till höger och vänster med sitt tweet om muslimska kvinnors klädval ("enmanstält"). Vissa personer blev upprörda över generaliseringen av muslimer, andra gottade sig i att utmåla muslimer som offer i något som liknade en tävlan i politisk korrekthet. Precis som alla andra personer med förnuftet i behåll föraktar jag rasism, men jag är inte helt bekväm i att ge människor offestämplar. Och jag är definitivt inte bekväm i att göra skillnad på människor på grund av deras religion. Eller ursprung, eller hudfärg. Själv kan jag skratta gott åt s.k. rasistiska skämt så länge de innehåller en god dos av satir, speciellt om det är religiösa företeelser som angrips, och så länge de inte påminner om något som jag kopplar till rasism (notera den medvetna subjektiviteten). Är skämten lite för snälla, finns det snarare en risk för att skämten bidrar till att göra religionens närvaro till något man ska ta för givet, vilket är en tanke som jag inte är speciell

Hell's Angel: Mother Teresa

Så länge möjligheten till folkbildning inte är längre bort än några klick, finns det ingen anledning att hålla liv i Katolska kyrkans myter eller för den delen, myterna om Katolska kyrkan. Om du tänker förbli katolik, bör du bevara din okunskap om rörelsen, då okunskap är det absolut bästa försvaret för medlemskap, och denna sammanställning något du bör skippa. Detta är filmen Hell's Angel: Mother Teresa av Christopher Hitchens från 1995 (30 minuter). Del 2 finns här och del 3 finns här . I denna debattreplik redogör Hitchens för Katolska kyrkans track reckord, alltså något som är mycket viktigt att känna till för den som har möjlighet att välja sin religiösa tillhörighet (20 minuter). Del 2 finns här . Hitchens klassiska Slate-artikel från 2003 finns här .

Rimlig kritik mot ateism?

Jag tror aldrig jag har varit med om en så befängd debatt. Torbjörn Jerlerup anser att allt kan kritiseras. Min senaste replik är här , Jerlerups senaste svar är här (jo, om man inte behärskar debatten är vilken missrepresentation som helst tydligen tillåten). Jag vill betona att hans repliker är irrelevanta för sakfrågan - det är mest en sammanställning av hans egna förutfattade meningar och generaliseringar. Här har vi kritik (?) mot ateismen:

Man vinner debatten genom att leverera, inte genom att upprepa fel

Efter Torbjörn Jerlerups svar till mig angående att jag påstår att ateism är bortom all rimlig kritik, säger Jerlerup att alla läror måste kunna kritiseras, så även ateismen. Efter att jag har lagt så mycket tid på att förklara att ateister inte lever efter någon specifik lära, utan blott är en negativ grupp, är det lite förvånande att Jerlerup fortfarande betraktar ateister som anhängare av en uppsättning dogmer. Det man menar med "ateister" är personer som inte tror på någon gud, vilket alltså är personer som inte besitter en specifik föreställning. Debatten vore betydligt mindre pinsam om någon hade hävdat att någon lära, någon person, någon politisk eller religiös inriktning står bortom kritik, men det är det ingen som gör. Så låt gå för att Jerlerup har sin egen syn på vad ateism är, och kritiserar den. Som jag sa i min förra replik , kan det då vara fullt rimligt att kritisera ateism, men man har istället dragit på sig ett annat problem: Det finns en fördel me

Kritik mot att ateism är bortom kritik

Med anledning av att jag hävdar att ateism är bortom kritik har det inkommit en hel del invändningar. T.ex. sa Torbjörn Jerlerup: "Din syn på ateism har uppenbara likheter med katolska kyrkans syn på prästämbetet. Att läran är oberoende av bäraren." Låt mig vara tydlig med att jag, på goda grunder, anser att ateism inte är ett mål för någon rimlig kritik, av samma anledning som jag anser att icke-tro på hustomtar inte är ett mål för någon rimlig kritik. Att inte tro på hustomtar betyder inget annat än att man inte tror på hustomtar, och det enda som skulle göra icke-tro på hustomtar till ett rimligt mål för kritik, skulle vara tillgängliggörandet av evidens för hustomtars existens. Alltså, det är av denna anledning som det är rimligt att kritisera icke-tro på solen, men orimligt att kritisera icke-tro på gudar. När man undersöker frågan, är gudar något man måste ta på tro, medan vi har goda evidens för solens existens. Vidare, inga vetenskapliga teorier backas upp

