Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Dåliga försök att legitimera religion, del 79 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sjuttionionde.

Utan religion, varifrån kommer religiösa upplevelser?

Religiösa upplevelser är verkliga, och man kan argumentera för att med de religiösa upplevelserna kommer även religionen som en naturligt allierad komponent. För att inte denna koppling ska vara en variant av argument från okunskap, måste ett resonemang som kopplar samman fenomenet (den religiösa upplevelsen) med de komponenter man har i sin religion (t.ex. gudstro) föras. Om man hanterar detta för lättvindig, finns en risk att man inte alls får den bästa förståelsen för varför man upplever fenomenet. Detta problem blir tydligt när man överför ett lättvindig kopplande mellan andra fenomen och förklaringar som t.ex. att det är guden Tor som svarar för åskan.

(Att exemplifiera med andra gudar än de man själv tror på, är ett bra sätt att betrakta sin religion utifrån. Att som religiös försvara någon annans religion istället för den egna, är en nyttig övning som minskar risken för att hemmablindhet låter allt för dåliga argument passera.)

Som religiös kanske du nu åberopar att religion kan vara något positivt för individen, och att inte alla strävar efter att ha en korrekt förståelse av sin omvärld - de kanske bara vill tro sådant som får dem att må bra. Här gäller det att hålla isär religiösa riter och religiösa föreställningar. Religiösa riter är inte ett samhällsproblem så länge de inte sätter agendan i samhället - ett sekulärt samhälle där ingen religion har någon särstatus ger nämligen utrymme för alla religiösa yttringar, och det enda som krävs är att obligatoriska tillställningar såsom t.ex. skolavslutningar är religiöst neutrala.

Men med religion kan man också mena religiösa föreställningar. Även religiösa människor brukar betona att dessa är ett intellektuellt haveri, det är därför skapelsetroende kallar evolutionsteori för religion. En föreställning blir inte religiös förrän den visats vara felaktig och det inte leder till att den släpps.

Man kan inte förutsätta om sina medmänniskor att de behöver religiösa föreställningar, utan att vara lite nedlåtande. Vi kan inte anta att nästa generation vill besitta de föreställningar som fick föregående generation att trivas, vi måste utgå ifrån att de vill förstå sin omvärld så korrekt som möjligt. Vad man sedan tror på, är upp till var och en, men när föreställningarna lyfts för diskussion är de inte längre något som endast handlar om individen. Och vad som kan vara ett giltigt försvar av en personlig religion inför den religiöse själv, behöver inte vara ett giltigt försvar för religionens närvaro i samhället.

Hur salig en troende än blir av sin tro, kan vi inte påstå att gudar finns, att någon av dem älskar dig (eller har några andra åsikter om dig), att de har åsikter om ditt sexliv eller vad du äter på vilken dag. Vi kan definitivt inte påstå du kommer överleva din egen död eller att det finns en själ som har ett transcendent förhållande till kroppen. Påståenden om verklighetens beskaffenhet är frågor för vetenskapen, även om någon som tror på påståendet gör det av religiösa skäl. Att koppla en religiös upplevelse till en religiös föreställning är inte att förhålla sig vetenskapligt till upplevelsen.

Frågan om vittnesmål hanteras i del 94.

Föregående - Nästa

Kommentarer

  1. Jag tror inte det är så enkelt som att man förklarat naturfenomen som åska med en gud. Från naturen hämtas bilder, så kallade liknelser för att beskriva och förklara grubblet.

    De upplevelser ur vilka religionen spirat torde vara de nära-döden-upplevelser, som Raymond Moody startade debatt om på 1970-talet. Upplevelserna tycks vi ju ha, en stor del av oss. De kan visst frammanas, vilket schamaner haft som yrkesuppgift sedan grottmåleriets tid.

    Upplevelserna kommenteras och utforskas. De förklaras med syrebrist i hjärnan, och sedan vederläggs förklaringarna med ny forskning, som i sin tur ... o.s.v.

    Har du googlat på ämnet, har du förmodligen överansträngt dig. Jösses vad mycket! Somligt är intressant, somligt är uppåt väggarna ... Har du någon annan åsikt?

    Våra blodtörstiga gudakonungar från antiken visar, att vilka idéer vi människor än tänker ut, kan man alltid göra något otäckt av dem.

    Jag har börjat blogga om denna del av vår kulturhistoria. Man behöver inte tro på gamla idéer, för att tycka att de är intressanta. Mitt första inlägg: https://christerbroden.wordpress.com/2013/11/20/197/

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D