Ateism är bortom kritik

Religiösa brukar vilja göra ateism till något annat än vad det egentligen är, vilket avslöjas när de börjar prata som om de vore skeptiker - fast skeptiker till skepticismen. T.ex. kan någon tycka att religiösas rätt att kritisera ateismen är lika viktig som ateisters rätt att kritisera religion . Tittar vi på detta ur synvinkeln att alla har rätt att säga vad de vill och kritisera vad de vill, så absolut. Men religiösas rätt att kritisera ateismen är bara ordsallad. Det betyder inget. Det man försvarar är alltså rätten till att skriva vad som helst. Om man bara väljer att ändra på orden en liten aning, har vi något som både är vettigt och lika viktigt som ateisters rätt att kritisera religion. Ett exempel skulle kunna vara troendes (och andras) rätt att kritisera naturalismen - alltså rätten att kritisera föreställningen att inget övernaturligt existerar. Ett annat exempel skulle vara troendes (och andras) rätt att kritisera antiteismen - alltså avståndstagandet från tro på hö

Dåliga försök att legitimera religion, del 64 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextiofjärde. Den kristna tron fördjupar min uppfattning om tillvaron. Biskop Åke Bonnier skriver : "Livet får ytterligare en färgnyans – den gudomliga "färgens" djup. Ungefär som när man ser ett TV-program i svart-vitt för att sedan se det på nytt i färg. Det är samma TV-program. Samma saker sägs och görs men ser jag det i färg får det en fördjupad nyans som ger ett djupare tilltal." Tanken är alltså att verkligheten är bra, men inte spännande nog. När man kryddar tillvaron genom att föreställa sig att man är en del i någon guds projekt, förvandlas den meningslösa verkligheten av medmänniskor, djur och natur till något betydelsefullt: Att få vara en bricka i Guds spel. För den som inte förmår att se verkligheten i all sin prakt, skapas en ny di

Ohumanistiska humanister!!!

Miriam Nordfors syn på oliktänkande tar verkligen priset. Berusad av salighet, klagar hon på de " ohumanistiska humanisterna ". Intolerans från Humanisternas sida är ett problem, och blotta ambitionen att vara rationell är en framstår som kränkning av Nordfors. Notera den skojfriska inledningen: "Frukta ej, frälsningen är här! Vi behöver inte längre fundera på högre makters existens eller varför vi har kommit till. Två plus två blir fyra, och det är allt vi behöver för att leva ett "människovärdigt liv". Detta åtminstone om man får tro Humanisterna..." Kanske inte den mest välvilliga tolkningen och den mest korrekta återgivningen av föreningens syfte, men låt gå. Nordfors har säkerligen en viktig poäng. Om man kan hitta den bland raljerandet. "I samma anda talar man utan att blinka om hur humanismen vilar på värden som "rationalism". Vad som är rationellt utvecklas inte, men jag antar att det är att tro på empiri och partikelfys

Säsongen är igång för Radio Houdi

I och med att John och jag släppt avsnitt 44 av våran podcast Radio Houdi är säsongen igång. Lyssna på hemsidan , prenumerera på iTunes , följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook . Radio Houdi avsnitt 44: Radio Houdi of the Opera

En kommentar om övertygelse och osäkerhet

Om man tror på Gud, betraktar sig som osäker och tvivlande, men ändå inte vet vad som krävs för att man ska ändra sig, kanske man inte är så osäker och tvivlande som man själv tror att man är. Om man varken lämnat eller bytt religion på många, många år, kanske man inte heller är så osäker och tvivlande. Att man identifierar sig som osäker och tvivlande, men både håller fast vid sina föreställningar och saknar intentioner att överväga att överge dem, så är man inte osäker och tvivlande. Då är man en person som vurmar för sin specifika vidskepelse och felaktigt identifierar sig som osäker och tvivlande. Det är kanske inte rimligt att man ska kräva av irreligiösa personer att de kan definiera vad som skulle få dem att byta tro, lämna sin tro eller skaffa en tro. Men det är mycket rimligt att kräva av apologeter och ateister som står på barrikaderna, som närvarar på twitter, som bloggar, som poddar, eller på annat sätt driver sin linje, att de känner till förutsättningarna de dela

Dåliga försök att legitimera religion, del 63 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextiotredje. Det är bara en fråga om semantik. När vi säger Gud säger du Big Bang , när vi säger bön säger du inre dialog , när vi säger högre makt säger du naturligt fenomen . Religion är ett lika giltigt sätt att beskriva verkligheten som vetenskapen är, skillnaden är bara semantisk. Olika ord har olika betydelse av en väldigt god anledning , men om man inte tycker att ordval är speciellt viktigt så kan man mycket väl säga t.ex. högre makt när man menar t.ex. naturligt fenomen. Detta argument påminner om Mattias Irvings försök att legitimera religion genom påståendet att kristendom bara är ett slags ateistisk kulturyttring, en lek med ord, och något lika naturligt som den gudafria naturalismen. Detta argument är effektivt eftersom den troende kan påstå vad som hel

Vi behöver inte vara så artiga, Gud finns inte.

Finns det något man kan vara riktigt säker på här i livet, så är det att Gud inte finns på riktigt. Den dåliga insatsen från de som tror på Gud och rådande evidensläge, lämnar inga öppna dörrar. Gud finns inte. Av artighetsskäl brukar ändå ateister säga att "Gud finns nog inte" men man behöver inte alltid låtsas att man är osäker när man inte är det. Den gud som är allsmäktig, allvetande och allt igenom god, finns inte. Bibelns gud finns inte. Jesus, som kunde göra vin av vatten, finns inte. På samma sätt som vi inte säger att "4 + 4 nog är 8", så behöver vi inte heller säga att "Gud finns nog inte". Men det finns alltid dem som hittar på mer subtila gudsbilder, gudsbilder som de förvisso inte kan styrka empiriskt, men vi inte heller kan avfärda med bevis. De som uppfinner egna subtila gudsbilder, behöver inte tas på allvar. Det som kan påstås utan evidens, kan avfärdas utan evidens, och Gud finns fortfarande inte. Men det är här artigheten kommer

Dåliga försök att legitimera religion, del 62 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextioandra. Utan religion skulle människor fylla sina tomma liv med meningslösa aktiviteter, som t.ex. shopping. Detta argument fungerar så här: Utan religion är allt bara hänsynslösa marknadskrafter, plastikoperationer, ohämmad shopping, köpcentran, lyckopiller, Barbie & Ken, dåliga dokusåpor, osv. Vi kristna tror att det finns något mer bortom detta, något mer värdefullt, något djupare och något bättre. Tror inte du det? Jo, det tror jag. Men att man tror det, har inget med Gud att göra. Föreställningar om gudar - religiösa väsen eller subtila krafter - är naiva och introducerar ofta andra negativa konsekvenser. Den dikotomi som målas upp här, är att den enda motvikten till ohämmad shopping och lyckopiller är religiös tro, men så är det inte. Man behöver inga

Dåliga försök att legitimera religion, del 61 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextioförsta. Att tro på en jungfrufödsel är inte konstigare än ateisters tro att liv uppstått ur död materia. Föreställningen är denna: Att liv helt plötsligt uppstår ur död materia är ett enskilt mirakel som ateister tror på. Således har man ingen rätt att kritisera det enskilda miraklet att Jesus är född av en jungfru. Att män som retroaktivt ska tilldelas betydelse påstås vara födda av en jungfru är ett gammalt knep. Vissa påstår att Jesus är född av en jungfru, andra påstår att Djingis Khan är född av en jungfru. Det är svårt att hitta något direkt stöd i Bibeln för att Jesus är född av en jungfru eftersom ordet lika gärna kan syfta på att hans mor var ung - inte oskuld - och även med stöd i Bibeln så är nog de flesta överens om att Bibeln är mytologi, inte fak

Dåliga försök att legitimera religion, del 60 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextionde, som blir extra intressant när man vet att det används av en gudstroende person för att legitimera religion. Om man inte tror på att någon religion är sann, men ändå motarbetar religion, motarbetar man inte egentligen mytologi? Mytologi är inte av ondo. Det enkla svaret på den frågan är att det inte heller är av ondo att kunna skilja sant från falskt, och att förstå att myter är just myter. Anledningen till att detta argument är lite konstigt, är att ateister och troende rimligen är överens om att Bibeln består av just myter, och således när den troende hänvisar till att den som ogillar religion kanske ogillar mytologi, är det en halmgubbe som angrips. Vissa som identifierar sig som kristna betraktar Gud som sin religions högsta väsen, andra som identifi

Dåliga försök att legitimera religion, del 59 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den femtionionde, som bygger på att använda ordet "tro" som en ursäkt för att inte kunna legitimera sina föreställningar. Låt säga att någon tror på Gud, men inte kan ge legitima anledningar att tro på Gud, så kan den personen försvara sin tro genom att hävda att det är just en tro . Att använda ordet tro som slagträ i debatten är inte speciellt effektivt, tro i religiösa sammanhang (t.ex. tro på Gud) inte alls har samma betydelse som tro i vardagligt tal (t.ex. tror att klockan är runt 19:00). Jag tar upp detta i del 51 , men helt kort så är det första exemplet på användande av ordet tro - religiös sådan - ett sätt att syfta på att man fastnat i en grundlös dogm, medan det andra exemplet är ett sätt att syfta på att man har en lös föreställning som man är beredd att sl

Tuve Skånbergs jakt på "rätt kompetens"

Tuve Skånberg, mannen som är förföljd av grundlig och evig otur när han försöker resonera, känd för sin riksdagsmotion om "creationism" som syftar till att ersätta vetenskap med föreställningen att hans egna personliga gud är upphovsman till livets mångfald, har uttalat sig om de nykristnas senaste argument: Ateism beror på något slags religiös tondövhet . I korthet säger nu Skånberg det är något subtilt fel på dem som inte delar hans vidskepliga föreställningar om hur verkligheten är beskaffad, och eftersom hans föreställningar är grundlösa, så påpekar han även att sina anspråk ligger utanför "vetenskapens kompetens". Så praktiskt! Tuve Skånberg kan alltså uttala sig om saker som till synes är grundlösa, eftersom han besitter en kompetens som vetenskapen saknar. Man tar sig för pannan! När skapelsetro skulle försvaras, skrev Skånberg att det varken ankommer "på regering eller riksdag att ta ställning i sakfrågan för eller emot creationismen som vet

Dåliga försök att legitimera religion, del 58 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den femtioåttonde. Det finns flera strategier som går ut på att ta spjärn emot Jesus, och sedan avfyra någon salva som ska få oss att tro att det finns något vettigt i att bekänna sig till kristendomen. Det kan handla om sanningsanspråk som stärks av mirakel ( del 77 ) men det kan också handla om vädjan av ett annat slag. Jag kan nämligen vara skyldig Gud och Jesus att dela apologetens religion, eftersom Jesus påstås ha dött för mina synder. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att detta är något positivt. Om någon kommer fram till mig, påstår att jag är en syndare, och erbjuder sig att döda sitt barn för att jag ska bli förlåten, skulle jag dra öronen åt mig. Rejält. Rent ideologiskt står jag alltså ganska långt bort från att tycka att det är något att tacka för, när någon

Dåliga försök att legitimera religion, del 57 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den femtiosjunde. Icke-tro kan vara farligt. Tänk om Gud verkligen finns, vad kommer då att hända med ateisterna? Detta argument fungerar, och jag accepterar det. Icke-tro, ateism och naturalism är verkligen inget att leka med om det finns någon som helst sanning kristendomens dogmer. Det första budordet påpekar att man inte ska ha några andra gudar än krigsguden Jahve från mellanöstern, och enligt islam är det dessutom förenat med dödsstraff att lämna sin religion. Båda dessa religioner kretsar kring en naiv gud som törstar efter dyrkan, och kanske är hoten från islam verkligen värda att ta på allvar. Trots allt, Muhammed kan ha funnits på riktigt medan Jesus existens återstår att belägga. Hur som helst så tror många kristna på Jesus, och deras enda belägg för att Jesu

Guds tio budord

De tio budorden fick Mose direkt av Gud, vilket framgår av Andra Moseboken. Med start vid 2 Mos 19:16 får vi veta att Mose med flera gick till foten av ett berg, att Gud klev ner från himlen och ropade upp Mose på berget. Först fick Mose i uppgift gå ner och förmedla att ingen fick komma till Gud, eftersom Gud visste med sig att då skulle slå ihjäl dem. Därefter skulle han ta med sig bror Aron upp på berget igen, och sedan började Gud säga det som sedan Mose ristade in på stentavlor. För när Gud väl pratar, kan det lika gärna huggas i sten. 1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Här får man hoppas att Mose och Aron funderade på om budorden var sorterade efter relevans. 2. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde le

Dåliga försök att legitimera religion, del 56 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den femtiosjätte. Man ska vara ödmjuk och ha ett öppet sinne. Religioner behöver rekrytera för att inte gå under, men att rekrytera till sin religion under det upplysta 2000-talet är inte helt enkelt. För att dupera sina rekryter används en del hal argumentation som syftar till att framställa sin tro som ödmjuk. Detta är ett iögonfallande osmakligt exempel som rubriceras av författaren själv som ödmjukhetsprovet (notera insinuationen redan i ingressen): Är du öppensinnad? Precis som ett litet oskyldigt barn? Det är bra! Då kommer du inte att ha några problem att besvara, med ödmjukhet, dessa frågor: 1. Kommer det att falla snö på juldagen i Stockholm nästa år? a) Ja, jag tror det. b) Nej, jag tror inte det. c) Vem vet? Kanske, kanske inte. Jag är öppen för vad sa

Dåliga försök att legitimera religion, del 55 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den femtiofemte. Vissa väljer att utöka argumentet som presenterades i del 19 som isolerade frågan om Guds existens, till att innefatta vilka knäppa dogmer som helst. Det är ingen som egentligen tror att Gud verkligen finns eller att Maria var oskuld, kristendomen är mera en kultur och en filosofi än en religion. Nyhetsankaret Bill O'Reilly  är inne på samma linje i en debatt där han försvarar kristendomen genom att säga att det är en "filosofi". Kristendomen kan inte reduceras till en filosofi, eftersom sensmoralen i urkunden spretar åt olika håll, och auktoriteterna som ska tolka Bibeln och bringa klarhet till den fårskock som de troende kristna identifierar sig som, lyckas inte enas. De bråkar gärna med varandra i offentlighetens ljus. Detta bråk kanske

Dåliga försök att legitimera religion, del 54 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den femtiofjärde. Ett desperat argument utgår ifrån att sannolikheten för ett övernaturligt argument sitter i hur djärva påståendena som omger varelsen är. Jag försökte förklara ateism för en gudstroende, genom att be den gudstroende att tänka på hur han själv ser på spöken, tomtar eller troll, och fick följande svar: "Gör spöken, tomtar och troll anspråk på att ha skapat jorden och andra varelser till att efterlikna dem samt att ha låtit dessa skriva om saken i en bok? Gör de anspråk på att förutspå kommande händelser." Denna kommentar säger något om hur djärv lögnen är, men inget om sanningshalten. Tvärt om, eftersom det gör anspråket ännu mer extravagant, får den som gör anspråket ännu mer att bevisa. Föregående - Nästa